Alla inlägg under oktober 2009

Av Anita - 9 oktober 2009 21:49

    



Jaha nu är det fredagskväll och bastutaim. 3 veckor sedan jag badade bastu eller är det fyra. Bastustenarna ligger här och ler mot mig och Oskar dricker öl och äter ölkorv och ser ut att må jättebra i värmen. Jag doppade mig inte i sjön för nu är det kallt. Man kan ju faktiskt gå upp och ta en dusch också. Man behöver inte vara så stentuff.


Om man ser tillbaka på veckan som gått har den inte varit så illa egentligen stundtals har den varit riktigt bra.

Det har slutat snöa även om det blåst isvindar. Jag har fått på vinterdäcken. Det har varit uthärdligt på jobbet tack vare att vi fått hjälp av två duktiga kvinnor.


Roligast av allt. Buggkursen började igår och dataFia och jag åkte till Höglunda med kaffekorgen och buggskorna i högsta hugg. Ja men ni. Det är det mest underbara man kan tänka sig att få dansa igen. Det var ett tag sedan nu och nästan alla sedan ifjol var där. Det gick så bra och var så kul. Iår ska det bli lite gammeldans också och det var så länge sedan jag gick på det så jag har nästan glömt det. Bra med lite träning. Man blir så uppåt och glad och det gäller att försöka göra lite roliga saker för att väga upp mörkret och tristessen.


Negativt under veckan har varit att fannskapet som ska sätta upp min takstege inte kommit ännu. Säger att han kommer till veckan men faaan trot.


Kinabror ringde igår och tala om att han hade blivit farfar och då blir jag väl gammelfaster då. Det är ju inte klokt. Jag som tror att jag är så ung.


Nu har jag satt på mig morgonrocken tänt i braskaminen och satt mig framför tvn med en kopp te. Då ringer det en kvinna som blivit misshandlad och pratar i evigheter. Sedan ringer min brorsdotter och vi pratar jättelänge.


Fredagskvällar är man rätt så trött och jag gör inte så mycket då. Det där att man ska städa på fredagarna har jag slutat med för länge sedan. Varför ska man plåga sig med att göra det man avskyr mest när man är som tröttast. Nej aldrig i livet.

Elda lite, bära in ved, bada bastu och sitta och mysa framför tvn om inget mer spännande dyker på. Det är så fredagar ska vara. Lugnt och fint.


Dagens ord: Ett rum av längtan finns inom oss.

Vi längatar bort, tillbaka eller till en annan årstid. Längtan och drömmar ger och hopp och utan hopp är livet ingenting.                                        
       

Av Anita - 7 oktober 2009 21:56

 


Tydligen är det det som är inne nu i den finare världen.


Jag kan bli hemskt uppretad och irriterad ibland. Kansek är det ett kärringsyndom.

I lokaltidningen skulle 3 kändisar ge sina bästa träningstips. Jo Jomän

"Skaffa en personlig träningscoach sa alla tre. En som peppar och följer med i  träningen någon kväll i veckan".

Naturligtvis ska man ha stavar och hörlurar med peppande musik och häftiga träningskläder.


Men jag kan då få nåt fel. Är man fullständingt galen. Vem i faan har råd att ha en coach i det här länet med arbetslöshet och dåliga inkomster.


Fast kanske kunde jag bli en sådan när jag slutar jobba. Jag har alla träningsredskap som behövs.

Någon kunde komma och betala för att skotta snö i 2 timmar.  Jag kunde gå ut och hojta. "Högre med spaden. Hej o hå. Tänk på armmusklerna"! Sjunga en stump kunde jag väl också göra. Surströmmingspolan med Tore Skogman kanske.


Några springturer uppför backen med skottkärran fylld med ved kanske skulle passa eller dra upp några båtmotorer och möbler uppför backen nerifrån sjön. Ja men så bra. Inga snygga träningskläder behövs heller så då kan jag ju ta lite mer betalt också. Blir nog bra. Träningscoach ska jag nog bli.


Ikväll har jag motionerat på mitt eget lilla sätt. Rullat in sommardäcken i ladan. Fyllt 15 skottkärror med löv och skräp ur rabatterna och fraktat bort. Hämtat hem grejor från sjön. Hämtat in en massa ved och gått badstrandsrundan med Oskar. Ingenting har jag gjort i mening att motionera. Det blev bara så.


Vart tog den naturliga motionen vägen. Gym och cyklar med massor av växlar så dom ska gå lätt???

