Det blåser en isande vind. Fast det är bara 15 grader kallt skär den genom märg och ben. 

Igår åkte alla hem. Sonen med flyg och dom andra åkte bil ända ner till Skåne.

Jag skjutsade sonen till flyget eller närmare bestämt han körde dit och jag hem.

Jag som är en fjaska vad det gäller bilkörning drömde mardrömmar natten innan om att jag blev kvar bakom en spärr och inte kunde komma ut och alla tutade på mig.

Jag var tvungen att åka genom hela stan bland bilar och rödljus och hemska rondeller (jag hatar rondeller).

Hem kom jag i alla fall och dom andra också. Känns alltid nervöst när man vet att dom har 100 mil att köra och det dessutom är vinterföre.

Det blev tyst i huset. Katten Oskar är jättesur. Jag kunde inte somna. Jag har vant mig med ljud. Det gör jag fort. Vänja sig vid tystnaden tar längre tid.

Det känns tyst och tomt i mitt hus. Jag gjorde ett nytt försök att ligga en stund på spikmattan när jag kom hem. Det underliga vara att Oskar omedelbart klev upp på min mage och började trampa och trampa. Så höll han på hela tiden och han brukar inte göra så. Vissa saker begriper man sig inte på med djuren.

Min skräcktid är januari-februari. Kyla, ont överallt och mitt humör är väldigt lågt. Dessutom brukar allt som kan krångla göra det då. Min träning till tilltro till livet sitter väldigt långt inne. Nån sa att man skulle försöka tänka på 5 bra saker som hänt varje dag för att hålla humöret uppe. Kan inte hitta en enda bra sak idag men kanske sker ett under innan kvällen är slut.

Jag längtar efter solgula blommor och kvittrande fåglar. Längtar efter öppen sjö och dofter av syren och rosor. Så mycket längtan. Nu längtar jag också efter en sommar då jag ska få vara ledig och ingen ska kunna tvinga mig till någonting.

Tänk er go vänner att veta att man själv får bestämma när man ska kliva upp och vad man ska göra. Inga tider att passa, inga som ska skälla på en utom möjligen någon hund. Jag kan nästan inte fatta det ännu.  Ha tid att träffa vänner och få sitta uppe på nätterna med dom andra och inte behöva lägga sig för att man ska upp och jobba.

Nu gäller det bara att leta efter pensionerna så att jag kan klara mig. Vet att jag gör kanske det mest vågade jag någonsin gjort men jag har nog inget val.

Jag måste få leva i frihet några år när jag är ganska frisk. Man vet inte hur det blir sedan.

Idag kan jag inte komma på något bra ord. Ger er därför en bukett av smörbollar som lyster som solen.