Det är lätt att glömma hur en fin vinterdag kan vara. Jag hatar vintern men jag måste säga att igår var en särdeles härlig dag.

Det var alltså den dagen då man får börja fiska på Kolbjännsjön igen. Där finns fina öringar och rödingar och idag ska det ske.

DataFia och jag gick dit upp. Det är bara några kilometer. Solen börjar värma. Det är kanske 10 grader kallt och inte en vindpust. Massor av folk på sjön.

Så minglar vi omkring bland folk och nästan först stöter vi på en liten stolt kille som fått två stora fina fiskar. Tänk så roligt att vara liten och få upp såna speciellt som resten av sällskapet inte fått någonting. Blivande storfiskare skulle jag tro.

Så går vi bort till gubbarna som steker kolbullar och köper en. Gott gott. Kaffe ur en jättekaffepanna som står och puttrar på en liten kamin. Snöskotrarna far fram och tillbaka och folk sitter och vänder ansiktena mot solen och faktiskt: Den börjar värma lite grann.

Här är det många som är ute med skotern varje helg  och man bygger de mest fantastiska saker för att kunna äta och värma sig.

Vet ni jan långbens husvagn, den som han fäller ut och mixtrar med. Jag kommer osökt att tänka på den när jag ser denna fantastiska skapelse.

En stor låda och där fäller man ut bort och grejor av alla slag, till och med en liten kamin där man kan koka steka och grilla. När man ska hem sätter man ner kaminen i lådan fäller in alla lock åt alla håll och åker hem. Vilken pryl.

Efter några timmar där går vi sakteliga hemåt medan vi stannar och pratar med folk hela vägen och tittar på fångster.

Det här var den största vi såg och den hade man gott kunnat ta hem och steka till middag. Jag fiskar inte där för jag vet att jag inte skulle få någon fisk för det brukar jag aldrig så det vore bortkastade pengar nu när man är så otroligt black.

Hem igen och drog iväg till Sofiepropp för att titta på hennes kattunge och gratta Gamsvägerskan på födelsedagen.

Dagen gick så fort så fort och kvällen blev också trevlig och nu måste jag berätta en sak.

Fredagseftermiddag skulle jag fara ner till Hammarstrand och handla. Hade vissa planer men det blev något annat och mycket trevligare. I dörren till ICA mötte jag mina två underbara vedänglar och blev uppbjuden till dom på kaffe.

Högt över Hammarstrand med utsikt över hela dalen bor dom i ett lite gulligt gult hus.

När man öppnar dörren och kliver in slår hemtrevnaden emot en. Det känns som att komma in i ett varmt hjärta och man blir lugn och harmoisk och glad.

Sitta vid deras köksbord och dricka kaffe ur fina riktiga kaffekoppar och äta småkakor och prata och prata.

I fönstren blommar det orkideer, massor i olika färger så vackert. Utanför har dom nästan varje dag en hel flock med rådjur som kommer.

Det mest hemtrevliga ställe jag vet och man vill inte åka därifrån. Förmodligen är det dom snälla människorna som gör att hela huset liksom flödar av varmt ljus.

Feng Shui människorna kan ta sig i baken. Naket, vitt svart och sterilt tycker jag minsann att det är. Nej tacka vet jag ett gammaldags mysigt hus. När jag skulle hem fick jag med mig flera kassar med ved. Dom levde upp till namnet "mina vedänglar".

Nu mina vänner är det snart mitten av februari och jag låter ljuset och solen lysa in i min själ och jag tror faktiskt att det hjälper. Mitt missmod och min vinterdepp börjar släppa lite sakta.

Faktiskt börjar jag se fram mot dagen med glädje inte bara som ännu en dag man måste genomleva i kallhelvetet.  

Dagens ord: Bekymra dig inte över gamla problem det kommer snart nya.