Det snöar. Jo det är sant. Snön vräkte ner eller var det hagel. Vitt o kallt var det i alla fall. Vinden viner och det är bara 4 grader varmt. Jag fryser långt in i kroppen och hjärtat känns kallt.

Vi drömmer oss tillbaka så kanske det känns bättre.

Vi hittade en annan strand AMV och jag. Den heter Mia-Pia och ligger en bra bit bort från hotellet. Så vackert med pinjeskogen ovanför, sandyner och ganska lite folk.

Vattnet så grönt, vågorna skummande . Ovanför oss satt en farbror med ett stafli och målade en tavla, lekande barn och även gamla människor. Ett riktigt älsklingställe som vi lade beslag på direkt.

Naturligtvis var vi tvungen att vandra på stranden och vi såg på långt håll en by vi ville utforska. Byn heter Fertilia och var enligt folk "ingenting att se".

Vi hade en annan mening och var överens om att det var en söt liten by. Vid infarten möttes vi av en madonna och på anslagstavlan bredvid var det foton och namn på dom som dött sista tiden.

Vi satt under ett fint valv och åt creps med parmaskinka och ost tillsammans med ortsbefolkningen som alla verkade känna varandra. Kyparn sjöng glatt och log och rent allmänt var stämningen gladare här. Utsikten över havet var väldigt vacker.

På lite trötta fötter vandrade vi tillbaka till stranden Mia-Pia och badade i de höga vågorna och skrattade när vi nästan slogs omkull. Härligt Härligt.

På kvällen bröt ett oväder loss. Det blixtrade och dundrade och vi dök in på ett matställe för att äta en sen middag. Lite jobbigt med de sena matvanorna om man nu kan säga något negativt vilket är väldigt svårt.

Vi beställde skaldjur med spagetti och vi fick oskalade musslor, snäckor och räkor o kräftskjärtar blandat med spagettin. Lite sörpigt att skala dom men gott var det. Till efterätt creme caramell som smakade himmelskt.

Vi gick hem med magarna som bongotrummor även den kvällen och låg i sängen och såg blixtarna utanför och med sådan mat i magen drömde vi mardrömmar båda två.

Jag om att jag var i Hammarstrand och det vräkte ner snö och jag hade sommardäck på bilen och frös som en hund i min sommarklänning.

Jo en sak till. Italienare verkar vara väldigt förtjusta i att slå in alla grejor i fina paket. AMV köpte bakelser för vi skulle smaka hur dom var. Kom hem med ett fint paket i snyggt papper som innehåll....... bakelser....hi hi

Den här dagens ord får bli det vi lärde oss när vi hittade byn Fertilia.

Lita aldrig på vad andra tycker, bilda din egen åsikt. 

 

Skatan

29 september 2009 05:22

Jag förstår verkligen att ... det var" lätt att leva" ... det skall ju vara det ... där i pinjeträdens skugga, vandra efter stranden i en blå klänning och äta gott ... även om magen står i fyra hörn efteråt och jag förstår verkligen att det inte känns lika "lätt att leva" när snön vräker ner ... eller om det nu var hagel. Kram, en varm en, till dig. Nu får vi boa och tända ljus ett tag framöver.

http://skatanstankar.wordpress.com

 

Ann

29 september 2009 07:27

Hej Anita! Vad fin Du är i din blåa klänning...och ser så lycklig ut! Låt den känslan vara inom Dej, är helt övertygad om att du mår så mycket bättre...

http://dansann.blogg.se

 

Liliann

29 september 2009 07:40

Åhhh vill också åka ifrån detta kalla eländesväder....
Härliga bilder oxå när jag tittar på dem så kan jag känna in värmen och dofterna....underbart
KRAM

http://livetefantastiskt.bloggagratis.se

 

zaq

29 september 2009 07:42

Oj, -vad det strålar om dig där på stranden i din vackra klänning!
Och återigen ett mycket mycket klokt ord...

http://zaq.blogg.se

 

Soldansare

29 september 2009 12:47

Vilka vackra bilder! Och vilken vacker skogsnuva på stranden! Förstår att det inte är lätt att hålla kvar resekänslan om det snöar och är kallt men att skriva om det man varit med om brukar hjälpa, man upplever det liksom en gång till trots allt.

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Ingrid

29 september 2009 16:11

Så underbara foton och vilka härliga minnen att ta fram nu när snö och kyla redan är på gång. Det där med att få kakor inslagna i paket har jag också varit med om på Sicilien. De nöjer sig minsann inte med bara en kartong, nej papper och snöre ska det till också.

Ha det så gott Anita och hoppas att det här snöfallet bara var något tillfälligt - ännu ska det väl inte vara vinter?

Kram Ingrid

http://blog.stenstugu

 

Staffan H

29 september 2009 22:42

Vilken fin färgklick du är på bilden! Många fina bilder och intressant och personlig reseskildring från Sardinien. Det är en ren glädje att läsa vartenda ord!

http://staffanhuss.wordpress.com

 

Kristina

28 september 2011 22:10

Ja det är skönt att drömma sig bort.
Snö det låter hemskt.
Goa kramar till dig!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...