Många timmar tog det och många lager färg och lång torktid. Så roligt det var. Att få blanda färgpulver i de härliga färgerna, få bonnmarmorera och lacka, se blommorna växa fram som  av sig själv. Det lilla missödet som  Oskar ställde till när han klev på skåpet gick ju att ordna till. Det är underligt. Jag har ju vanligen inte något tålamod men ett sådan här arbete kräver minsanna tålamod men det har gått bra.

Så nu hoppas jag att det ska bringa glädje till dom som ska ha det. Tänk att få göra något som kanske håller i 100 år istället för en massa papper som man bara mal upp i en apparat om några år. Skillnad det minsann.

Nu sitter jag här och känner mig rätt nöjd och inser som jag så många gånger jag gjort förut.

Jag har hamnat på helt fel plats här i livet. Jag skulle få måla eller göra något som blir kvar, nåt hantverk eller så. Kanske i nästa liv. Trevlig helg!