Ungar som ska skjutsat hit och dit med bil för att dom ska träna. 


Alla dessa profeter som talar om vad man ska äta och vad som är nyttigt. Ena veckan det ena och andra veckan något annat. Man får väl vara glad så länge man har mat att äta.

Läste att i Jämtland finns det många föräldrar som svälter så att barnen ska få äta sig mätta. Här i detta landet år 2009.

Sedan kan andra kosta på sig att ha livscoacher och vräka sig i nya grejor och bilar och göra skönhetsoperationer för hur mycket som helst.


Nej nu måste jag sluta reta upp mig menLanefelt och alla positivitetstjosanmänniskor till trots.


Jag anser att man har rätt att vara förbannad ibland

annars sitter ilskan kvar inne i en.

 Bättre att den pyser ut lite då och då än att det till slut blir ett vulkanutbrott.


Dagens ord: Bättre en liten faan ibland än ett helt helvete. 

Av Anita - 6 oktober 2009 18:02

                                             


Honan säger att det betyder VARNING FÖR KATTEN och av det förstår ni väl att idag är det min tur att få beklaga mig. Jag katten Oskar har haft ett rent helvete sista veckorna.


Jag förstod att nåt var på gång när honan började packa en väska och ställde fram kattmaten på bänken. Grannen kom in och fick instruktioner och bruksanvisning hur jag skulle skötas. Va?


SÅ for hon bort och jag blev helt ensam i flera veckor.

Grannen skulle ge mig mat. Han försökte locka mig in i sitt hus men man är väl ingen idiot heller. Som om jag inte visste var jag bor!!!


Matvägrade gjorde jag också, åtminstone som det såg ut. I smyg åt jag förstås råttor så det gick väl ingen nöd på mig egentligen, men det var prinsipen!


På helgen kom Lekkamraten och skulle sällskapa med mig och han är kul för han är lite halvrädd för mig av någon anledning. kanske skylten va.


Ingen bastu på flera veckor. Ingen öl och ingen ölkorv. Kallt var det här inne också.

Livet är hårt!!!!


När hon äntligen kom hem kastade jag mig över maten och sedan gick jag ut och var ute hela natten. Nån straff ska hon väl ha.


Några dagar låg hon hemma på nätterna men i helgen var det samma igen.


Ingen go eld i brasan att ligga framför, ingen skön bastu. Nej ensam och övergiven igen.

Inte nog med det. Det där kalla vita eländet som kommer uppifrån har vräkt ner. Nej nu blir jag less.


Honan är ju till för att vara hemma och elda och ligga och värma mig i sängen på nätterna.

Hon har i alla fall packat upp väskan nu så jag förmodar att hon ska bli hemma.


Ibland undrar jag om man skulle skaffa en annan hushållersk, en yngre och snyggare men men

MAN VET VAD MAN HAR, MEN INTE VAD MAN FÅR


  

Av Anita - 5 oktober 2009 21:43

  


Snön har smält bort och nu är det bråttom innan nästa snöstöpa kommer.

Är man hemma vid 5 har man ca 2 timmar på sig innan det blir mörkt.


Otroligt vad grejor man hunnit dra ut . Dags att tömma urnor och krukor. På med tjock overall, handskar och till och med mössa för att inte frysa.


Ner till sjön för att hämta båtmotorn. Det märkt att en stark karl satt fast den. Jag fick ta i allt jag kunde och svära så det osade innan jag fick loss den från båten. Tömma båten på¨vatten och is.


Ta in trädgårdsredskap, vattenslag och alla grejor jag hade i trädgården. Grodor och ankor och jag vet inte vad.


Nu mörknar det. Skyndar mig att lyfta in vinterdäcken i bilen .Beslutat mig för att lämna in dom på macken. Tänker inte stå och byta däck med en hög med gubbar som står och glor och skrattar åt mig någon fler gång.


Så ska det bäras in ved och tändas i spisarna och så är det dags att få i sig lite mat. Gör en macka med leverpastej och värmer en burk ärtsoppa. Nåja så mycket god mat som jag ätit sista veckorna får man försöka hålla igen lite.


Så börjar det storma igen och det är kolsvart ute. Skickade ett sms till Bernard på andra sidan sjön:

"Vad är mitt ljus i mörkret". Bara någon minut senare ser jag hans lanterna tändas och svar kommer. "Glömt ställa om klockan" Nu ser jag i alla fall ett ljus som lyser på andra sidan och det känns bra i det kolsvarta Fisksjön. Svanar på flytt skiker på andra sidan sjön.


