Med bilen fullastad med gamla dagböcker och fotoalbum drog AMV och jag iväg för att träffa vår gamla vän Ninne.

Tänk att inte ha haft tid att träffas på så många år men nu skulle det bli av.

Vilken fantastisk förmiddag vi har haft.

Det var en gång 3 unga flickor som var bästa vänner Ninne, Dolly och Ängeln.

Det var på 60-talet då allt var annorlunda mot nu.

Skulle man någonstans var det cykel eller spark som gällde men.....

man kunde också lifta och man behövde inte ens sätta upp tummen för alla från byn stannade och tog upp en om man kom på vägen. Så var det då.

Det var bio och i min dagbok finns biobiljetter kvar. Det var "Barnen från Frostmofjället" och ÅsaNisse och en film om en Sameflicka som hette Laila. Dom fastnade i ens minne för alltid.

För oss tre var det inte "bardo-rutigakjolar med massor av underkjolar och höbomstouperat hår som gällde.

Nej, det var svarta jens med gula sömmar och nervikta gummistövlar. Håret var långt och precis som nu utan krusiduller.

Istället för att fara på byn och titta på killar åkte vi till en timmerkoja i Kolbjännsjön. Att vi fick vara där och ligga på gamla lusiga halmmadrasser, elda i kamin och fotogenlampor. Att man inte var oroliga för oss. Det var ett enkelt liv att leva.  Långt uppe i skogen. Långt innan mobiltelefonernas tid. Flera km att gå djupt in i skogen.

Vi levde på Sibylla korv i burk och rotmos av pulver, merry dricka och Elsas goda vetebröd (Elsa var Dollys mamma)

Vi umgicks bara med killar. Det var Göte, Mats, Ove, Tommy ,Kolbjörn och Ingemar och några till under sommaren.

Vi skrattar nu åt alla tokiga klubbar vi bildade. Det var  Hemliga sjuan med inträdesprov för att få vara med och det var till och med nudistklubb. Tror inte att så många blev med där för myggen skulle nog ha tagit kål på oss.

Det var strider ute på sjön med båtarna och ingen hade flytväst. Änglarna måste ha varit med oss.

Man gick i mörker, man gick i snö, man frös och man skrattade och ingenting var för besvärligt. Det var mil man färdades ibland på cykel och spark.

Det var hemska stela pjäxor med raggsockar som blev fulla med isklumpar. Det var elastabyxor som var kallare än jag vet inte vad. men....... vi skrattade ändå.

Det var skridskoturer på isen på sjön och ibland läste vi hemska historier ur "mannen i svart" och gick ut i mörkret och skrämde upp oss själva.

Det var utklädning i vackra kläder som Dolly hade fått av en gammal släkting som jobbat på teater i Stockholm. Så roligt vi hade med de vackra sidenkläderna i deras gamla bakstuga.

Tänk vilken förmiddag. Trots att det var så många år sedan vi var gänget blev vi gänget igen och pratade och skrattade och mindes och blev nästan rörda för att vi upptäckte vänskapen igen och att den fortfarande fanns där varm som en värmande brasa.

En del av dagböckerna var det nästan lite pinsamt att läsa.

Vad blev det då av oss? Vilka drömmar hade vi? Jag skulle bli keramiker eller åtminstone konstnär eller möjligen cirkusartist. Jag blev bara en sketen kontorist men klart att jag målat mycket i mitt liv i alla fall.

Dolly skulle bli sjöman. Man kan skratta lite åt att hennes man åtminstone har skepparexamen och kör färjan till Ammerön. Det är väl så nära sjöman hon blev.

Ninne skulle bli polis och det blev hon om än bara för en kort tid.

Här sitter vi nu nära varandra och allt är precis som förut. Tänk att dessa tre tanter sitter här och fnittar och minns och trivs så innerligt med varandra, precis som vi gjorde förut..

Dagens ord: Gammal vänskap rostar aldrig. Gammal vänskap är stark och genuin.

 

Carita Liljendahl

22 september 2012 16:44

Oj oj oj så många härliga minnen du har och kul var det att läsa om dem här! Visst jobbade änglarna övertid för många av oss som busade runt på 60-70 talet :-9

http://debutsky.wordpress.com

 

Sarah

22 september 2012 20:47

Men vad kul att läsa:)

 

Anki

23 september 2012 09:40

Men ååh... så himla kul att läsa... Tack för att du delar med dig av dina minnen! Och tänk att ni fortfarande har kontakt - så kul att ni kan minnas tillsammans :)
Härligt, härligt!
Kram

http://ankistankar.blogspot.se

 

Selma

23 september 2012 18:11

Ujja, en del är roligt att minnas men en del saker vill man nog helst slippa bli påmind om.

http://frunatmaken.wordpress.com

 

margareta wårenius

23 september 2012 20:13

klart ni hade änglar runt omkring er. Oj oj så kul att minnas ungdomen. Och alla framtidsdrömmar.
margareta

http://margaretawarenius.blogspot.com

 

Soldansare

23 september 2012 20:55

Vad roligt att läsa om dina minnen. Och det är något med de där barn- och ungdomsvännerna har jag också märkt, att trots att man inte har träffats på flera år så kommer man snabbt in på varandra igen. Det är som detta att man vuxit upp i hop är en oerhört stark grund.
Kram på dig!

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Janne

24 september 2012 06:14

Vilken härlig berättelse Anita ! Jo jag tror folk hade det roligare förr innan EU Internet och TV spelens intågande. Ha det bra !

http://yngaregubben.blogspot.se

 

Ingrid

24 september 2012 15:18

Vilket underbart inlägg Anita!
Man kan verkligen undra hur vi överlevde barn- och ungdomsåren med alla strapatser vi gick igenom.
Jag var ju äldst av oss tre systrar och när de andra somnat kom pappa intassande och så fick jag komma upp och sitta tillsammans med honom framför radion och lyssna på "Mannen i svart".
Ni är så fina alla tre och det är underbart att ni fortfarande har vänskapen kvar efter så många år.
Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Lena

24 september 2012 21:28

Tänk att det är riktiga vänner det, då man lätt hittar tillbaka till tråden man släppte sist man träffades och bara kan fortsätta att skratta och prata. Härligt! Men läste du inte Bildjournalen med elefantbilderna i mitten som man kunde vika ut?

http://lillahonshuset.bloggplatsen.se

 

zaq

25 september 2012 21:59

Åh, så himla roligt, vilka minnen och härligt att du delar med dig av dem (men det är väl också för dig som för mig, bloggandet är ju "dagbok" till det mesta, sen att andra läser, och ids läsa, det är av bara farten!) för du är verkligen duktig att berätta!
kram!

http://zaq.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det går sakta med våren här i Fisksjön. Visserligen har alen gula hängen som gör att jag går omkring och nyser fast jag äter allergimedicin.  Kallt på nätterna så snön tinar inte trots att solen skiner på dagarna.  Vägen är visserligen bar m...

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...