När någon människa dör lämnar man mer eller mindra starka spår efter sig.

Nu när fabror Elvis är borta efter ett långt liv poppar så många fina minnen upp.

Jag minns första gången vi sågs. Jag, en liten stumpa i gul klänning som faster sytt. Det var en liten skärrad stämning hemma. Fasters fästman skulle komma på besök för första gång.

Det bakades pariservåfflor, såna ovala med smörkräm emellan. Jag hade aldrig smaka sådana förut och var förväntansfull.

Så kom HAN På MOTORCYKEL. Brorsan och jag gjorde stora ögon. Skinnkläder och läderhuva. Vilken kille. Vilken tuffing. Man blev nästan lite ängslig.

Han visade sig vara världens raraste och vi fick till och med provsitta på motorcykeln och jag tror till och med att brorsan fick sitta framför och åka en tur. Jag vågade förstås inte.

Klart att det blev bröllop mellan honom och faster och dom flyttade till en liten pyttelägenhet i Mellansjön. Jag tyckte att det var som ett litet dockskåp. Brorsan och jag var ofta där. Det var spännande.

Brorsan ville lyssna på en skiva som  hette "Dunder och Snus" och i alkoven stod en trägubbe i form av en tjock polis. När man lyfte på den kom snoppen fram. ojojojoj.

Farbror Elvis hade en syster som jag beundrade gränslöst. Hon hade 60-talskläder av modernaste sort, upptoperat hår och var målad tjockt och svart runt ögonen. Vilken tjej.

På gården fanns en jättestor sten som man kunde leka på. Nu när jag sett den som vuxen förstår jag att det var jag som var liten inte stenen stor.

Farbror Elvis och faster hade en liten hund som  hette Stumpen och han älskade att smita iväg och rulla sig i all skit han kunde hitta.

Mest av allt minns jag somrarna på 60-70-talet. Det föddes 2 barn och dom var ganska stora då. Varje sommar bodde familjen i husvagn hemma hos oss.

Det var kortspel i husvagnen. Det var badmintonturneringar på gräsmattan.

Det var metande på sjön.

Vi skrattade så gott åt pappa och farbror Elvis när dom spelade badminton.

Jag jobbade på den förhatliga Försäkringskassan och for iväg tidigt till jobbet när alla andra var lediga. Alla sov utom han. Han satt alltid på cementringen till brunnen med kaffepanna och en kaffekopp och njöt av morgonen. Den bilden finns alltid på min näthinna.

Fiske var förstås en vanlig sysselsättning och han rökte abborrar i ABU-röken och vi barn satt runt omkring och väntade på att vi skulle få spisbrödmacka med varm rökt abborre på. Snäll som han var rensade han den också, tro inte annat.

Han var så trygg och snäll och han bangade minsann inte för att diska fast han var karl. Han fixade med det mesta, lagade bilar och till och med lok, snickrade och fixade avlopp. Han var i sanningen en händig karl som alltid ställde upp för alla.

Pappa och han var ett par goa gubbar och ibland lite luriga.

Minns när dom lurade i mamma och faster "Gröna Hissen" på färgan till Danmark och dom som båda var nykterister blev lite småfulla. Gud, så mycket skäll dom fick sedan.

Han var det första jag vet som skaffade filmkamera och nu är det väldigt rolig att se dom gamla filmerna och minnas hur det var.

Namnen Farbror Elvis fick han av småtjejerna i Bispgården när dom flyttat dit och visst liknade han Elvis i sina unga år.

Ja, så mycket jag minns. Nu är både mamma och pappa och farbror Elvis borta, tre viktiga personer i mitt liv. Som tur är finns faster kvar och jag ska hålla henne hårt i handen för hon har minsann alltid varit min trygghet och glädje.

  Så farbror Elvis, en rosbukett till dig och de allra godaste tankar.

Jag hoppas och tror att pappa och du träffas i nästa liv och kan skratta och hitta på nya hyss.

