När huset ekar tomt av saknad efter katten Oskar kommer tröst och hjälp från alla håll. Från er mina kära bloggvänner. Från alla som ringt och erbjudit mig nya katter och erbjudande om att få låna en hund som sällskap. Sundsvallsborna som kom hit till sin stuga och som fanns i närheten. Framför allt till DansBritt som kom och hjälpte mig begrava.

När jag klev ut första morgonen hände en märklig sak. Mina två skator som normalt är jätteskygga och alltid ger sig iväg när jag öppnar dörren sitter kvar på¨förstukvisten och bara tittar på mig med sina pepparögon. Sitter kvar när jag hämtar bröd och flyttar sig inte på en lång stund, bara tittar på mig.

Som ni väl ha märkt så försöker jag och försöker trots allt som händer. Man får inte ge upp. Man måste klara sig igenom allt som händer och försöka se framåt och ha tillit och hopp. Inte är negativa jag någon expert på det men gudarna ska veta att jag alltid försöker.

Nu ska ni få berättelsen om Kraftsamlingen i Åsele. Eftersom min oro för Oskar gjorde mig så lite delaktig var jag mest en iaktagare och känner att jag inte hade så mycket att tillföra.

Åsele, samhället med älven som korsar och lappluvan som möter en först. Platsen där nybyggare och samer möttes och ibland var det mötet inte bara gott. Mötet mellan kyrkan och samerna var desto sämre. Kyrkan har ju alltid försökt få över människor till sin tro med våld och maktmedel, bränning av häxor och bränning av trolltrummor.

Ca 30 personer samlades med sina trummor.

Vi var 7 stycken från Bräcketrakten och vi bodde på en gammal risig camping men .......där fanns en pool, stor och fin med över 30-gradigt vatten. Härligt att bada där i natten.

Första dagen fick vi följa med en arkiolog till skogen och se på hällmålningar. Sedan fikade vi nere på en fin strand där det vimlade av gamla stenåldersfynd och där människor funnits till och med tidigare än stenåldern. Arkeologen var en väldigt häftig man som verkligen brann för det han gjorde.

På kvällen fick vi gå till hembygdsgården och en man berättade för oss och visade oss hur det såg ut i Åsele för länge sedan och att man från början bara var ett ställe man bodde på när man var tvungen att besöka kyrkan. Det var långt för folk att ta sig dit innan det blev flera kyrkor i trakten och samerna  hade kanske ännu längre. Dessutom var det kyrkoplikt så man var tvungen att gå till kyrkan. Ja ni hör!   

Dag två var det inspirativ målning som gällde och jag kan säga som så. Där fanns det människor som var fullt ut riktiga konstnärer. Jag hade så mesiga färger så mina alster blev väl bara si som så. Det är ju inte det som är meningen så det var väl skit samma.

Den kvällen fick vi reda på att det fanns ett ställe i skogen som hette Vitterhuset. Vi sju tjejer handlade med oss lite mat och drog iväg dit.

Vi hade tur med vädret hela veckan. Det var sommarens finaste och varmaste väder, riktig högsommarvärme.

Vilken magisk plats. Lommen skrek på sjön. Vi satt och åt vår mat och blev myggbiten.

Så gick vi in i skogen.

Vilken känsla där. Nog var det vittror här alltid.

Inne i bergsalen ekade trummorna över hela nejden och berget sjöng med.

Vi satt där så länge vi klarade av myggen och det var ett mäktigt berg och en mäktig plats. Där hade jag kunnat stanna.  

Efter det for vi hem och badade i polen och satt i ena stugan och drack te och pratade och hade det mysigt om inte mitt hjärta varit fullt av oro för katten Oskar.

Natten mot lördag drömde jag om Oskar hela natten. Jag bar honom överallt hela natten.

På morgonen ringde jag Britt som omedelbart ryckte ut för att få honom till veterinär men tyvärr var det ju för sent för han var reda död.

Lördagen skulle det ju dåna trummor hela kvällen och det gjorde det verkligen. Tänk er över 30 trummor som spelar.  Det var jojk och dans. Vilken känsla. Synd bara att jag inte riktigt kunde leva mig in i det men min trumma kunde i alla fall. Den var stenhård och vibrerande.

Söndag åkte vi hem men stannade i Näsåker och var ner till Nämforsen och tittade på hällristningar. Det var verkligen en imponerande samling och bilderna hade genomgående älgar i alla storlekar och formen och dom var så fina och tydligt tecknade.

Dom här älgkorna med sina kalvar tycker jag var extra gulliga och målade med kärlek och känsla.

Jag resten vet ni. Jag har ingen ro att vara hemma. Plockade blåbär med gamla A igår och for till Hammarstrand. Hälsade på broder O och tittade på kycklingen som en av hans hönor fått.

For i ett ärende till Ann och blev bjuden på mat där. For till DataFias man för att höra hur DataFia har det på sin skola i Östersund och blev där en stund.

Idag kommer moster Britta och vi ska plocka bär och sedan blir det "Meditationstjejerna" som dyker upp så idag blir det inte ensamt.

Dagens ord: Det är när nöden är som störst som vännerna prövas. Jag är så innerligt tacksam att jag har så många snälla och goda vänner. 

 

Skatan

23 augusti 2012 12:11

Jag förstår att saknaden är stor efter Oskar och att du är rastlös hemma ... men du har ett "driv" som kan försätta berg och livet går ju vidare precis som du säger. Det måste ha varit fantastiskt i Åsele och berget där ni satt och trummade var ju mäktigt. Tänk ändå vad kristendomens utövare har ställt till med förr i tiden ... och nu också. Det är bara makt, makt och makt ...

Massor av kramar!

PS Jag ringer om när det passar att jag kommer upp för det vore så roligt att träffas igen IRL ... både att träffa dig och DansBritt och ja ... det är så ... om jag nu får använda ett slitet uttryck ... så magiskt uppe hos dig vid Fiskjön.

http://skatanstankar.com

 

Anki

24 augusti 2012 07:24

Så skönt att dagarna ändå går sin gilla gång... förstår hur jobbigt du har det och att saknaden efter Oskar är stor och den kommer nog att vara så länge än.
Den där "Kraftsamlingen", den ser så spännande ut... tack för din berättelse... sååå spännande!
Ha det gott... livet går vidare...
Kram

http://ankistankar.blogspot.se

 

Janne

24 augusti 2012 08:54

Hej! Det är roligt med vänner som ställer opp. Ha en fin dag !

http://radiogubben.blogspot.se

 

Ingrid

24 augusti 2012 14:30

Jag förstår att du saknar din Oskar och att det känns tomt i huset utan honom. Jag hoppas att du så småningom skaffar dig en ny katt eller hund. Inte kan du sitta ensam i stugan i Fisksjön i vinter, även om du har många vänner som tänker på dig och som du har fin kontakt med.

Båda dagarna i Åsele måste varit helt magiska och det måste varit fantastiskt när ni dundrade igång med alla era trummor. Inte undra på att kyrka bävade inför en sådan makt en gång i tiden.

Kram och ha en fin helg!
Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Soldansare

24 augusti 2012 15:57

Vilka fantastiska berg! Jag är ju uppvuxen i Tivedsskogarna och där har vi ju Vargaklämman och Stenkälla och andra bergsmassiv men det där var ju något extra.
Kram på dig vännen!

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Margit

25 augusti 2012 17:00

Så mycket ni var med om i Åsele!!! Fina bilder!!!
Förstår att det är tomt och att du saknar Oskar!!! Kanske du så småningom vågar skaffen en "ny" Oskar....
Kramar!!!!!

http://margitholm.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...