Den här färgranna och härliga tavlan som har de färger jag gillar bäst är första spåret. Spåret av en liten man som med fingrarna målat den till mig. 2 år och redan fullfjädrad kontnär.

Sen går vi till fullfjädrad. 20 orrar i björkens topp.

Kattspår.

Rävspår

Bäverspår

Tjäderspår och uppflygande tjäder.

Orrar som gömde sig i snön och flög upp.

Spår av mård (förklarar varför ekorrarna är borta)

Hermelinspår

Älgspår

Harspår

Rådjurspår

Igår när äntligen kylan vikit gick DansBritt och jag runt en lång promenad och såg alla dessa spår. När det är tyst och kallt känns det som om jag är alldeles ensam i paradiset Fisksjön men nu kan man se att runt omkring mig finns mina vänner djuren. Det känns trösterikt ska ni veta.

Under snön sover alla vackra blommor och bara väntar och väntar precis som jag.

DansBritt och jag festade till med plankstek mitt på dan och pratade och pratade. Lite senare på eftermiddagen kom en vän jag inte sett på länge. Hon  hade till och med en försenad julklapp till mig, ljuslyktor och en vacker ängel.

Hon och jag åkte på bio sedan. Göta Kanal 3. Den har fått dålig kritik och då måste man gå för då brukar det vara bra. Dom som sätter betyg är ju så fasens kulturella och ser på tillvaron på ett annat sätt.

Jag gillar det man får skatta åt. Det är ju det man behöver i denna eländiga värld där man dagligen matas med eländes elände.

Fortfarande är det bara 7 grader kallt och lite ljusare och även mitt sinne börjar bli lite bättre. En hel del roliga saker finna framöver att göra så det finns hopp även för en grinkärring som jag.

Jag fick en idé idag. Jag lever ju själv, alltså behöver jag inte ta hänsyn till någon annan. Jag kan ju göra som jag vill faktiskt.

Jag har en julgran som inte barrar ett dugg. Den är så fin så fin och börjar få små rosa kottar. Inte kan jag slänga ut den.

Det skulle vara roligt att behålla den så länge den lever och se hur länge en gran klarar sig inomhus. Så kallt som jag har det så kanske den tror att det är vår.

Om jag har tur kan jag ha den ända till påsk och hänga ägg och dun i den.

Jajamän så får det bli. Granen får leva och ni kommer att få rapporter om hur det går.

Dagens ord för bli: Det som lever och grönskar ska man vara rädd om. 

Skit i vad andra tycker. Varför ska dom styra hur du gör.    

Jag märkte det genast på morgonen. Min levande termometer Oskar sprang och ställde sig vid ytterdörren och då förstod jag....

Draken Iskyla har dragit sig tillbaka för att hämta andran. Det var bara 6 grader kallt., rena värmeböljan.

Så dök fiskargänget från Sundsvall upp. Ett dussin snygga killar. Jag borde väl ha varit hemma och njutit av fägringen men det fanns andra planer.

DataFia med dotter och jag skulle åka till Sundsvall och Birsta.

Datafias dotter skulle ha skridskor och jag skulle ha en massa onödiga saker som tyvärr är nödvändiga utan att ge så mycket glädje.

Värmekabel till vattenledningen, energilampor och batterier. Dyrt men sånt man måste ha. Det var rätt lite folk där. Det var strax före lön så det var kanske därför.

Vi handlade och gick på IKEA och åt lunch. Dom har bra mat där och det går snabbt.

En skogsnuva som jag upphör aldrig att förvåna sig över hur mycket grejor som finns och det mesta sånt man kan leva utan.

Varför handlar vi så mycket grejor egentligen? DataFias dotter tjatade på att få en ny mobil fast dom har minst 10 st i familjen men det slutade med att hon fick ett nytt batteri.

Jag föll för frestelsen att köpa några färggranna vallmon att lysa upp med när julgranen ska kastas ut. Det blir så dystert då.

Egentligen ska man stanna hemma om man inte har pengar för det finns mycket som frestar även för en skogsmulle som jag.

Framåt eftermiddagen drog vi hemåt. Vi hade bestämt att vi skulle till  Lekkamraten med fru och fika innan vi åkte hem.

