Inatt vaknade jag vid 2-tiden av något ljud. Trodde först det var lastbilen som åkte förbi som väckte mig och försökte somna om, men när jag låg och stirrade ut i mörkret kunde jag inte . Det är så tyst i huset nu när katten Oskar inte finns här med sitt spinnande. Så hörde jag det igen. Har ni hört räven skrika på våren? Det låter som ett barn i nöd.

Tänkte att han ropar väl på någon fjälla att göra barn med. Det börjar bli den här tiden nu men det slutade aldrig så till slut så drog jag på mig morgonrocken och klev upp och tittade genom fönstret.

Räven har inte varit här på en hel vecka nu men nu satt den vid fågelbordet och glodde och hittade ingen mat. Ja vad gör man för husfridens skull.

Hittade lite köttsoppa och hundkulor och blandade ihop i en skål och gick ut och gav honom. Förmanade honom att han inte ska tro att det skulle bli någon vana. Kallt var det och tusen och tusen stjärnor lyste på himlen. Där stod vi då, räven och jag och tittade på varanda och han slukade maten i skålen och log vänligt mot mig.

Jag tänkte på att snart så kommer dom modiga norrländska jägarna säkert att sätta ut fälla eller skjuta den stackars räven. Han som håller undan råttorna på min åker. Hoppas dom modiga männen tänker komma hit och jaga råttorna dom då istället. Heligt förbannad kommer jag att bli om dom dödar min räv.

-20 grader imorse och jag har varit iväg och jobbat. Det kommer att bli så nu ett tag och konstigt nog så är det riktigt roligt. Det har jag aldrig upplevt förut men jag får ju komma och gå som jag vill och det är kanske så det ska vara. Pengar behövs ju till elräkningen och till billagningen så det känns ju lite bra.

När jag kom hem så sken solen och den värmer lite nu så det var bara-12 grader och jag tog en promenad på sjön.- Skoterspåren är hårda och fina och gå på och jag som har besvär med ett knä kunde faktiskt gå ändå.

På Zumban igår kväll fick jag ha knät lindat och försöka ta det lugnt med benrörelserna.

Längst uppe i skogkanten skymtar mitt hus och grannens också föresten. Sundsvallsbornas brygga hade stegen nerfälld och jag såg framför mig själv en härlig sommarkväll när man glider ner i vattnet och simmar ut. I somras fanns det ju inga såna kvällar visserligen men det kommer väl nya tider.

Inne i min strandstuga var det fullt med iskristaller på rutan. Lukten av sommar fanns kvar, på sängen var det sandiga spår efter nakna barnfötter som trampat där och det väller upp så många minnen och tankar.

Barfotafötter i grönt gräs, lukten från gillelden och bastun. Taket på bastun som skulle ha blivit tjärat men regnet som hindrade. Vassen som skulle slås men kylan i vattnet hindrade. Smultron på strå, rökt abborre på spisbrödmacka, barnskratt och gitarrklink från sonens gitarr. Årtag på vattnet, doften av älggräs och rosor.

Tänk så annorlunda allt blir när solen skiner. Nu skiner den in på min boganvilla och snart börjar den blomma igen fast den blommat så gott som hela vintern. Den är 35 år gammal och jag fick den när jag hade fött min son. Blommor blir gamla hos mig.

Från det ena till det andra.  Julgranen lever ännu och har dmlånga gröna doftande skott. Det känns nästan som en tävling för att se hur länge jag kan ha den inne.

Blodapelsiner. Läset i en tidning att dom växer nästan bara på Cecilien och där är det varmt på dagen och kallt på natten och därför blir dom röda. Jag har alltid haft blodapelsiner som mina favoriter. Från början är dom rätt sura men den här tiden, precis nu, är dom som sötast och saftigast och godast. En blodapelsin har dubbelt så mycket c-vitamin som en vanlig apelsin så ät dom. Härlig Härligt.

Dagens ord: Människan är som viner. Med åren blir dom sura surare och de goda bättre. Tror att jag tillhör dom sura tyvärr.