När man vaknar och inser med fasa att termometern står på 38 grader är det bara att ringa på jobbet och offra ännu en semesterdag på den förbannade kylan.
Kliva upp och bulsta på sig kläder och börja elda igen.
Vad gör man en sån här oväntad ledig dag då. Det finns hur mycket som helst ogjort i det här huset. Konstigt nog blir man som förstenad av kylan, man har inte lust med någonting. Läste StoraBs blogg och han höll på med album. En lämplig sysselsättning en sådan här dag så jag har klistrat in mina Sardinienkort och tittat på badkort och matkort och vackra vyer. Kan känna hur härligt det var.
Så får man ju hämta ved förstås i kylan. Påbyltad som en köttbulle. Mata fåglarna och nu måste dom frysa och svälta väldigt. Talgoxar och tetor är ju väldigt sällskapliga och tama men det var första gången som en domherre kommer och sätter sig på min axel. Undrar vad han menar med det?
Dansbritt ringer och berättar att hon och dottern ska åka två veckor till Karibien och Domenikanska republiken. Eftersom sonen och snyggEmma varit dit så har jag ju sett foton därifrån med gnistrande grönt vatten, fruktdrinkar och snorklingsbilder. igår pratade vi om avundsjukan och klart jag blir avundsjuk men jag missunnar dem inte det. Det är dom värda helt klart.
Allt går sakta och trögt idag. Fryser gör jag också även om jag fått upp skaplig värme i huset. Ser när solen lyser in att det är förfärligt dammigt överallt. På min dockhylla skulle det behöva dammas men jag vet inte. Har ingen lust.
Dagens ord får bli: Vissa dagar känns som en promenad med skorna full av stenar och granbarr.
Skatan
23 februari 2010 15:53
Jag lider verkligen med dig idag Skogsnuvan. Måste du verkligen offra en semesterdag? Kan de inte "bjussa" på det. Du kan ju verkligen inte hjälpa att det är trettioåtta grader kallt. Hoppas hoppas att du snart slipper vedeländet och att det blir varmare och vår. Dröjer det alltså ända till maj???
Men du har något som jag aldrig har träffat någon annan som har. Ett speciellt förhållande till blommor, fåglar och djur. Tänk att en domherre satte sig på din axel ... helt fantastiskt. Ingen fågel eller fjäril har någonsin satt sig på min axel ... och på det är jag avundsjuk på dig ... men inte missunsam ... aldrig missunsam men oh ... vad jag skulle vilja kunna "prata med djuren" som du kan.
Kramar från en som drar söderut i morgon till kanske takdropp åtminstone!
http://skatanstankar.wordpress.com
zaq
23 februari 2010 20:13
brrr... Ja, nu hade jag allt fått elda i Uddenhuset, å andra sidan kan jag inte göra ett skit nu istället, ja, dra en filt på mig förståss, och raggsockor, så får det bli... Och Margit under täcket...
Fast jag har 10 grader minst tillgodo... Du får allt värst du, hade jag bott kvar på torpet så hade det varit samma, älvdraget ställde alltid till det där...
http://zaq.blogg.se
Herta
23 februari 2010 22:16
Finns inga kommentarer. Har man 38 grader brrrr kallt så är allt annat bättre. Funderar på andra jag känner i närheten och kylan och veden. Är glad att det finns en slunga i alla fall. Härhemma skottar vi på. Vi klarar det. Problemet söderut är väl att snösvängen inte vet vad man gör av snön, fattar inte att den måste iväg . De fattar inte att man inte bara kan ploga ett körfält när bilar, bussar mm samt människor skall gå på samma ställe i en tätort. Gamlingar med rullatorer fastnar i snön och många bilar skall fram samtidigt.
http://www.hertabloggen.blogg.se
Liliann
25 februari 2010 17:06
Domherrens budskap:
Du behöver tid för dig själv och ett eget utrymme för att kunna växa.Min gåva till dig är att ha eget utrymme, en sfär att verka och växa i...
ur Djurens spåk av Solöga
http://livetefantastiskt.bloggagratis.se