Fro 

Frosseri, visst är det en av dödssynderna? Jaha, här sitter man nu frampå kvällskröken och pustar och känner mig precis som den här grisen.

Dagen började med att jag smög mig ut tyst för att inte väcka de två älgar som låg och sov i mitt trädgårdsland. Så söta dom var där dom låg tätt intill varann för att hålla värmen.

Så fikade jag på jobbet och sedan åkte vi på personaldag till stan och där bjöd dom på semlor. Semlor med otroligt mycket grädde på.

Det var ett sånt möte där man talade om att vi skulle bli mer effektiva och dra in mer pengar men med mindre personal. Jag säger bara ett. Tur att jag slutar snart.

Hem och åt bruna bönor med fläsk till lunch, en rejäl portion. Gott var det ju som all mat på vårt lilla hotell.

Eftermiddagsfika. Vad blev det då. Jo SkogsPär bjöd på semlor.

När jag kom hem kände jag mig alldeles slut så jag lade mig att vila en stund.

Sedan var det dags att åkta till DataFia som fyllde år.

Så blev det smörgåstårta och vanlig tårta. Tror ni att jag sa nej. Inte, först nu när jag sitter här och känner mig som en stoppad korv började jag fundera på vad jag har stoppat i mig. Det är inte klokt. Hur kan man vara så jäkla dum att man vräker i sig så mycket. Det är ju gjort nu och går inte att göra något åt.

Man får väl tänka som så att jag varken röker, dricker eller hittar på andra dumheter så då får man kanske förlåta sig själv för en dag av frosseri.

Från det ena till det andra så är jag klart medveten om att jag brukar gnälla på männen i byn för att dom inte är ett dugg artiga och hjälpsamma utan lever efter tanken att ska kvinnor vara jämlika så kan dom faaaan göra allt själv också.

Min tanke är att hjälpsamhet och omtanke är något som inte har att göra med manligt-kvinnligt. Jag hjälper till om jag ser att någon behöver hjälp om jag kan vare sig det är man eller kvinna.

Idag kom dock mina "fördomar" på¨skam. Jag hade tagit på mina hala stövlar när jag for till stan och halkade omkring i backen när jag skulle gå på macken.

Ett under hände. Där kommer en man springade med en hink sand och sandar backen till mig. Så gulligt och oväntat. Så då får jag väl erkänna att det är inte alla män på byn som är drular. Jag vet ju några undantag faktiskt.

En sak till innan jag pustande kastar mig i säng.

Vad ni gör. Läs inte biverkningarna om ni får nya tabletter. Det gjorde jag och då undrar man ju hur i helvete man kan utsätta sig för mediciner.

Hör bara. Vanliga biverkningar: Huvudvärk, öronringningar,illamående,hjärtklappning,svullna fotleder,svimning. Det här var bara dom vanliga, sedan finns det en massa andra också.

Man kan ju undra. För en sjukdom som högt blodtryck äter man medicin som kanske ger en mer sjukdomar än själva sjukdomen.

Samtidigt så är jag väldigt rädd för att få stroke som man kan få av högt blodtryck så då sitter man i rävsaxen.  Ja herre je. Önskar jag inte läst lappen som var med medicinen.

Nu kojar jag och dagens ord är väl givet:

En minut på tungan och ett helt liv på höfterna. Ja hua så det kan bli. 

Ja, på skoterspåret alltså.

Idag är det lätt att hitta 5 bra saker.

1. Det är ganska varmt ute bara så där 5 grader och snöar inte.

2. Det är ljust när jag åker hem så jag ser älgarna. Det är många nu som hoppar över vägen överallt men som sagt nu ser man dom på håll. Jag har dessutom satt i min italienska skiva i bilen och till Italiensk musik kör man mycket bättre.

3. Skoterspåren har frusit till. Äntligen kan jag gå ut en sväng när jag kommer hem.

 Det har jag gjort idag. Jag gillar inte alls att gå på vägen. Det känns instängt och tråkigt. Att gå i skogen ger mer. Man ser djurspår, här lite rassel av älgar som rör sig och fåglar som flyger upp när jag tassar fram.

Dessutom tänker man så bra fast mina tankar flyger som galna fåglar, från det ena till det andra.

4. Solen lyser på söderväggen till mitt hus och instället för att det känns som att komma in i en jordkällare så är det nästan varmt inne. Speciellt mitt sovrum där jag har ett stort fönster värms upp av solen och det är riktigt behagligt.

5. Igår funkade inte min dator och jag bad alla mina datatomtar hjälpa till och se det har dom gjort idag när jag varit på jobbet så nu funkar allt.

Jag gick och småskrattade för mig själv idag när jag vandrade. Tänkte på grannen och hans ibland kloka och underfundiga funderingar.

