Vårdagarna börjar bli fina nu. Solen skiner utanför och jag har haft magsjuka i 2 dygn och antingen vistats på toa eller legat som en urvriden trasa i soffan.

Visst skulle jag kunna sitta ute mot söderväggen men befarar att jag inte skulle hinna in när magen sa ifrån.

Ser att stuprännan på ena sidan har gått sönder när snön rasade ner. Så nu är det både stegar och stupränna som är trasiga. Jag hatar när grejor går sönder på huset.

Nå vi tar något lite roligare nu. Jag har fått en utmaning av Emma som jag ska försöka svara på så gott det går.

Fyra tv-program jag brukar se: Lets dance, det okända,The mentalis (oj vad den killen är charmig) och nästan alla trädgårdsprogram.

Fyra saker jag gjorde igår: Satt på toa. Låg och såg på tv.Gick ut och hämtade posten. Sov.

Fyra saker jag längtar till: Att det ska bli sommar, att alla mina nära ska komma upp till påsk. Att jag ska få sluta jobba. Att jag ska få åka till Italien eller Skottland.

Fyra saker jag avskyr: Sura gubbar, jobba, skotta snö och bära ved.

Fyra saker jag tycker om att göra: Dansa, umgås med vänner, hålla på med min trädgård, måla.  

Fyra saker jag åt igår: soppa med grönsaker i. En rostad franska, 1 ägg. avslagen cocacola.

Det var allt.

Något vårtecken kan jag väl inte ge er idag eftersom jag tittar ut och bara ser snö men det droppar från taken och snön rasar av taken och tar med sig allt i sin väg. Vårtecken?

Dagens ord i alla fall: När man är frisk önskar man sig allt. När man är sjuk önskar man bara att man var frisk.

Nu är det ko-driver som gäller fordonsdatorer. Om männen ska få något gjort så ska det brumma eller blippa eller klicka.Vad är jag då. Gamla kärringen. Klok eller bakåtsträvare? Omodern eller erfaren? Sur eller realstisk? Nu är det dags att köra order via datorn direkt till en liten dosa i bilen som chaufförerna ska blippa på.

Man säger att kvinnor är svåra att begripa sig på men männen då?

Om man ska göra något sånt här kanske man kunde fundera på vad man har att vinna på det?

Går det fortare?Blir det enklare? Blir det billigare?

Vill man ha det bara för att andra har det? Vad är det för fel på telefon och penna som vad jag kan se går fortare.

Jag blir så trött på hela skiten.

Just nu är det vargtemat gubbarna pratar om. Björnarna sover så dom är ju rätt ofarliga just nu. Men vargen oj oj oj. Fast ingen någonsin sett en varg är vargskräcken och hatet stort. Förlag på att ta en vargflock och frakta ner till Stockholm har det också pratats om. Alla rovdjur ska utrotas så jägarna får härja fritt och inte har någon konkurrens . Inte ens lönt att prata om det. Stenåldersmannen finns inrotad i själen och går inte att rubba.

Från det en hemska till det andra. Hörde idag att man skållat levande grisar av misstag för att man hade för bråttom. Jag blir alldeles kall när jag hört sånt här. Hur kan man ha så bråttom och ha så lite respekt för levande varelser. Människan är det grymmaste och värsta rovdjuret. Ingenting kan få mig att tycka annat. Vi skövlar och dödar och förstör och när naturen slår tillbaka bara blundar vi och spelar oskyldiga. Vi inte har vi gjort något.

En Hopiindian får ge oss dagens ord:

Var inte rädd för att skrika. Det kommer att göra ditt sinne fritt från sorgsna tankar.

Jag försöker med ett vårtecken också för att något positivt ska komma i bloggen idag. Vårtecken: Chaufförerna har tagit på träskorna!

Man ska göra lite olika saker. Ena kvällen bugg och den andra Betania. O yes,

Fyra gamla tanter(en del över 90 år) driver en liten församling i ett gulligt litet kapell. Trots att jag bott här hela mitt liv har jag aldrig varit in där förrän i lördags kväll. En positiv upplevelse. Som att komma tillbaka till 50-talet.

(Jag har aldrig gått i söndagsskola och kristendomsundervisningen gick mig spårlöst förbi tack vare en kristendomslärare som var präst och spottade när han pratade. Satt man längst fram  så hade man fullt upp med att ducka. )

Ja det var ju en förklaring till min okristliga sida.

I betelkapellet var det hemtrevlig och mysigt och det sjöngs gamla salmer och läsarsånger som jag trodde att jag inte hört. Till Datafias och min förvåning så kunde vi dom och sjöng med hur det nu gick till. A-S och mister P uppträdde. Sjöng, spelade cittra och berättade saker ur livet. Vi fick fika med hembakat bröd och tårta och de gamla tanterna utstrålade sådan värme och glädje.

Beundrandsvärt. Jag beundrar människor som brinner för det dom gör oavsett vad dom håller på med.

