Igår hade jag besök av en gammal skolkamrat och hon skrev sedan på facebook: "Du bor i Paradiset" och visst gör jag det IBLAND!

Ibland bor jag i rena helvetet också. När stormen viner och vågorna går vita på sjön, träd och blommor blåser ner och vinterstormarna göra att jag inte ens tar mig ner till landsvägen.

När det alltid är kallare här än på andra ställen och mer snö och mer blåst. När lastbilarna kör på smala vägen och det är med risk för livhanken man vågar ut på vägen.

Nåja, det finns fina sommardagar och kvällar då myggen och bromsen inte biter. Det finns ljuvliga dagar då blommorna doftar och fjärilarna flyger runt.

Härliga dagar då man kan bada i vatten som är klart, rent och varmt.

Nu har man ju nästan glömt det för den här sommaren har ju inte bjudit på så många paradisiska dagar.

Jag hyser en hatkärlek till mitt Paradis. Det är bara så.

När vi tre vänner träffades så kom samtalet in på barnkoloni. Min vän Ninne hade ett kort på mig som jag inte hade en aning om. Ett kort som fick mina tankar om mig själv att liksom vända sig.

När jag gått ut ettan hade jag varit mycket sjuk. Alla barnsjukdomar som man kunde få hade drabbat mig och jag minns mig som blyg, blek, mager och med stripigt hår. Surmulen och lessen för det mesta. 

Då blev man "utvald" till att åka på barnkolonin Jämtebo i Lerkil i Halland nära Kungsbacka.

Sån hemlängtan som jag hade. Runt kolonin var det taggtrådstängsel och det var bara klippor överallt.

Det var meningen att vi skulle bli runda, feta och solbrända och komma hem friska och fina.

Vi åt jämt tyckte jag och jag hade dålig matlust. Dock minns jag att vi fick någon sorts fisk som var väldig god.

Jag minns mellanmålen med saft i plåtmuggar och vetebröd.

Jag minns att vi fick gå i gåsmarch ner till badstranden.

Det jag minns som värst var att vi fick gå ner i källaren och stå där nakna på led och bli tvättade med panelborste och grönsåpa och duschade med vattenslang. Det tyckte jag var väldigt förnedrande för jag var en blyg tjej.

Sedan var det där med ormarna. Jag har numera en oresonlig skräck för ormar och jag förstår att med dessa klippor så var det en ormrik trakt. Förmodligen blev vi varnade för ormar. Jag har inget minne av att jag såg någon eller att någon blev biten men jag kan ha förträngt det.

Så till hatkärleken.

Underbara små hålor med vatten på hällarna där små söta krabbor kröp omkring som man kunde leka med.

Skrikande sjöfåglar och saltlukt från havet.

Små hålor med gräs och trift som lyste knallrosa. Där satt man i solen och den var varm och härlig och det regnade aldrig. Det var fullt med gräshoppor som man kunde ta i. Då lät dom och hoppade omkring. Så kul.

Snäckor maneter och sjöstjärnor.

Vi lärde oss dansa vals av de unga tjejerna som var där och såg efter oss. De sjöng för oss så vi kunde hålla takten. Jag minns inga instrument utan vi dansade nog till sången "Kom i kostervals, slå din runda arm om min hals"

Paket hemifrån med serietidning och tablettaskar och brev.

En snäll kille som alltid puffade på mig när jag gungade.

Se på bilden Det är jag! En klänning jag minns som var gul och svartrandig. Jag var väl inte blek och mager och inte hade jag stripigt hår. Jag ler lite blygt och ser väl inte ut att lida. Mitt minne är helt fel. Konstigt hur det kan vara.

Jag lärde mig älska havet och klipporna precis som jag älskar mitt Fisksjön likväl som jag ibland hatar det.

Kan det vara så att man kan både älska och hata och att man kan älska flera saker lika mycket?

Dagen ord: Delad kärlek är dubbel kärlek.    

