En av mina favoritfåglar är koltrasten.

Det bor bara ett enda par i närheten. I granskogen vid "tjytjala" har dom sitt bo. När alla andra fåglar tystnat för kvällen och man går "väst i gålan " då sjunger dom de mest underbara sånger för mig.

Igår morse när jag satt med min kaffekopp och tittade ut på snön som fallit under natten hörde jag en smäll och feick se vårens första koltrast kvadda rakt på mitt fönster.

Katten Oskar var ju ute och jag såg hur han med ett språng kastade sig fram. Vad göra. I bara sockarna rusade jag ut under vilt skrikande för att jaga bort Oskar och så tog jag den vackra svarta fågeln i mina händer och den levde. Lyfte upp den högt upp på altanräcket och tog Oskar i nackskinnet och bar in honom.

Efter en halvtimma stod den fina fågeln upprätt och hans partner satt bredvid och tittade på medan han skakade på sig och sedan flög dom båda iväg och jag kände mig nöjd med dagen. Om inget annat bra händer har jag i alla fall räddat ett litet liv.

Måste prata lite om "Lets Dance".

Å, jag sitter som förtrollad och inser att jag verkligen glömt hur det kändes.

Hur det kändes att vara kvinnlig. De fina klänningarna som rör sig runt kroppen i takt med rörelserna.

Den enda gång man slappnar av och låter mannen bestämma, enda gången man bara njuter av en stark arm, av att känna sig romantisk och liksom fladdra runt som en vacker fjäril.

Dock så säger mitt oromantiska praktiska sinne att dansa i sådana skor skulle ingen kunna tvinga mig till.

Vi kvinnor kan verkligen vara våp som tillåter oss att plåga oss själva med sådana tortyrgrejor bara för att behaga männen.

Som sagt, igår blev det annat än vad jag tänkt (som vanligt, det är bara att följa flödet).

Först snö igen och sedan räddningen av koltrasten. Ni kan tro att mina yllesockar var genomblöta när jag kom in.

Jag tog en promenad eftersom det blåste mindre än vanligt. Sedan kom PappersBeda för att väva klart. Nu är det strax klart med plädarna.

Sedan kom Snälle Sven och tog en fika med oss.

Ett tag senare kom Broder O för att kolla isen inför påsken. Hundarna var också med.

Det var landlöst (alltså öppet invid land) men han tog sig ut till slut och provborrade. Det var ca 40 cm och det ska bli kyla nästa vecka och är minusgrader nu så kanske, kanske det blir påskpimpling trots allt.

Jag hittade en bukett videkissar, våren gulliga budbärare.

Min plan var att bada bastu framåt kvällen men jag blev hembjuden till PappersBeda på middag istället.

Innan jag gav mig iväg satt jag mig vid datorn och spelade Castevill, mitt nya begär och då hände nästa oväntade sak.

En gammal bekant med son dök upp. Jag har inte träffat honom på flera år och han är en så trevlig man. Så roligt. Jag älskar att få oväntat besök!

Så dags att åka till PappersBeda i den ljusa vårkvällen. Även om snön fortfarande ligger kvar så är det vår i luften.

Eftersom det inte blev något  bastubad så tog jag ett skumbad när jag kom hem. Ibland kan det bli lite för mycket och jag nästan drunknade i skum och låg där och låtsades dansa bland molnen.

 Inte fel avslutning på en härlig dag.

Jag hittade Lady Chatterles älskare (boken alltså tyvärr) i min bokhylla. Började läsa den klassikern och trodde att det kanske skulle vara något men fy så tråkig bok. Ibland tror man att man ska uppskatta böcker bättre när man är äldre men lika ofta är det så. Jag gillar inte Selma Lagerlövs böcker heller.

Precis som det ska vara lätt att leva tycker jag att det ska vara lätt att läsa inte en massa krångel och död och elände och sorger.  Ja ja det är jag det.

På tal om badskum får dagens ord bli

Dagens ord: För lite och för mycket skämmer allt. Föresten Låter er inte luras idag. Det är ju första april