Alla inlägg den 29 september 2012

Av Anita - 29 september 2012 14:18

Hen...????? Vad är det för jäkla fjask. Vilken tullskruv har hittat på något så dumt och varför i fridens namn då. Antingen är man väl hon eller han och vad ska det vara att skämmas för då?


Fast i ärlighetens namn kan man väl känna sig som en hen ibland, fullkomligt könlös.


Härom kvällen när jag traskade min vanliga runda råkade jag se hur jag var klädd. Rosa byxor och knallgul jacka och lila stövlar och okammat hår och med en häcksax över axeln. Speciellt kvinnlig känner man sig ju inte men även jag kan vara kvinnlig någon enstaka gång. Som danskvällar och någon gång annars.

 

En gång i tiden var jag kvinnlig fast jag inte tänkte speciellt mycket på det då heller men hen......fy så hemskt löjligt.


Ni hör att mitt humör inte är på topp idag.

Kanske det beror på att jag inte har sovit i natt. Eftersom jag stod nästan hela dagen och klöv ved och sedan kom PappersBeda med familj och åt middag hos mig. Hon och jag badade bastu och sedan blev det en sen kväll så jag borde ha sovit som en stock.


Nu är det ju en sådan natt som är före fullmånen så det var väl det.

Jag klev upp och diskade och gick ut en liten sväng för att sällskapa med månen och höra ugglan hoa från björken.

Somnade väl vid fyratiden efter att ha läst fortsättningen på min dagbok. Kanske var det det som kändes lite. Nått till slutet på min första kärlekshistoria och det väckte fortfarande lite sorg hos mig fast det är så länge sedan.


 

Läste också om Kolbjännsjön och kom på att jag faktiskt skrev mycket bättre och mera målande när jag var 16 år.

Tänkte ge er en bit av min berättelse om hur jag kände för det lilla magiska stället mitt i skogen.

Så här skrev jag:

O,vilken plats Det går inte att förstå om man aldrig varit dit. Det är som att komma in i en drömvärld.

 

Man tror inte att det är sant. så vackert är det.

Man går genom en doftande. grön hage, där blommorna lyser med egendomligt klara färger. Luften är fylld av doft från hägg. och hela naturen lever. Fåglarna kvittrar och humlorna surrar.

Så ser man sjön skymta genom björkarna. Vattnet är så spegelblankt att man nästan kan tro att man kan gå på det.

 

Platsen är underlig, trolsk. Jag önskar att du kunde komma dit. Man vågar nästan inte tala. man viskar. Tystnaden är så djup att man inte vill riva sönder den genom att säga något.

Ekot kastas tillbaka från vättarna berg från två håll. Minsta ljud blir förstorat. På kvällen dansar dimmorna över sjön och ger en magisk känsla.


Tänk att man har så starka känslor när man är ung och att känslan liksom blir svagare och svagare. Lite synd är det fast skönt också. Det tar på att känna så starkt för så mycket. Jag minns hur det var.


Idag hade jag som vanligt en plan som blev omkullkastad. Det var att klyva klar veden. Sedan skulle jag koka mig en kopp kaffe och äta något onyttigt för att fira.


Pytt skit i pannkakan. Inte blev det så inte. Hann bara med ett par kabbar så började regnet pissa ner så det var bara att gå in.


Nåja, jag har börjat med min hönstavla istället och pratat i telefon och nu då skrivit blogg.


Förmodar att det är min sista blombukett som jag plockat nu för man kan inte komma ifrån att nu är det bara en tidsfråga innan allt är borta. Fy sjutton vad jag gruvar mig.

 


Dagens ord: Gläds åt att det regnar. Det hade kunnat snöa istället och då hade man kunnat gnälla.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards