Nu skiner solen när jag kommer hem från jobbet. Oskar och jag går badstrandsrundan och jag ser den första BARFLÄCKEN! Det är snart sex månader sedan jag såg marken sist. Tänk er, bara vitt,vitt,vitt under halva året. Inte underligt att man kallar oss surjämtar.

Men nu ni, är det på gång VÅREN.

Barnens älsklingsten börjar också tina fram. Den stenen utstrålar något speciellt och där har barnen suttit i alla tider, lekt och fikat och åkt kana.

När man bor så här nära naturen som här i Fisksjön får man en alldeles särskild kontakt med moder jord. Man blir liksom bekant med vissa stenar och vissa träd. Dom finns här alltid med sin trygghet och sitt tålamod. Dom sviker aldrig.

Människor kommer och går. Försvinner och sviker men aldrig mina stenar, mina träd och min porlande bäck.

Tillflyktsort när man är ledsen. Glädjekälla. Här är jag trygg. Här är jag hemma.

Alla vedermödor under vintern kanske är värt priset fast gudarna ska veta att jag ibland tvivlar på att jag valt rätt väg. Det handlar om att offra mycket när man gör sitt val. Valet att stanna. Valet att ha ett tråkigt jobb för att få ihop till brödfödan. Valet att frysa och leva i mörker halva året.

Som sagt nu kommer våren och den värsta vinter jag upplevt är snart slut. Ljuset kommer tillbaka och snön smälter även om det går långsamt. Visserligen är det fortfarande över 20 grader kallt vissa nätter men solen värme så det är 0-gradigt på dagarna. Mina blommor ligger under snön och bara väntar på att få skjuta upp. Snart fladdrar fjärilarna och vårfåglarna kommer en efter en.

Snart snart. Oskar och jag går badstrandsrundan och vi ser hur barfläcken blir större och större.

Jag har varit i stan på datakurs nu i två dagar och det har varit skönt att slippa vara instängd på jobbet. Lite omväxling i alla fall.

Vårtecknet är som sagt: Första barfläcken

Dagens ord: Allt är enkelt för den som inte behöver göra det. 

 

Anette

27 mars 2009 08:15

Det suger i maggropen av längtan till denna underbara plats! 13 dagar till avfärd. Magnus är lite orolig att snön ska försvinna men det är väl ingen risk?Grabbarna vill ju ut o köra skoter o leka av sig lite.Jag ska umgås med er mina nära o kära, mysa med Liam o pyssla om Jennie. Önskar dig en härlig helg Kram Anette

 

Skatan

27 mars 2009 11:45

Kallar man er suuurjämtar? Det har jag aaaldrig hört faktiskt... Och att du skulle vara sur Skogsnuvan har jag då aldrig märkt... bara arg, trött, förbannad...ibland... men mest glad och go´...
Vad skönt att våren börjar titta fram med barmark på sina ställen... Jag gläds med dig.. :-)

Kramar!

http://hhtp://skatanstankar.wordpress.com

 

storabh

27 mars 2009 12:41

Jo, man gillar ju det som är bart!

http://storabh.wordpress.com

 

Staffan H

28 mars 2009 23:39

Tänk, trots att jag är stadsbo förstår jag vad du menar när du talar om kontakten med naturen. För några år sedan var jag på kort visit på ett sommarställe min mormor en gång hade. Där tillbringade jag barndomens somrar. Bland det första jag tänkte på var vilka träd som saknades. Borta var den stora granen och eken på jordbrukets mark som skymde utsikten över sjön. Den lilla eken som stod på en gräsplätt mot utfartsvägen till fanns kvar och var numera ett jättestort träd. Konstig reaktion, men så reagerade jag då.

http://staffanhuss.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...