Trodde vi ja. När vi kom dit var det marchaller utanför huset och huset var putsat och städat och det lyste ljus överallt. Frun hade dukat med det vackraste porslin jag någonsin sett . Hon hade haft det med från Iran.

Så blev det nötter och kaka och kaffe och småprat. Hon lär sig mer och mer svenska och hon är så duktig.

Sedan blev det middag. Varmrökt lax och ris som var blandat mer örter och väldigt smakrikt och gott. Till det råkostsallad. Vi åt massor och jag var mätt ända fram till kvällen. Dom hade verkligen gjort sig för och varje gång vi ses lär man sig nya saker.

Tänk att så snart kylan går över blir allt så mycket bättre.

Det var länge, länge sedan det var en hel dag då inget gick snett. och allt beror på Draken Iskyla.

Fruset vatten, kallt hus, värkande kropp, stelhet i händer. Så tappar man grejor, snubblar på mattor och i trappen, spiller ut allt möjligt, bränner sig på elden. kokar över kaffe, får stickor i fingrarna av veden, krångel med bilen.

Listan över all skit som händer kan göras hur lång som helst men.....igår var en helt igenom felfri dag.

Jag ber att få tacka för det.

Dagens ord: När kylan slår till går allt fel. Det blir en ond cirkel av elände.

Jag kan inte förstå att värderlekstjänsten kan ha så fel hela tiden vecka efter vecka.

Det skulle ju bli mindre kallt den här veckan så där 16-17 grader men det gäller då inte här. 26- 27 grader har det varit hela veckan och jag har KALLT inomhus nu när jag är borta på jobb hela dagarna.

Att kylan aldrig ger sig.

Katten Oskar och jag har börjat med eldvakt. Oskar lägger sig att sova och jag håller mig vaken till framöver 12 och lägger in fulla spisarna innan jag kojar.

Vid 2-3 tiden  väcker Oskar mig genom att hoppa på min mage och jag kliver upp och lägger i mer ved. När jag kliver upp vid 6-tiden finns det glöd kvar och jag stoppar in ved igen.

Katten Oskar kryper ner i sängvärmen och sover några timmar till.

Tyvärr har jag inte lyckats lära honom att lägga in i spisen ännu.

Idag skulle en moster och morbror och jag åka på min äldsta mosters begravning.

Ruggit att ge sig av de ca 10 milen i kylan.

Vi åkte till kyrkan i Revsund.

Har ni tänkt på vilka olika intryck och känslor man får i olika kyrkor. Den här var jättestor och full med prålighet och guld. Gjord för att imponera och ge känslan av storkyrklighet och makt. Kall var den också men det är förståligt. Måste kosta en förmögenhet att värma upp en sådan stor kyrka. Killen som spelade fick väldig motion med att springa upp till orgeln och ner till pianot fram och tillbaka. Dessutom fick man känslan av att vara inne i en jättekista för formen var sådan.  

Prästen var rund som en julost och det bar sig inte bättre än att han lyckades sitta sönder sin stol när vi fikade i församlingshemmet efteråt.

Förlåt förlåt men det var svårt att hålla sig för skratt mitt i alltihop.

Jag har massor med kusiner men dom här tre umgicks vi mycket med i barndomen och det är lite tråkigt att vi numera bara ses vid begravningar. Kanske blir det annat när jag slutat jobba.

Nu har jag i alla fall kommit hem, hämtat ved åt både mig och grannen och tänt upp i spisarna så temperaturen börjar närma sig 10 grader i alla fall.

Katten Oskar kurar framför braskaminen. När inte brasan brinner kurar han mot närmaste element.

Dagens ord får bli: När elden slocknar fryser katten fast han har päls 

Kylan ger sig inte men där är bara 20 grader idag.

Jag skulle ha plockat bort julgrejorna men julgranen barrar inte ett dugg så det får vara ett tag till.

Dagen har blivit 18 minuter längre nu men än märks det inte. Det är fortfarande svart när jag kommer hem.

Nu gäller det att inte tänka på nuet utan tänka på det som var och det som kommer.

    Mina tankar går till fladdrande blå fjärilar, solvarma jordgubbar och vallmo.

Vallmon som lyser nästan genomskinliga i sol-ljuset. Röda, rosa,cremefärgade. Lättodlade. Dom får mig att minnas en vid vallmoröd kjol jag dansade omkring i. Röd som en vallmoblomma snurrade jag runt runt i glädje.  Vallmo är glädje i vacker förpackning.

Sittande under björken och väntande på att åka på dans. Massor med vallmo lysande i solnedgången.

Vallmo får mig att minnan. Blomdoft. fågelkvitter, hammockens gnekande när man gungar med kaffekoppen i handen. Lukten av sommarblommor och kaffedoft.

Drömmer mig bort till årornas mjuka plaskande en stilla kväll ute på sjön, lommens vemodiga rop. Röklukten från bastun.

Nyrökt abborre på spisbrödmacka.

Att simma ut i månstrimman en härlig augustinatt. De ljusa nätterna och magiska stunderna.

Dagens ord får bli en diktstrof av Gustav Fröding som handlar om hoppet.

Ty fågeln flyger så glad mot sky och solen går upp var morgon ny

och björken om våren knoppas. Varför skulle då jag ej hoppas.

Visst förstår jag om ni börjar bli less på mitt gnäll nu.

Idag ska jag vara rent förfärligt positiv.

Det är bara 6 grader kallt och genast känns livet lättare att leva.

Igår morse var det meningen att jag och DataFia skulle åka till Sundsvall och köpa grejen till vattnet men när jag vaknade och såg att det var 27 grader kallt kände jag att det var läge att ställa in. Eftersom jag är i en våg av elände just nu så ger jag mig sjutton på att bilen hade blivit stående. Jag lär mig att följa mina känslor.

Jag fick se att det kom en bil på gården och det var några killar från Sundsvall som kom för att fiska. Det var bara 8 grader i Sundsvall och här 27 grader. Stor förvåning. Dom ångrade sig och åkte tillbaka dom 13 mil som det är dit.

DataFia och jag for till Liden på plastpary. Då fick jag hälsa på lille gullLiam min favoritkille. Han fyller snart 2 år och är den gulligaste jag vet.

Nu ska ni få höra något roligt. Det är nog så att nu när det är vinter och Fisksjön har förvandlats från Paradiset till Kallhelvetet har jag inte förmågan att uppskatta den unika plats jag lever på.

Fiskarkillen från Sundsvall ringde och undrade om jag visste någonstans dom kunde bo om dom åkte hit för att fiska aborre.

Han påstod att Fisksjön var en av Sveriges bästa sjöar för aborrfiske. Han hade tydligen pratat med några tävlingsfiskare som brukar tävla här varje år och läst i någon fisketidning.

Där ser man. Jag hade inte en aning om det. Visst kan man få fisk och visst är abborre en väldigt god fisk men i alla fall.

Jag rekommenderade dom att ringa Håsjögården som är vandrarhem och väldigt bra att bo på och nära också. Så nu till helgen kommer ett helt gäng fiskare för att göra Fisksjön osäker. Hoppas bara att det inte blir för kallt.

Som man kan se så är mina bröder stolta för sina fångster och dom är inbitna fiskare, åtminstone två av dom.

Annars har jag haft ett långt samtal med min vän mister P som har flyttat ner i mörkaste trakten runt Jönköping och han sa att det var kallt där nere också.

Vi åt tillsammans varje lunch väldigt länge och varje måndag kom han och hälsade på och vi åt något gott tillsammans. Trevligt. Hörs som han har det bra med sin nya fru och sitt jobb och det känns ju bra.

Jag tror folk är galna med sitt giftande. 3 par av mina vänner som gift sig sista 3 åren. Som sagt Det hörs ju på namnet vad det är. Gift.

Avslutar dagen med ramsan jag lärt mig av farmor på tal om fiske:

Nappa nappa abborrslok annars är du inte klok. 

Det lyster rött bland bladen i blombordet och jag får se att en av mina kaktusar har fått en stor grann blomma som ett litet hopp att även mitt i vintern kan någonting leva och blomma.

Sedan sker saker hela dagen. Jag bär ved åt grannen och han lovar mig att få ta ved hos honom om min ved tar slut om jag bär in ved till honom. Så kan det vara. Han har massor med ved men har inte orken att bära in den. Jag har orken att bära men ingen ved. Byteshandel kallas det.

Så dyker PappersBeda med man upp och dom hämtar ved till mig och vi fikar och så säger hon : Imorgon kommer vi med ved till dig! Vi har massor.

Efter någon timme kommer Datafia med man och son. Dom bär på en stor apparat och en massa prylar och nu ska det tinas vatten.

Det var som att vara med en operationsläkare.

 Datafia och jag stod och assisterade." Dyckert tack. Lys här. Håll i slangen. Ge mig en tång. Stora skiftnyckeln hitåt. Trasor. Tång."

Operationen lyckad. Bara att städa upp bland vatten och blöta trasor  Vattnet forsar ur kranarna och det börjar kännas hoppfullt igen. Vi steker hamburgare och DataFia och jag bestämmer att vi ska åka och köpa en grej som man kan ha nere i slangen med värme i.

Det skulle ju bli varmare idag så vi skulle åka till Sundsvall men när jag vaknar imorse var det fortfarande 26 grader kallt och med den otur jag har just nu vågade jag inte ge mig iväg. En bil som står efter vägen 10 mil bort är ju inget drömläge precis.

Många av mina vänner har ringt de här dagarna och oroat sig med mig och jag har sagt det förut och säger det igen.

Att ha vänner är det vikigaste som finns!

Ni kvinnor som har händiga män som kan fixa trasiga grejor och smärre katastrofer. Jag vet många karlar som är väldigt duktiga med både bilar och grejor som skottar snö och ser till att det är varmt i husen, klipper gräs och snickrar och står i. Det är i sådana här lägen som man ibland önskar att man hade en händig man. Jag som ofta klagar på män måste ju erkänna att dom kan vara väldigt bra att ha ibland om dom är händiga förstås.

Jag sa det till DataFia igår: Ser du hur bra du har det som har en händig man som kan klara det mesta som är trasigt.

Min bror B är också en sådan händig man som kan fixa det mesta.  

Nog om det.

Skogshuldran visade mig huset för småfolket som hon har i sin trädgård. Hon har varit på fest där tydligen.

Jag kan ju inte vara sämre. Så här kommer mitt småfolkhus, närmare bestämt Pilabrittas hus. Dock har jag inte försökt krypa in och hälsat på så här mitt i vintern.

Det är som sagt fortfarande 26 grader kallt och jag eldar och eldar för på eftermiddagen ska DataFia och jag åka på plastparty till min brorsdotter.

Två saker lärde jag mig igår som jag kan vidarebefodra till er:

Till kvinnor som har en händig man. "Han är värd sin vikt i guld även om han inte överöser dig med komplimanger och röda rosor. Uppskatta det."

Så dagens ord:  Goda vänner är som änglar fast i jordiskt form och med osynliga vingar.

Kylan fortsätter- Igår kväll var det 34 grader och mitt vatten är fortfarande fruset. Tog min kupevärmare och satt för att försöka tina. Förgäves.

Alla mina ekorrar har försvunnit. Förmodlingen har dom dött i kylan och jag känns halvdöd jag också.

Som lök på laxen gick inte bilen igång imorse. Visade sig att det gått en säkring nu när så mycket är igång.  Jag blev hemma några timmar på förmiddagen.

Gick till grannen för att få lite vatten och så blev det att hämta ved till honom och bära ut en massa tomburkar.

Han tjurlåg för han sa att man ska inte kliva upp när det är så här kallt och det har han faan väldigt rätt i men tyvärr så kan en sån som jag inte bestämma över mitt eget liv som han kan.

Folk pratar om höstdepp och vårdepp men jag har aldrig hört någon pratat om vinterdepp men om det finns så har jag drabbats av det. Skulle bara villja gå och

dra en filt över huvudet och inte visa mig innan blommorna blommar igen. Kroppen känns smidig som en järnspis i kylan och det är ont överallt. Skit.

När allt går emot en som det gör nu får man sådana underliga tankar. Som igår kväll när jag satt uppe rätt länge för att elda så länge som möjligt såg jag en film "Ett amerikanskt lapptäcke" Det handlade om några kvinnor och fick följa deras historia som handlade om kärlek.

Den unga flickan hade en skitsnygg kille och då kom det för mig. Jag kommer aldrig mer att få vara nära en ung snygg kille. Ingen snygging kommer någonsin mer att titta på mig med hungriga ögon.

Jag minns väl hur det var och kändes. De enda som möjligen tittar på mig med hungriga ögon är bara ute efter min mat eller också är det någon gammal äckelgubbe som katta dragit in.

I vanliga fall tänker jag inte på det. Kärleken kom och gick och mer var det inte med det men det känns så sorgligt. Sorgligt att så mycket ljuvligt är över för alltid och att livet alltid ska vara en sån strid.

Jag som tycker att livet ska vara "lätt att leva" kommer visst aldrig dit. Det är bara krångel för det mesta och jag blir så väldigt less. 

Ikväll är det nya avsnitt av "lets dance" så det blir väl att rulla in sig i mosters yllefilt, elda i kaminen och se på dom som dansar och har kul.

Dagens ord blir: Man får vara nöjd med det lilla.  

........och trappas upp.

35 grader kallt och 8 grader inne när jag kommer hem.

Det pratats på radion om bilar som stannat  lite var stans, strömavbrott och vatten som har frusit.

Pratade med sonen och vi sa just att det är tur att vattnet aldrig frusit hos oss i alla fall.

Jag ska börja med något positivt fast man vet inte om man vågar öppna käften. Bilen går som en pärla även om det är kallt. Visserligen har jag motorvärmarn på hela natten så min elräkning kommer väl att knäcka mig. Det skulle vara förbjudet att behöva åka till jobbet när det är så här kallt. Vara hemmma och elda skulle det vara.

Visst hade vi det jättekallt i det här huset när jag var liten men det eldades hela dagarna. Hustomten Valdemar bar ved och eldade hela tiden. På natten lades det in några svarta klumpar som hette briketter för att hålla elden vid liv.

 Det var kallt på morgonen men jag fick sitta i spisvrån och dricka mjölkchoklad medan det blev varmt i köket. Där satt man och drömde om att man skulle bli stor och kanske bli hulahuladanserska på nån söderhavsö. Jaja men vad blev man: En sketen frysande kontorist i grannbyn.

Det värsta jag minns med barndomen var en galen lärare som skulle tvinga oss ut i skidspåret i kylan varje dag. Så jag frös och så hatisk jag blev på idrott och det har suttit i hela livet. Dit kan det gå pengar medan stackars pensionärer knappt får maten. Fy faan. Köpa spelare till höger och vänster och den som har mest pengar köper bäst spelare och vinner. Är det idrott det?

Men åter till helvetet vintern- Kommer hem 8 grader inne.

Ut och hämta ved och börja elda.

 Upptäcker att det låter väldigt konstigt i toaletten och mycket riktigt där står pumpen och tomgår för hör här VATTNET HAR FRUSIT.

PANIK  Var stänger jag av pumpar och varmvattenberedare? Ringer DataFias man som är en klippa på det mesta.

Letar ficklampa för att lysa men batterien är slut. Massor med batterier men fel sort. Tar pannlampan och går in och börjar leta. Då slutar den att skina. Tro det eller ej. Slutar med att jag får gå i proppskåpet och ta ur säkringarna.

Så nu är jag utan både värme och vatten. Snart är veden slut också.

Det är bara att konstatera. Jag får det sämre och sämre minut för minut.

Januari har alltid varit min olycksmånad. Vad ska hända härnäst? Jag bävar.

Om jag nu ska fortsätta och klaga så har min axelvärk spridit sig till resten av kroppen så det var omöjligt att sova inatt.

 Mycket tjafs på jobbet. Frankeringsmaskinen går gått åt helvete så jag har dessutom fått sitta och slicka på gammaldags frimärken på 100 brev.  

Länge sedan jag slickade frimärken men jag kan tala om att dom smakar precis lika illa som dom gjorde förut.

Grattis till alla som tjatat om snö och kyla. Nu har ni väl fått vad ni bad om och mer därtill.

Känner mig som om jag ville sätta mig och grina men jag blir förbannad istället.

Positivt inställd till livet är jag då inte idag, tycka vad du vill positiva Ann.

Dagens ord: Livet är hårt, men orättvist.