Inatt har då katten Oskar och jag inte lidit av tystnaden precis. Efter några dagar med ett underbart väder så kom då stormen ylande från väster. Vaknade vid 2-tiden av att det small och dundrade. Grenar föll ner och hade inte stegarna redan rasat ner från taket skulle dom nog också farit iväg.

Det gick inte att sova uppe i mitt sovrum. Det ylade och skrek och hela huset skakade. Näst efter tokkyla så är stormen det jag hatar mest.

Oskar och jag gick ner och lade oss i soffan och satt på tvn. Det har blivit väldigt dåligt sova inatt så idag blir det nog en slappardag.

Nog om det. Det var tystnaden vi skulle prata om. Som väl alla förstår så bor jag i stora tystnaden. På vintern är det så tyst. Det enda som ibland kan låta lite är tåget långt bort och spraket från norrskenet.

Egentligen har jag inget behov av tystanden. Kopplar tystnaden till vinter kyla och tristess.

Sommaren är ljudens tid. Båtar på sjön. Bilar som far förbi. Barnens skrik och plask nere vid badstranden. dansmusiken från ön. Måsarnas skrik. Lommens rop i sommarkvällen. Småfåglarnas kvitter. Gitarrplink.

 Jag har alltid radion på eller någon cd-skiva för att mota bort tystnaden på vintern.  

Sedan barnsben har det aldrig varit tyst i det här huset och det har aldrig stört mig. Jag sover som godast när det är liv och glada skratt nerifrån köket.

Härom dagen när jag var på jobbet slog det mig att det blivit mycket tystare där sedan jag jobbade för fullt. Alla sitter i sina rum och jobbar framför sina datorer. Telefonerna ringer mer sällan och inte många kommer in och surrar. Det enda jag trivdes med var pulsen och farten och ljuden när jag var där. Konstig är jag väl som gillar sånt.

När jag var i Kina var det minsann ett evigt brus dygnet runt men jag sov gott och stördes inte av det men när jag kom hem till Fisksjön frampå höstkanten märkte jag hur tyst det är här. Jag vaknade av minsta knäpp.

Tystnaden är konstig. Om man sitter på en stubbe i skogen tycker man att det är alldeles tyst men efter en stund börjar hörseln skärpa till sig och man börjar höra suset av vinden. rasslet i något grässtrå, en fågel i ett träd, någon liten skogsmus mjuka tassande i mossan. Ju längre man sitter där tyst tyst ju mer ljud hör man. Det här är säkert något jägarna känner igen sig i när dom sitter på pass.

Nu har det varit några dagar av finväder och jag har tagit mina promenader och känner redan att jag blivit lite starkare.

Igår jobbade jag halva dagen och sedan gick jag ut på sjön. Det var så fint och solen värmde skönt på ryggen då jag gick över till "mitt ljus i mörkret" på andra sidan sjön. Möttes av hunden Gösta och fick macka och kaffe och tittade på deras nyrenoverade kök. Björkluckor i köket och så snyggt alltsammans. Det var inte utan att jag blev lite avundsjuk. Så roligt det vore med ett sådant nytt och rent och fint kök. Mitt är nerslitet och mörkt och skulle verkligen behöva ha en uppsnyggning men allt kostar pengar och pengar har jag inte.

  Nåväl nu tror jag att jag tar och kokar mig en kopp kaffe och sedan ska jag nog ta fram mina sista lingon ur frysen och göra lite lingondricka. Lämpligt göra en sådan här dag när man inte vågar gå ut och gå i skogen.

Dagens ord: Det man inte vet har man ingen aning om.