Med skräckblandad förtjusning gick vi in i den stora märkliga grottan.

Det var tre småkillar som hittade den och utforskade den. Det var länge sedan och jag minns när vi kröp i trånga grottor hemomkring. Förmodlingen visste deras föräldrar ingenting. Det är i sanningen så att barn har änglavakt annars skulle mycket hända.

Sedan åt vi saffranspannkaka. Det måste man göra när man är på Gotland. 

   Nåja, inte var det någon våldsammare sensation. Smakade mest som vanlig pannkaka men sylten var lite speciell.

Vi åkte sedan till några bekanta till PappersBedas syster. Där i deras trädgård var det träd med massor av körsbär men dom sa att dom var för sura att äta så fåglarna fick äta upp dom. Stora flockar med råkor flög omkring i träden. Hade det varit mina körsbär hade jag plockat varendaste ett och gjort sytl och saft.

På kvällen skulle vi på Kneipbyn på Nikilodiumdagen.  Där var folk så man nästan small av. Det bara kom och kom fler och fler och vi fick köa i timmar. Jag hade en kasse med mig och man skulle visa kassen för att komma in. Jag sa till killen att jag har min jacka och ett par skitiga sockar, Vill du titta?

Det ville han inte. Kanske jag inte ser ut som en sån som kastar flaskor på artisterna eller vad som var meningen med att titta i väskor.

Det var mest en massa barn för artiserna var Danny, Love generation, Amy Diamond. Det var fint väder fast mulet. Ungarna skrek och tjoade.

Efteråt skulle det skrivas autografer. Kön till det var hur lång som helst. Dom som stod längst bak måste ha fått vänta i timmar. PappersBedas dotter var ganska långt fram så det tog inte så lång tid en halvtimme eller så.

Jag beundrar tålmodiga föräldrar som står där och väntar i timmar för en liten sketen namnteckning på ett papper eller en tröja för barnens skull. Tur att jag inte har småbarn längre för jag skulle aldrig gjort det.

   Cikorian blommar överallt och det känns som om det är Gotlands vanligaste blomma och den är fin.

Jag har köpt en liten kanna med cikoria på. Pratade med kvinnan som drejade dom och hon var egentligen revisor men hade slutat för att sitta på landsbygden i Gotland och dreja fina krukor och dessutom små små miniatyrer och det måste vara jättesvårt. Hon ångrade sig inte ett ögonblick. Mod är vad det är. Beundrar dom som har mod.

Jag har altid varit en fegis, det är därför det gått så illa för mig. Jag har låtit livet styra mig istället för att styra livet. Därför blev jag bara en sketen misslyckad kontorist.

Jag som velat bli keramiker i min ungdom har naturligtvis skärskådat en massa keramik och fullkomligt dräglat över vackra saker.

Ni vet ju att jag sällan är sjuk på att handla grejor men jag har faktiskt kunnat önska att jag vore rik och kunnat köpa mer av allt det vackra hantverk som finns här. Så mycket vackert har jag sällan sett.

Vi avslutade kvällen med att titta på en rolig gammal svensk film på tv och där lärde jag mig två kloka ord varav det ena ska sparas till lämpligt tillfälle.

Idag är sista dagen här och vi ska faktiskt ut till en strand för idag skiner solen. Jag börjar bli riktigt brun nu fast vi inte solat. Solen tar på ett annat vis här än hemma. 

Dagens ord kommer från gårdagens film: De godaste äpplena mognar sakta precis som kvinnorna

. Ps.... eftersom jag är brun kanske jag till och med håller på att bli övermogen Ve och Fasa. Övermogen, vilket fasanfullt ord.