Mitt datautslag har blossat upp igen bara efter en vecka. När jag var ledig var jag slät och fin i ansiktet. Nu ser jag ut som skrutt igen. Inte kul.


Vi har köpt lotter på jobbet och naturligtvis vann chefen 10.000 kr och en annan av killarna 1000. Är det inte typiskt. Dom som redan har råd får alltid mer.


Ordspråket Otur i spel tur i kärlek stämmer då inte på mig. Jag har då inte tur vare sig i det ena eller det andra.

Men så är det väl med pengar. Dagens ordspråk får bli:


Dit det lutar så rinner det och den som redan har får mer. 

Av Anita - 4 oktober 2009 10:49

  

Jag vill inte släppa resan riktigt ännu. En sista glimt kommer nu.

Vi bodde hos AMV:s dotter Jennie utanför Uppsala. Den andra dotter jobbar på en herrgård som heter Krusenberg och dit åkte vi en kväll.



Spännande att få en vandring i det gamla och häftiga huset men bäst av allt. En äppelträdgård med 131 olika sorters äpplen. Lyssna på det här: 'Grågyllen. Hawthornden, Åkerö, Gubbäpple, Sävstaholm Astrakan, Signe Tillisch och mycket mycket mer.


Där fick vi plocka äpplen så mycket vi ville. Det är sånt en stackars fruktutsvulten norrländska kan få nästan fruktnoja. Så helt underbart att få en massa äpplen med sig hem och få smaka sorter som man aldrig ens hört talas om. Sedan åkte vi hem och så var sagan slut.



En arbetsvecka utan större ljuspunkter och bara blåst och kyla

Fredags kväll efter jobbet kom Pappersbeda och hämtade mig och vi drog till en liten gård som heter Nynäs nästan 2 mil från byn.

  

Lite skillnad mot herrgården va.


Där mötte Marjatta upp och jag fick vissa minnesbilder när jag kom in i det huset. Hennes mans mormor bodde här uppe och när jag var liten följde jag med pappa hit för att sko hästar. Det finns ett piano i finrummet och en kakelugn. Där satt sig tanten och spelade för oss och det minns jag så väl.


Huset var så fint och såg ut som att komma in i 60-tal. Tapeter möbler till och med papeljottpåsen i badrummet kände jag igen. Så mysigt hus.

  


Vi tre tjejer hade så mycket opratat och oätet och odrucket också för den delen så vi ägnade fredagkvällen till det.


Lördagen drog vi till Sundsvall och snurrade runt utan att köpa så mycket egentligen. Det var en klar och vacker dag peppar peppar och neröver indalsleden var löven kvar  och lyste som guld.

Vi fick stanna på vägen för kor skulle förflyttas. Kor är en bristvara här numera. Förr var det kossor överallt nu måste man nästan ta kort om man ser en.


  


När vi kom tillbaka till gården Nynäs började vi äta igen och sedan blev det lite spa-behandling. Pappersbeda hade fått en grej man skulle mixtra med på huvudet och en ring man skulle dra över fingret och Marjatta hade en spikmatta. Hua, så friska och energiska vi ska bli!


Så tilltog stormen, telefonen slutade fungera, mobilerna gick naturligtvis inte där och det var bara att gå och lägga sig.


"Döden döden"; sa Marjatta när vi vaknade.

 Snö tjock lager med blötsnö. Varningar på radion. Det var bara att försöka komma därifrån så fort som möjligt medan det gick att köra.


Hemma i mitt iskalla hus sitter jag nu och eldar och tittar ut på snön som vräker ner och tänker på allt som är ogjort.


Bryggan som ligger i vattnet. Båten som inte är uppdragen. Alla blomkrukor och grejor som skulle ha tagits in Vinterdäck som skulle sätta på. Min takstege som fanskapet till handverkare skulle satt upp för flera månader sedan.

 Känner mig lite låg faktiskt.

Oktober ska vara en månad med hög luft, lysande löv och soliga dagar inte som nu.


Ibland undrar jag om jag valt fel liv.

När jag är tillsammans med andra kvinnor och förstår vilken hjälp dom trots allt har av sina män och vilken himmelsvid ekonomi dom har jämfört med mig som alltid måste tänka: Kan jag leva utan det här så måste jag.