Igår var en sådan dag som man kan säga att livet var lätt att leva. Sol från en klarblå himmel. Inte en vindfläkt och dropp från taken. Pappersbeda med familj kom och vi satt nere vid sjön och grillade korv och fikade  och kände solen tränga in i vintertrötta ögon.

 Sedan slog Pappersbeda och jag ihop våra kloka huvuden och tittade på www.minipension.se. Där kan man se vad man får i pension och med ledning av den sorgliga läsningen så förstår jag att jag måste plåga på ett år till för att på något sätt klara  min ekonomi. Det är ett år till men ett år går ju rätt fort i alla fall. Det är bara att hålla tummarna för att jag överlever till dess.

 Eftersom bastun nu är framskottad blev det ett bastubad frampå kvällen.Tyvärr mådde jag inte så bra igår. Lite illamående och hängig så kvällen tillbringade jag under några filtar på soffan framför tv.n och gjorde inte ett skvatt orkade inte ens blogga.

Eftersom jag inte törs sluta jobba än kommer dagens ord väl till pass.

Att tänka det rätta men inte göra det är den feges lott.

Det är ju min profil och visst vill man väl att det ska vara lätt att leva,  men hur ofta är det det. Säg mig hur många dagar man vaknar med ett leende och känner att idag kommer det att bli lätt att leva.....

Nu har jag hittat den och slipper själv bli pessimistcoache: Boken "FEEL BAD och må bra "av Anders Mathlein. Överlevnadsbok för pessimister är en uppgörelse med slentrianoptimisten som lovar oss att det bara blir bättre och bättre.

Som den här vintern till exempel som nästan knäckt mig med snöskottning ,vedbärning ,frysande och bil som inte gått igång och svårt att andas i kylan och isolering då man bara varit hemma och eldat och glott som en idiot på tv. Vad är det för postivt med det och inte blir det bättre av att veta att det finns dom som har det värre.

Det finns alltid någon som har det värre.

Om man inte har rätt att vara negativ då blir ju ingenting bättre. O nej Allt är så bra. Även om det är skit. Världen skulle stått stilla om vi tyckt att allt varit så bra. Jag känner misstro till en sån som Lanefelt och misstänker att hon går hem och skriker och sparkar på möbler när ingen ser. Eller vad tror du stora B. Nu kan vi äntligen få vara sura och förbannade och känna oss gamla och fula och elaka.

Något måste ändras. Blir det en sån här vinter till då måste jag försöka att köpa en snöslunga och jag måste ordna något billigare och bättre sätt att få varmt i huset. Men det allra bästa vore ju om jag kunde sluta jobba för då kunde jag elda hela dagarna och skotta mitt på dagen när det inte var både mörkt och kallt och bara behöva ut med bilen när det vore bra väder.

Jag har ju mina drömmar om hur livet skulle kunna bli men jag måste försöka jobba ett år till sedan ska gamtackan gå ut genom dörren och be alla fula gubbar fara åt helvite och ta med sig svansen.

Ja nu sitter jag här och funderar på negativa saker en lördag då det droppar från taket och jag skottat fram bastun och DataFia och jag ska åka och se mister P-s sista uppträdande innan han drar söderöver.

Så kanske är det den här dagen som livet är lätt att leva trots allt. Vad vet man.

Dagens ord tar jag direkt från pessimistkonsulten:

Ingenting är så hemskt att det inte kan bli värre.

För att lindra plågan lägger jag in två vackra blombilder sedan i somras för som sagt alla har vi en dröm och min handlar mycket om blommor.   

Naturligtvis hade jag jätteroligt på buggen igår men lite mer ork önskade man sig . Men nu till draken och återigen tillbaka till Kina. Där borta är dom väldigt duktiga på tatueringar och en av mina bröder tatuerade en fin björn på armen när han var där.

Det har blivit väldigt inne med tatueringar. Var och varannan kvinna på dansbandsgalan i Malung ståtade med tatueringar i dekoltaget, på axeln eller armen (kanske på andra ställen också). Själv har jag inte direkt någon känsla för tatueringar. Tycker att det kan vara snyggt med något litet men hemskt när det sitter upp mot ansiktet och på hela kroppen. Förmodar att det är ett sätt att visa sin personlighet och det var kanske därför jag valde en drake på skinkan. En drake till en gammal drake! Det trodde ni inte va? Att jag skulle gå omkring med en kinadrake på ändan?

Nej...jag skojar. Det var bara nåt tok som kinabrorsan och jag hittade på för att skoja med mina andra bröder och dom karlar som kollade resedagboken.

Det är alltså en låtsastatuering som gick bort efter några dagar. Köpte ett helt ark så om jag får för mig det så kanske jag ståtar med en ros i barmen på  sommardanserna.