Dagens fundering: Så länge man finns i någons minne är man inte borta. En god människa lämnar alltid ett tomt hål efter sig men kan man fylla det med glada minnen fyller det ut hålet lite grann.

 

Ingrid

30 juni 2011 12:33

Vilken kärleksfull och fin beskrivning av din farbror Elvis!
Att du tyckte om honom kan man absolut inte ta fel på. Visst blir livet lite fattigare för varje älskad person som man förlorar.

Ha en fin dag!
Kram Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Ingrid Selander

30 juni 2011 13:07

Ååå va fint du beskriver allting, det stämmer på pricken. Kram Anita:)<3<3<3

 

Kinabror

30 juni 2011 14:57

Ja vilken lycka att få sitta på Birgers mc, det kanske då mitt intresse för mc startade.
Härliga minnen vi har från den tiden.

 

CAMILLA AHLGREN

30 juni 2011 16:24

Fantastisk historia om en fantastisk Birger!!!!
Åh han e såå saknad!! Men gett oss alla fantastiska minnen!!

 

Soldansaren

1 juli 2011 07:07

Vilket vackert minne du tecknar av Farbror Elvis! Han känns verkligen levande i din beskrivning.
Kram!

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Lise-Lotte

1 juli 2011 10:26

Så fint skrivet om Fabror Elvis, och det går inte att ta miste på att du tyckte väldigt mycket om honom.

 

Pelle

1 juli 2011 13:29

Vad fint skrivet Anita! Som du säger kommer Morfar aldrig försvinna genom att han finns i våra minnen. Läste igenom Morfars gamla dagböcker och kollade på bilder, det gick inte en dag utan att jag var i Töva hos han och mormor. En bättre barndom kan man inte önska sig och Morfar är en av de människor som stöttat mig mest igenom livet, han finns föralltid i mitt hjärta.

 

Anita F

1 juli 2011 22:32

Dina slssutord idag är sanna. Så länge vi minns någon så finns de ... Håll du hårt i faster så hon stannar kvar länge.
Det var en väldigt mysig berättelse du bjöd på idag vännen. Jag gillar att läsa dina inlägg för alltid händer det något roligt och du är en bra berättare.
Stor kram från mig !!!

http://minplats.bloggplatsen.se

 

Skatan

4 juli 2011 21:34

Nu tycker jag nästan att jag också har träffat farbror Elvis ... vilken härligt levande människa han måste ha varit. Och sådana människor finns kvar hur länge som helst så länge man själv lever ... precis som du säger.

Kram!

http://skatanstankar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  77 år fyller jag och jag kan inte fatta att det är sant. Visst, kroppen vet nog men inne i huvudet så tror jag inte att det är sant. Visst, jag börjar se dålig och har skaffat mig läsglasögon och benen som en gång var rätt fina är fulla av åderb...

  I dag är det lite bättre väder. Det blåser men inte lika mycket och är kallt men inte lika mycket kallt.   Klart att jag tänker på min mamma idag som är borta sedan länge. Kommer ihåg att hon älskade lila och rosa så jag har satt lila och ...

  BLÅSVÄDER,detta förbannade blåsväder. Lördag och söndag var det i alla fall varmt. AMV och Gubben kom hit och låg över i sin husvagn. AMV och jag åkte till kyrkogården och planterade. Först till Pålgård. Det forsade vid kraftverket som släpp...

Svalorna kom med sitt kvitter och flög flera varv runt mitt huvud och berättade om den långa resan dom gjort. Uthuset är öppet så det är bara för dom att flyga in och börja bygga bo. Sädesärlan har kommit och vippar omkring som den brukar. Konstigt n...

Nu har det gått en vecka igen och knappt en solglimt men gott om hagel regn och snö och blåst. Fy sjutton. Lördag åkte Kinabror och jag på PROfest. Det var riktigt trevlig med trerätters middag och fin musik av en man som är från trakten och spelar...