 När jag ser kläder jag vill ha (vilket händer väldigt sällan) och vet att jag inte kan köpa  och när jag måste göra allting själv så kan man undra om friheten är värd allt detta.


Fast ibland kan jag också när jag ser par tänka att : Gud vilken tur att man slipper den där mannen att passa upp och ha att göra med.


Jag vet inte. Nu är det ju som det är och jag kan nog inte ändra mig heller. Jag har levt i frihet för länge nu och blivit alltför "egen" som min mamma skulle sagt.


Slut på söndagens funderingar. Nu ska jag ta och göra lite äppeldricka. Jag har fullt med äpplen i ringar ovanför spisen som ska torkas och stoppas i burk. Äpplen är HÄRLIGT

Får väl hoppas att snön går bort för

DET SOM GÖMTS I SNÖ KOMMER FRAM VID TÖ

Av Anita - 1 oktober 2009 20:50


I morse var det 6 grader kallt och det var första skrapningen av rutorna på bilen. Kylan går igenom märg och ben och jag drömmer mig tillbaka till Sardinien.


AMV och jag hade kunnat stanna mycket, mycket längre. 

Det var det bästa plats jag varit på. Det kändes inte alls som borta utan det var så lätt att leva där.

  


Det hade inte regnat på hela sommaren men veckan innan vi kom började det regna och när vi var där regnade det på nätterna och blommor började slå ut och grönska. Boganvillan naturligtvis.


   


Fikusen var blank och fin och hade långa kolvar så tydligen kan den blomma också. Inte har min visat några som helst tecken på blomning.


Nerum Olenader blommade som stora fina träd överallt och naturligtvis fanns det gott om citronträd. passionfrukt och aprikoser. Lite här och där fanns det olivträd med små gröna oliver på. Druvor hängde efter husväggarna och blomman för dagen bara vällde ut och färgerna var starka och klara.


 


Tydligen fanns det vild myrten på Sardininen eftersom man gjorde likör av den. Eftersom vi inte var upp i bergen såg vi inte några sådana träd.

 Hemma i Sverige använde man myrten till brudkronorna förr i tiden och därför skulle varje ung kvinna odla en myrten så hon var beredd. Jag minns att vi hade en sådan i salen där det var svalt. En svår blomma att få att leva  men som sagt på Sardinien växen den vilt som ett annat ogräs.


En annan grej var att det fanns några fåglar som heter Gåsgamlar som är jättestora och är 3 m mellan vingspetsarna. Den skulle jag velat se.


Syrsornas ljud hörde man på kvällarna när man gick hem.


 Man behövde inte vara rädd att bli överfallen även om man gick hem sent. Allt utstrålande harmoni i den här lilla staden och vågorna som slog mot land var både sövande och underbara att flyta omkring i.

På tal om att flyta.

Kork var en sak man hade mycket av och gjorde olika saker av.


Tunnbröd hade man också om än inte lika gott som vårat.


Maten var helt underbar och det var rent och fint överallt. (inga skitiga dukar här inte)


Vattnet gick att dricka och det är minsann inte överallt det går att göra det.


Gamla staden var så gullig och romantisk.



Dessutom hade jag det bäst tänkbara sällskap.


Lärde mig också varför man ska ha solglasögon. Det var för att man skulle kunna glo på folk (läs killar) utan att det märks.


Vill ni åka till en plats där vattnet och stranden och maten är bästa tänkbara så åk till Sardinien. Där är det lätt att leva.


Vi var lite lessna när vi for men jag vill passa på att tacka alla som var delaktiga i min 60-årsprecent. Jag hade inte kunnat få något bättre än den här underbara resan. Så tack till er alla som bidragit till det här. Förmodligen har ni räddat mitt liv. 15 minuters solsken som jag fick i somras hade inte räckt för att klara mig genom vintern.


Så förhoppningsvis på återseende Sardinien.

Inte undra på att jag ser lite missmodig ut. Kanske kommer jag aldrig mer hit.


När vi lite lessna satt och såg ut genom flygfönstret såg vi alperna och allt var klart och tydligt. Jag satt och funderade på var Skatan bodde långt där nere mellan bergen. Ser ni att det ser ut som en jättestor maräng som ligger där nere. Häftigt!!!!!


  

Så var det med det.

Dagens ord:

ATT RESA ÄR INTE BARA SPÄNNANDE OCH UNDERBART DET ÄR LÄRORIKT OCKSÅ

      

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17 18
19 20 21 22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards