Vi börjar med lite vårtecken för nu kommer dom slag i slag. Inte nog med att det luktar vår ute och droppar och rinner och kvittrar. Mera påtagliga saker är på gång.

1. Lastbilschaufförerna har bytt till träskor och en påstår till och med att han tagit av långkalsongerna.

2. Myrorna har börjat komma in i fikarummet på jobbet och det är ett typiskt vårtecken.

3. En jobbarkompis påstår sig ha sett både koltrasten och tranor. Jag har idag sett canadagässen flyga förbi norrut.

4. Katten Oskar jagar luftbubblor i vattenlokarna och kommer in lerig om fötterna.

5. Stenar och mossa börjar komma fram och när lille Liam och jag sitter där känns doften av mossa och skog.

6. Gammelfjåsan börjar ringa på kvällarna och prata nostalgiska minnen från en tid som var.

Det var det det. Nu går vi vidare till rubriken om mycket väsen för lite ull.

Det var igår morse som det dök upp.

Kanske jag först ska berätta att om man bor här så ser man alla bilar som far förbi och vet vilka det är också.

Eftermiddagen på annandag påsk åkte sportstugeägarna hem. Jag såg dom dra iväg på eftermiddagen. Sedan kom vägskrapan och flidde ur snömodden ur vägen. Sist på kvällen kom DataFias man och körde förbi. Det var allt. Full koll alltså. Tala om bonnläppafasoner. Kolla alla bilar som far förbi!

Nåväl igår morse när jag for iväg till jobbet ligger det ett däck mitt i vägen. Stannar och rullar det på sidan. Funderar. Vem i fridens namn har tappat ett däck.

Pratar med killen som kör vägskrapan (barlast?) Nej. Pratar med en av sommargästerna och med DataFias man. Ingen av dom hade sett däcket kvällen innan. Mystiken tätnar.

Så kommer broder O och han stannar och tittar på däcket och får iden att kanske det var någon som under natten varit på stöldrunda och tappat det. Hade jag tittat i uthuset om mina sommardäck var kvar? Näää inte ens tanken hade dykt upp.

Fantasin börjar spela i skallarna. Vi åkte ner på byn och fikade hos SnickarMagnus och DataFia med familj var där och vi satt och fungerade över det väldigt mystiska däcket.

Då som en blixt från klar himmel stod det klart för oss.

DataFias man åkte sist på kvällen och han hade reservdäck under bilen. Det var hans däck. Inte underligt att han inte sett det! Gåtan löst.

Det är så här det är på landet. Inget går osett förbi. Alla funderar och försöker lösa saker som kanske är bagateller men idag hörde jag på radion en rent läskig sak.

Det var en skoteråkare som fick se vad han trodde var en jacka liggandes på skoterleden och styrde undan. Blev lite fundersam när han såg ett ansikte sticka ut och vände för att kolla. Där låg en liten 6-månaders unge i skoterspåret.

Tog med barnet och körde framåt och nådde upp ett par på skidor med kälke efter. Dom hade tappat ungen och inte märkt det!

Hur känner man sig då? Tänk om skoteråkarn hade kört rakt över ungen?

Då kan man känna att tappa ett däck är mycket väsen för lite ull. 

Annars blev inget som det var planerat igår. Middag och film hos gamla svägerskan blev inte av pga hennes magsjuka. Det blev kaffe hos SnickarMagnus istället.

Tiden på jobbet går undan nu och det känns ungefär som den där kärringen på reklamen i tv som sitter i växeln och piper. Jag bryr mig inte. Jag oroar mig inte för någonting. Jag säger ifrån när något är åt helvete. Det känns riktigt skönt att veta att jag inte behöver ha bekymmer för något längre. Nu drar tiden fort förbi när det är vår. Varje kväll ett tag framåt är planerat med något.

Känner att jag är lite tråkig i mitt bloggande nu. Kanske har jag hållit på för länge så att det blir lite upprepningar. Men men jag vet att det kommer flera äventyr nu framöver som kommer att ge lite mera sting åt berättelserna.

Inte ska ni tro att det mest spännande som händer är att ett bildäck ligger på vägen. Ni ska få se bara ni har lite tålamod med både mig och våren.

Kom ihåg Nu blånar bergen och lockar till att klättra upp och kom ihåg: Det finns många stigar till bergets topp. 

 

sofie

7 april 2010 17:59

de lär nog bli långa inlägg när du gå i pension

 

angelica

7 april 2010 19:16

Vilken härlig bild på dig och Liam :)

http://aangelicaa.se

 

Boppan

7 april 2010 21:18

Ha ha härligt att inte bry sig om ovesäntligheter. HEJA dig!! Söt lite gosse. Kram /Lena

 

Ingrid

7 april 2010 21:26

Jag satt och tänkte på den där borttappade bebisen när jag läste om det upphittade däcket, men du hade fått med den historien också. Jag hörde Lotta Bromé på radion idag och där lät det som om föräldrarna tagit det hela väldigt lugnt.

"Jaha, det har vi inte märkt, tack så mycket!" Lär pappan ha sagt, tagit barnet och lagt ner det i släden eller vad det var och farit vidare.

Ha det så gott där vid Fisksjön, nu är det snart vår för fullt även vid er!
Kram Ingrid

http://blog.stenstugu.com

 

Lena

7 april 2010 22:43

Inte ett dugg tråkigt! Rena rama kommissarie Wallander dramat. Det gillar jag!

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 

zaq

7 april 2010 23:05

Åh, vilken mysig bild!

http://zaq.blogg.se

 

Liliann

8 april 2010 09:28

Som sagt läser din blogg med STOR behållning och ser fram emot allt spännande du tänker göra/skriva om framöver! Lille Liam ser ut att vara en härlig trygg och förnöjd kille....fin bild på Er båda.
KRAM

http://livetefantastiskt.bloggagratis.se

 

zaq

8 april 2010 11:27

mmm... "Gör om, gör rätt"... Jag vet ju att du också varit ned i det där svartsjukehålet och tagit dig därifrån... Vad jag hatar av det är att inte bli helt "befriad", när det kommer på tal -känner jag skammen... Varför då tänker jag, det enda jag gjorde var ju att tro på det goda, varför är det skamligt?

Jag måste göra mig kvitt den känslan, det var den insikten jag fick när jag läste boken, den som gav mig tankarna till inlägget...
kramar om..

http://zaq.blogg.se

 

Skatan

8 april 2010 19:39

...och jag kom att tänka på Barnen från Frostmofjället när du berättade om det tappade barnet. Tappade inte dom en unge nånstans. Fast då var det väl inte nån skoterförare som kom farande. Det hade ju varit alldeles förskräckligt om han hade kört över den lille/lilla. Hoppas att han blir rikligt belönad.
Du skriver så himla bra om vårens framfart på så många olika sätt och vis ... ja, det är alltid så kul och givande att läsa dina inlägg.

Kram på dig!

http://skatanstankar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...