Han satt här igår morse och drack en kopp kaffe och vi såg att vårt skat-par och ett par kråkor och några pärskrikor var utanför och åt lite gammalt bröd och några kallpotatisar.

 Då säger han:

En del folk är så förbannade på dom här fåglarna men då brukar jag säga att vi ska vara glada att dom finns för dom är naturens sopgubbar och behövs också.

I nästa ögonblick berättar han om älgen som noppat på mina vinbärsbuskar.

Älgen hade lagt sig att sova utanför grannens hus och då gick han ut på bron och sa till älgen: Hörrö, när du vilat färdigt kan du väl ta och noppa av mina vinbärsbuskar också så slipper jag klippa ner dom.

Om herr älg gjorde det förtäljer inte historien.

Så for mina tankar vidare i allt vidare cirklar och hamnade på kärleken. Kärlek in och kärlek ut.

Det har rört sig mycket i min omgivning sista åren. Folk har gift sig och flyttat ihop, folk har skilt sig och flyttat isär. Det är något hela tiden. Känns ibland som om allt flyter. Måste säga att ibland har jag undrat mer över att man flyttat ihop än att man flyttat isär.

Olyckligtvis är det nog meningen att man ska leva tillsammans med någon för ekonomin skull. Det är svårt att få pengarna att räcka till när man är själv. Allt ska ju betalas ur samma plånbok och räkningar droppar in hela tiden. Har man då bara en plånbok kan det bli kärvt.

Kan inte hjälpas att jag oroar mig för hur det ska bli när jag får ännu mindre pengar. Finns inte så mycket att spara in på.

Nu har jag i alla fall bestämt mig och det är bara att hoppa och hoppas att jag flyter. Nån gång i livet måste man ta en risk och ibland känns det som om man inte har något val och det här med pensionen känns trots allt som rätt val.

Kanske, kanske kommer mitt blodtryck att gå ner och om inte annat så kommer mina datautslag att försvinna och jag kommer att bli slät och fin och solbränd i ansiktet och jag kommer att bli smal och stark av allt utejobb jag ska göra.

Det blir nog bra, tror ni inte.

Dagens ord får bli: Den som aldrig vågar kan aldrig vinna.

Vaknar till en söndagsmorgon då solen fullkomligt kastar ut sina strålar och snön ramlar från träden och himlen är blå. Det är så ljust så det nästan inte går att titta utan solglasögon.

Jag väntar på att PappersBeda ska komma och min brorsdotter Sofipropp. Det ska bli en mysig dag. Kanske sitta på strandstugetrappen och lapa sol och äta apelsin, ev ta en promenad på sjön om skoterspåret bär.

Se på film och äta något gott.

Jag riktigt känner hur kroppen fullkomligt suger åt sig solsken, in i själen och hjärtat och får en att börja leva igen.

Jag har gjort den här alla hjärtans hälsningen till er alla. Till er som ger mig så mycket glädje och som faktiskt fått min hemskaste vinter att genomlevas, mycket tack vare era uppmuntrande tillrop och trösterika inlägg och tankar.

Tack snälla ni.

Var så god här kommer en jättekram och en blombukett till er alla

Ut med er i solen nu och låt den genomströmma hela kroppen och ge oss kraft och glädje.

Visserligen var det 20 grader kallt imorse men jag vaknade av att skoter på skoter drog över sjön. Lite karnevalstämning. Solen lyste från en klarblå himmel. Vad är det frågan om. Jo det är öppning för fiske på Kolbjännsjön. Dit drar man för att fiska öring och röding. För att äta kolbullar och dricka kaffe och umgås.

Ser det inte mysigt ut?

 DataFia och jag travade på de 2 km upp till sjön. Det är lite jobbigt att gå i halvdjup snö. Visserligen finns det skotertaxi att åka med om man vill men det är fusk och man behöver röra på gumfläsket.

Det var massor med skotrar på sjön. Jag slutar aldrig att förvåna mig över att det står en eller två skotrar på varenda gård. Hur man har råd med dessa maskiner som går fortare än vad man vet vad. Det verkar vara bara jag som inte har någon men så är jag ju en ensamstående kvinna. Alltså det fattigaste man kan uppbringa vad det gäller grejor. Skit samma. Jag har ben att gå på.

Kolbulle och kaffe och prata med folk blev det och på hemvägen fick vi sällskap av en tjusigt herre. Han är bra nog lik en varg och här får jag presentera den här tjusige herren. Zeb Amrén

Jag tycker att han är väldigt snygg.

Vilken härlig dag.

Avslutningen blev inte sämre.

Jag blev bjuden på "Allahjärtansdag middag av snälle Sven. Det var på hotellet i Kälarne. Dessutom dök  PappersBeda med familj upp och två andra kompisar så det blev en jättetrevlig kväll med god mat och trevligt sällskap.

Nu har ju sporten börjat och jag är inte ett dugg intresserad. Det enda jag brukar se är invigningarna och imorse tittade jag en stund och blev ganska glad.

Det var indianer i olika dräkter. Häftiga totempålar i is och en jordnära känsla som jag tyckte mycket om. Indianer har alltid intresserad mig ända sedan jag var liten. Zigenare och indianer har liksom funnits i bakhuvudet. Dansen och trummorna och hela köret.

Ja nu är då den här dagaen slut och jag ska tro att jag sover gott inatt efter att ha varit ute hela dagen. Inga problem med att hitta 5 positiva saker idag inte.

Dagens ord: Det händer mycket på landet om man har en öppen blick.  

Fredag kväll och det är ljust när jag åker hem, nästan i alla fall.

Det var 25 gr kallt imorse igen men nu är det lite mildare. Solen har i alla fall visat sig idag och då blir man lite gladare.

Rapport från min julgran. Den börjar se lite lessen ut och tappar en del barr trots att jag pysslar med den varje dag och pratar med den. Vi får väl se. Jag ger den en vecka till.

Igår var bloggvännen"Skatan" på aktuellt. Det var en intervju om äldre bloggare. Det var roligt att se det och se hur det ser ut hemma hos henne också.

En del har fördomar om bloggande  men jag måste säga att för mig har det blivit ett lyft.

Det har bara burit med sig positiva saker.

Jag har alltid skrivit dagbok och på sätt och vis är det här det också också men ändå inte.  Man skriver ju bara det man vill och jag har inte så mycket hemligheter som jag inte vill ska avslöjas.

Jag har fått vänner genom bloggandet och till och med träffat Skatan och det kändes som vi känt varandra alltid när vi sågs. Som en gammal vän.

Jag har fått oväntad hjälp genom bloggandet som till exempel med mina pensioner.'

Jag tror också att mitt bloggande är kul för andra. Förstår att många av mina släktingar och vänner läser bloggen varje dag och på så sätt kan följa livet i Fisksjön.

Jag tror att jag har bloggat i tre år nu och jag har inte lessnat. Tydligen är det mest unga tjejer som bloggar  men vad då? Är inte jag en ung tjej kanske eller....

Nåja tillbaka till vardagens händelser.

Iförrgår kväll åkte DataFia och jag till Alnön. Hon har en liten egenhet att samla på plastburkar och möbler (kanske barnen behöver när dom blir stora).

Hittat 6 furustolar och ett bord på blocket för det förnämliga priset av 700 kr. Som hittat. Vi drog iväg de 13 milen till Alnön. Jesse så mycket snö det var där, till och med mer än här i Fisksjön.

Vi passade på att fara och fika hos min faster och hennes man. Det är så roligt att träffa dom. Det är lite underligt och jag kom på det precis då.

Man brukar se åldern på människor när man ser deras hem men....... deras hem är ljust, modernt med massor med gröna växter och läckra färger.

Man skulle gissa att det var unga människor som bodde där om man inte visste.

Jag har aldrig sett dom som gamla men nu kommer jag på att dom faktiskt är mycket äver 80 år.

men.... dom sitter där varje dag framför datorn och läser bloggar.

Följer med mig och barnbarn och flera andra på bloggen och tittar på andra grejor också.

Det är väl för härligt. Ingen är för gammal och ingen för ung för att använda den här älskade och hatade maskinen. Kram på dig faster. Du är för härlig.

Ja så är det då fredag kväll och jag ska parkera mig framför "Lets dance".

Dagens ord får bli en liten fundering nu när jag står här och ser ut genom fönstret.

Två människor ser ut genom samma fönster.

Den ena ser att fönstret är smutsigt,

den andra ser på stjärnorna och utsikten.

Vad ser du?

Jaha, det blev ombesiktning om en månad. Inte av bilen utan av mig. Mitt årliga läkarbesök blev inte någon hit.

Blodtrycket var för högt igen trots mina 3 tabletter så det blev ändrade mediciner och nytt blodtryckstagning om en månad. Skit!

Så såg läkaren att jag hade ont i min axel och gjorde en undersökning av den och tyckte att jag skulle ta en cortisonspruta. Det brukar verka och han tyckte inte att jag skulle gå och ha ont i axeln och armen.

Det var bara en hake. Jag skulle ta det lugnt ett tag efter det och med snöskottning och evigt plickande på datan så sköt jag upp det till någon gång i mars.

Han undrade om inte någon av grannarna kunde hjälpa mig med snön. Vilket skämt! Vem skulle hjälpa mig med det? Jag måste ju ta mig ut och på jobbet.

