Söndagen efter midssommar är det tradition att det är auktion nere på byn vid Gamla Föreningshuset.

Iår var det dessutom 100 år sedan föreningshuset byggdes.

En på sin tid en pampig byggnad, där det fanns både läktare och scen och servering. Till och med en vaktmästarbostad ovanpå.

Så många gånger man varit där på fest och bio. När jag kom in där i söndags fanns fortfarande den speciella lukten kvar, en sådan lukt som väcker minnen från långt tillbaka.

Varje vecka var det bio.

Då fanns en masonitkiosk utanför och där kunde man köpa kokkorv med senap, sån där som låg i ett blankt sibyllapapper ni vet.

Det finns godis. Bronsol i metallrör och kexchoklad och chokladkyssar. Vilken fest.

Vi fick gå på bio rätt ofta vad jag minns. Förmodligen var det ett billigt nöje. Danser och IOGT-revyer och underhållning var det också rätt ofta.

Nåja nu är en annan tid och det är minst 20 år sedan föreningshuset var i bruk. Nu används det bara som autionslokal en gång om år.

Så trist att jag glömde kameran för det är något alldeles särskilt med den här dagen. Även om man inte tänkt ropa in något så träffar man gamla bekanta, man kan köpa korv och kaffe och iår till och med blommor och jordgubbar.

AuktionsPers bror spelar dagspel och det är en härlig sommarstämning. I år dök det till och med upp en tjej från Australien som sjöng med klar vacker röst. Allt kan hända en söndag i midsommartid. Hur hon hamnat här vet jag då inte.

Så öppnade sommarcafe vid kyrkan och jag cyklade dit för att kolla läget och ta en kopp kaffe. Sitta i kyrkan en liten stund och njuta av den speciella friden och ron som finns där.

När det blev skapligt soligt och varmt ett par dagar slog blommorna ut på en enda gång. Nu blommar det i trädgården för fullt och jag blandar hejvilt med vilda blommor.

Mina lupiner börjar slå ut och jag älskar dom trots att dom helt plötsligt verkar ha tagit kommandot över hela Fisksjön. Dom finns överallt och sticker upp sina kraftiga blad bland buskar och rabatter men när man bor så här får man vara glad för det som blommar och inte tro att man ska försöka med något exotiskt.

Det är så här i Fisksjön att det som inte trivs blir det inget av men det som verkligen trivs blir högt stort och yvigt och jag tycker om att ha en yvig trädgård som liksom väller. Synd bara att det inte blir så mycket blommor men desto mer blad.

Det är ovanligt mycket maskrosor iår men vem kan säga annat än att dom är vackra när dom lyser med sina gula blommor överallt och speglar solskenet.

Hatade blommor av många men jag förstår verkligen inte varför. Det är väl vårt kontrollbehov som sticker upp sitt fåniga huvud kan jag tro.

Samma kontrollbehov som finns hos vissa som inte står ut med att svalorna skiter. Herre ge, deras underbara glada kvitter och förmåga att ta hur mycket mygg som helst gör väl att man står ut med lite skit kan jag tycka.

Titta nu noga på de skira, halvt genomskinliga bollarna av maskrosor. Vem kan tycka annat än att dom är vackra!

Inte?

Nu har det regnat och åskat och blåst igen så igår var det bara att stänga av all eletrisitet  och bara sitta på förstutrappen och se ovädret välla in från sjön.

Passade på att åka och jobba och när jag kom hem städade jag Sonens rum och städade mitt kylskåp. På fredag kommer dom! Det ska bli så kul. Nu kommer gården att genljuda av glada skratt och gitarrplink, allsång och muller av mopeder och allehanda farkoster. Det blir kul.

Idag är det väl en sådan dag då man kan passa på att rensa lite ogräs för det blåser så att myggen håller sig borta. Varje dag kommer någon och hälsar på så så blir det väl idag också.

Dagens ord: Det spelar ingen roll hur lite man gör i byxorna. Det är i alla fall för mycket.