Det finns vissa män som fortfarande på fullt allvar tror att jag har en drake på rumpan och till och med ber att få se den. Jag håller färgen och säger att det bara är vissa utvalda som får se draken. Ibland kan jag vara retsam som sjutton.

Ikväll ska vi ha tjejkväll. Brorsdotten och jag ska äta plankstek och se på tjejfilmer och äta onödiga grejor framför tv-n. Vi ska ha riktigt mysigt. Till motvikt till alla gubb-besök är det trevligt med lite kvinnligt sällskap.

Dagens ord till er blir ett hemgjort men sant:

Bättre en drake på rumpan än en drake i köket.

Ikväll ska vi bugga. Hurra. Äntligen. Till sist. Kul. Roligt. Jobbigt. Skratt. Glädje. Kaffe. Goda vänner. Nya bekanta. Måste snart köpa nya buggskor. Än lever kärringen. Än orkar fötterna röra sig. Snart är det vår.

 Jag ser fram emot en härlig kväll.

En gråmulen dag kan man inte hjälpa att tankarna fladdrar iväg till annat. En park i Kina med klippta figurer och ett jättestort växthus med orkideer. Jag som gillar blommor var helt tagen. Jag hade aldrig sett något liknande. Det var faktiskt det finaste minnet av Kinaresan. Det och Lilli som tog hand om mig som en syster.

Nu tänker jag på att minnen är ofta korta ögonblick som fastnat i hjärtat. Ibland kan det var något till synes väldigt enkelt.

Som när jag som liten gillade regn väldigt mycket. Jag låg ute på trädgårdsmöbeln med en rosa regnkappa över mig. Den var nästan genomskinlig men hela världen blev rosa och jag låg där och hörde regnet smattra och kände doften av grönt gräs och jord.

Musik är också minnen men för mig är det ofta något jag använder för att trösta mig och balansera och göra det som är jäkligt och trist lite trevligare.

Så när jag är tvungen att städa spelar jag rockig och häftig musik för att städningen ska gå fort och gå över snabbt.

Köra bil gör mig nervös och då vill jag ha mjuk och fin musik för att lugna ner mig. Italiensk musik och kärleksballader passar där.

När jag kapade ved hade jag hörlurar och lyssnade på en cd varje kväll. En cd sedan väntade jag till nästa kväll. Spelade igenom hela cd-förrådet och brände många batterier innan veden var färdigklyven.

Julstök då spelar man julmusik naturligtvis.

Ibland när jag ligger i badet och är stressad lyssnar jag på musik med panflöjt för att gå ner i varv.

Innan man far på dans spelar man förstås dansmusik för att komma i humör.

På jobbet går radion hela dagarna så att jag kan känna att jag är med i världen och inte bara sitter isolerad med en illasinnad dator hela tiden.

Om inte musiken fanns skulle negativa Anita alldeles ta över. Musik är tröst och hjälp. Sådetså.

Ikväll ska mister P och jag äta vår sista middag tillsammans och idag har vi ätit lunch för sista gången innan han flyttar till Småland. Människor kommer och människor går. Sånt är livet. Av alla lär man sig något och mister P har lärt mig en del och jag hoppas att han lärt sig något av mig också även om han ibland ser på mig med förundran.

Så mister P Lycka till och kom ihåg att vara dig själv och låt ingen försöka bestämma över dig eller ändra på dig.

Föresten till er andra också: Våga vara dig själv och låt ingen försöka bestämma över dig eller förändra dig.

Du är bra som du är.

Trots att det har snöat en dm sista dagarna känns det rätt bra. Äntligen kan jag gå ut på lunchen och det går att dra in andan utan att det bränner i bröstet.

Vinden har fått snön att ramla av träden och om man tittar riktigt noga kan man se att granarna faktiskt är lite grågröna och inte bara mörka som förut. Solen värmer lite på ryggen och fåglarna har börjat kvittra. Landsvägen är bar i hjulspåren och det droppar av taken och det hänger istappar överallt. Kanske är det klena vårtecken men jag letar febrilt efter minsta spår av våren.

Igår när jag gick förbi skolan var det flera snöskotrar parkerade på baksidan. Skolbarn som åker skoter till skolan. Det har ni minsann inte söderöver. I år har dom väl fått åkt skoter så det räcker.

Oskar och jag ska börja gå badstrandsrundan nu när det är ljust när jag kommer hem från jobbet. Ska bara försöka bana mig genom meterhög snö ut till skoterleden. Känns lite gruvsamt och jobbigt.

Idag har jag varit på kurs till stan och vad man kan säga om det är att det är trevligt att träffa människorna i stan för många av dom är riktigt trevliga och framför allt. Många av dom är tjejer. Nu är det snart dags att dra iväg på fiskevårdsmöte. Från det ena till det andra. Ensam kvinna är jag där också. Män män överallt.

Ett råd till er kvinnor som alltid får göra allting själv:

Det bästa sättet att få en man att göra något är att antyda att han är för gammal för att göra det.