Känner mig lite slö idag.

Det blev bara DansBritt och jag till Hanssons loge igår kväll. Jag kan inte påstå att jag blev balens drottning men inte heller den osynliga panelhönan på bänken.

Dom jag dansade med var duktiga att dansa och jättetrevliga så det var väl rätt ok.

Man får väl acceptera att tiden då man fick dansa varje dans och inte ens hann lämna dansgolvet är över. Ändå är jag samma person som förut och försökt att göra mig så fin det går och till och med målat ögonen fast jag hatar att ta bort makeup mitt i natten.

Det händer något inom mig i dansen. När man far hem genom den ljusa vårnatten med den skira grönskan och det speciella ljuset kan man känna sig lycklig. Nej föresten, det är fel ord. Tänk att det är så svårt att sätta ord på känslor. Det finns också ett stänk av vemod i dom här nätterna. Indalsälven lag blank och tyst fast vid Hammarforsen forsade vattnet så skummet yrde.

Kanske man kan säga att man känner sig otroligt levande. dansen finns kvar i kroppen som ett bubbel, småleende på läpparna. Det går inte att förklara för den som inte är dansare själv.

När jag svänger in på gården tänker jag att det vore trevligt att någon fikade med mig i natten. Kan sakna mammas och mina nattliga fnitterstunder då vi kom hem från danserna.

..men jag minns också haur det kunde kännas. Gruvsamt att komma hem till svartsjuka och sura män som satt uppe och glodde med anklagade ögon. Då kan jag vara glad at bara katten Oskar väntar på mig och spinnande lägger sig vid fotändan.

Idag är det grått ute och jag känner mig lite lat.

Visst, jag har rensat en rabatt men inte med någon riktig glöd.

Snart ska jag åka iväg på konfirmationsmiddag. Själv är jag inte konfirmerad men även om ungarna gör det för pengar och precenter kanske det fastnar något att ta med sig ut i livet som är bra. Något brukar fastna om man har en bra präst  (som inte spottar på en för en sådan präst hade jag i kristendom och det satt spår hos mig)

Ducka för kyrkan den spottar på en, sätter på småpojkar och bränner häxor. Det var det som fastnade hos mig och jag inser nu när jag är vuxen att det kanske var en lite orättvis slutsats. 

En smart grej finns det i alla fall. Att man hittade på att man skulle helga vilodagen och inte göra något på söndagar. Tänk så många drängar och pigor som har haft det att skylla på. Det gjorde du bra som hittade på Gud eller vem det nu var.

Nu är vi ju lite avkristnade och har väl aldrig så mycket att göra som just på helgerna. Då ska allt ske som man inte hann på vardagen. Inte är väl söndagarna några vilodagar för dom flesta inte, i alla fall inte för dom som jobbar heltid.

Från det ena till det andra så har inte svalan Iris kommit idag heller och nu börjar jag misströsta.

Dagens ord till alla människor som gnetar och gnor: Helga vilodagen och gå ut och gör ingenting en stund eller bara något riktigt riktigt njutningsfullt.