32 grader kallt och jag blir så förbannad.

Jag som skulle på gammeldanskurs ikväll. Nu blir det istället att stanna hemma och elda. Förbannad, instängd och frustrerad. Ska det aldrig ta slut på det snöiga kalla jävla helvetes kylan.

 Förlåt Skogshuldran som idag skrev  om oskicket att svära i tid och otid. I dag är det jävlar i mig otid. Jag är så van att karlarna runt omkring mig svär var och varannat ord så jag märker det inte ens och tyvärr så smittar det ju så jag vet att jag svär för mycket men idag har jag banne mig anledning.

Hätt iväg mig på jobbet har jag gjort i alla fall. Man MÅSTE ju.

Har ni tänkt på vilket enormt fult ord det är MÅSTE MÅSTE. Nästan ens liv består av ett MÅSTE. Man MÅSTE jobba. Man MÅSTE tjäna pengar. MÅSTE kliva upp på morgonen fast man är dötrött. Man MÅSTE skotta. Man MÅSTE köra bil. Man MÅSTE  OCH MÅSTE.

Det ordet är banne mig fulare än tusen svordomar.

På radion pratades om avundsjuka och svartsjuka idag. Det var väl någon konsult som visste det mesta. Det vimlar ju av såna nu överallt.

Kan nog säga att jag inte varit svartsjuk så mycket i mitt liv. Jag menar Om den man är tillsammans hittar någon annan är det väl meningen och man kan ju inte gå och gräva ner sig i det och kontrollera och stöka på. Jag har varit utsatt för det och det i sig själv kan ju få ett förhållande att brista. Att någon inte litar på en är ju inget bra att bygga på.

Däremot har jag och är jag ibland avundsjuk precis som jag tror att vi alla är lite då och då. Å andra sidan kan jag balansera det med attt ibland tänka: Det är tur att jag inte har det som vissa andra.

Mest är det saker jag är avundsjuka på. Till exempel dom som har en snöslunga fast dom är starka och friska och kunde skotta. Jag har ju inte råd att köpa en snöslunga och då kan jag bli lite avundsjuk och tycka att det känns orättvist.

Kan känna avundsjuka på dom som har en säng som inte har fjädrar som sticker upp i ändan också.

Avundsjuk på dom som kan åka och resa varje år.

Däremot är jag inte avundsjuk på möbler. sportstugor båtar eller dyra handväskor och kläder.

När avundsjukans fula tryne sticker upp får man fokusera på vad man har som inte andra har.

Även om det nu in vinterns plågsamma tid inte känns så väldigt bra så har jag i alla fall ett hus på en fin plats, lika gammalt och ankommet som jag men don efter person som ni vet.

Jag har en trädgård som blommar alldeles väldigt sommartid, 

En fin ren sjö med sandstrand och brygga och båt och på bara 100 meters avstånd.

En liten vedeldad bastu och sist men inte minst massor med goda vänner och trevliga släktingar.

Dessutom har jag en förmåga som inte alla har och som jag inte vet vad den kommer ifrån men som ger mig stor glädje.

 Att fjärilar och fåglar gärna landar på mina armar och pratar och sällskapar med mig och att jag har en bra kontakt med djuren och barnen också föresten. Det är ju en gåva.

Man kan väl tillåta sig att vara avundsjuk även om det är en dödssynd bara man är medveten om det.

Det kanske till och med finns dom som är avundsjuka på mig. Sitter man på 6-te våningen i ett ytterområde till en storstad och knappt vågar gå ut på kvällarna kan det kanske Fisksjön kan vara väldigt likt Paradiset (åtminstone sommartid)

Nog om avundsjukan. Det är knappast mina störst problem just nu.

Nej det är kylan och veden som snart är slut och allt som jag skulle göra och planerade i veckan som nu kanske inte blir av.

Dagens ord får bli följande: Ställ inte för stora krav på din omgivning då blir du bara besviken. Tänk på att vi bara är människor och inte begriper bättre.

Mitt i kylan får jag känna vaniljdoften slå emot mig när jag kommer in och får se att min kaktus har slagit ut mitt i kylan. Ger ett litet hopp i eländet.