 

Margit

25 september 2012 16:15

Allid så intressant att iat in hos dej Anita, på din blogg!!! Du kriver så fint och levande och visar så många fina bilder!!!
Förår att det är många minnen och knslor som bubblat upp, när du räffat den "gamla" vännen!!! Skönt att få prata om..och gå illbaka och minnas vissa saker från barndomen!!!
Önskar dej Anita en bra fortsättning på dagen!!!
Kramar!!!

http://margiholm.blogg.se

 

Ingrid

25 september 2012 17:14

Så fin du är i din klänning Anita!
Jag tycker att jag hade en precis likadan. Jag var inte på koloni, men väl på lägerskola och längtade hem något vanvettigt. 10 år kan jag väl ha varit och lägret låg flera mil från Klintehamn. Jag rymde, men de kom med bil och hämtade tillbaka mig. Det var helt förfärligt!
Du lärde dig i alla fall älska klipporna och havet, men jag vete katten om det var något positivt med de där lägervistelserna.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Janne

25 september 2012 17:59

Jo Morokulien finns på riktigt !! Följ med på min blogg så får du se hur det ser ut där. ha en fin dag !

http://yngaregubben.blogspot.se

 

margareta wårenius

25 september 2012 18:08

De där med barnkoloni var nog hemsk för många. Men du lärde älska havet. I den åldern vill man helst var hemma hos familjen.

margareta

http://margaretawarenius.blogspot.com

 

zaq

25 september 2012 21:53

Vilka underbara bilder, nu igen! Härlig historia och fina minnen...

http://zaq.blogg.se

 

Titti

26 september 2012 16:30

Vilken söt tös, där på bilden! Och söt är du fortfarande!
Det är alltid lättare att bara se den paradisiska sidan i andras liv, än skuggsidorna. Men det är ju så livet är - ibland solsken, ibland oväder. Man får ta det onda med goda och tvärtom!

Kramen

 

Janne

26 september 2012 16:37

Vi badade inte när vi var vid Lekvattnet det var alldeles för kallt. Det var ju i Augusti vi åkte där. Ha det bra !

http://yngaregubben.blogspot.se

 

Kristina

27 september 2012 07:21

Nu gav du mig en riktig tankeställare. Kan det vara så att med åren lyckas man plocka fram lite positiva minnen, från det som man kände var så negativt?
Tack åter för en givande läsning.
Goa kramar till dig!

http://kristinakicki.bloggplatsen.se

 

Karin

27 september 2012 16:56

Klänningsmodellen minns jag, jag hade något liknande. Även jag var sjuk som barn, hade årligen scharlakansfeber, var smal och spinkig. Jag gick också hos fröken Sol på lektionstid, där låg man under sollampa och luktade stekt fläsk.
Koloni på sommaren för fattiga och sjuka barn, jag var naturligtvis uttagen, och borta hemifrån en hel månad. Men jag trivdes jättebra på koloni, och längtade aldrig hem.
Vilka minnen du väcker.....
Kram Karin

http://pixelmojan.se

 

Soldansare

29 september 2012 10:49

Som vanligt känns det som om man själv är med när man läser dina blogginlägg! Tycker att du ser ut som en ganska "normal", söt liten tjej på bilden. När jag tittar på gamla bilder av mig själv så ser jag inte heller den person som jag vet att jag tyckte att jag var när det begav sig. Om du förstår vad jag menar. Förmodligen är det "glasögonen" som förändras med åren.
Kram på dig!

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Skatan

1 oktober 2012 20:38

Jag "känner igen mig" även om jag inte var på barnkoloni. Däremot fick min syster och jag vara på barnpensionat när mamma och pappa reste till Frankrike på semester och jag har lika blandade minnen därifrån. Stränga "fröknar" i uniform och jag fick smäll när jag kissade i sängen och händerna var alldeles svampiga ... så hårt hade jag hållit min syster i handen. Vad fin du är på bilden ... jag känner igen mig i den också. Den tiden frisyr t ex på småflickor. Ja ja ... det är kul att man kommer ihåg och du har en alldeles speciell förmåga att trycka på "rätt knappar".

Kram!

http://skatanstankar.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...

  Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det.   Igår var en märklig dag. Jag kl...