Ja ja det blir väl någon råd. Har jag haft ont så länge kan jag väl ha ont ett tag till. Man får inte känna efter så jävla noga.

Istappar föresten? Är det ett tecken på att våren är på väg eller bara på att det är dåligt isolerat?

Många funderingar kan man ju ha men dagens ord är givet i alla fall

Bättre rik och frisk än fattig och sjuk 

Tack till alla som gett mig energi när jag som mest behövde det.

Tack till solstrålen som sakta flöt in genom fönstret för första gången på hela vintern.

Tack för att temperaturen äntligen var så pass dräglig som 5 minusgrader och inte över 20.

Tack till DansAnn med dansgänget och icke att förglömma henns man som gjort en otrolig middag och passade upp oss hela kvällen. Dessutom hade modet att stanna hemma fast de här 7 brudarna väsnadens ganska mycket.

7 glada flickor, äta, dricka, skratta, leka. Sparka bort trasmattorna från köksgolvet och dansa bugg så golvet gungade.

Den kvällen byggde på energin ordentligt ska jag säga.

Ingen snöskottning som drog ner humöret.

Tack för all energi som kom från mina bloggkamrater.

Energi fick jag av att gå på promenad med Pappersbeda och Grisnäsan och äta god lasange.

Energi fick jag av att lyssna på italiensk skiva och av den söta åsnan som jag oväntat mötte i snön.

Energi fick jag imorse när katten Oskar satt och glodde ut genom fönstret och där satt min gamla uggla på farstukvisten. Jag gick ut och pratade med henne och hon såg på mig med snälla ögon och kuttrade lite.

När jag höjde blicken fick jag se en fin rund liten älg som stod och noppade på mina vinbärsbuskar. Så bra. Jag som skulle klippa ner dom till våren men nu behöver jag inte det. En egen liten trädgårdsmästare. Inte illa.

En helg som på alla sätt fått mig att må lite bättre.

När jag nu ser på väderlekstjänsten blir det ingen snö och ingen kyla. Hurra.

Ljuset kommer tillbaka sakta men säkert.

Tror att det blir lätt att hitta 5 positiva saker varje dag i fortsättningen.

Idag fick jag en av mina älsklingsrätter till lunch. Paltbröd och fläsk. Mumsigt.

Nu ska det ses framåt för i sommar dansar vi igen och luktar på blommorna.

Dagens ord: Glädje behöver inte kosta mycket ibland är den till och med helt gratis.

Nu har jag gjort av med all min energi. Efter ytterligare en kväll med snöskottning och åter snöskottning sjunker jag ner framför tvn.

Allt som i vanliga fall går lätt är oöverstigliga hinder. Jag måste tvinga mig till allt.

Så hör jag Tomas Ledin sjunga: "Håll ut några veckor till, livet vänder i april.

Så sant men det är länge till dess ska gudarna veta.

Den här tiden brukade jag brinna för att börja sätta frö och planera om mina krukväxter. Dom ser lika lessna och utmattade ut som jag, knappt vid liv och det känns bara besvärligt att börja göra något åt det. Annars är jag bra på blommor och brukar ha jättefina men efter den här hemska vintern Nej

Ser på reklamen om Vitaepro och Rosenrot. Kan det vara något tro? För mig alltså inte för blommorna..

Känns som om jag varje dag kämpar en hård kamp. Bara att ta mig upp på morgonen är en plåga. Att jag stundtals kommer på jobbet med blusen avig och bakfram och sockar i olika färg. Kan te sig kul men ni ser ju hur det är.

Idag på hotellet såg jag ungarna som var där och åt skolmat. Dom hoppar, skrattar och verkar har energi i övermått.

Varför får man den inte när man behöver den men andra får det i övermått. Vart tar den vägen? undrar jag. Varför tog den slut? Det är ju när livet är hårt och tungt man behövde den som mest.

Till och med män kan man ju få tag i på internet men ENERGI finns det?

Sjunker ner framför tvn och tittar på "Lets Dans". Så duktiga dom är och så vackra kläder. Alla är ju så jäkla bra men jag har ändå min lilla favorit bara för att han är så härlig.

Vem då JoSnickaWilly förstås. Han sa det klokaste jag hört på länge och precis som jag tänker.

"Även om man inte är så jäkla bra på att dansa så skit i det och dansa och ha kul." Han ser verkligen ut att ha kul och ger av hela sig. Så tycker jag det ska vara. Spela roll om du är världsbäst. Jag dansar heller med en trevlig och glad kille som inte dansar somTravolta än en kaxig en som dansar jättebra.

Dansa med hjärtat. sjung med hjärtat Det är det bästa. Det får bli dagens ord och trevlig helg på er alla.

Om någon har lite ENERGI till övers som ni inte behöver så skicka lite till mig.