En magisk tid och en magisk dag. En natt som aldrig mörknar, blommor som slår ut och då går vi ut på äventyr.

Efter över en vecka av otrolig sommarvärme började söndagen med lite svalare och molningare väder.

Min bästa vän AMV dök upp på morgonen och hon är en sådan som inte vill planera i förväg och gillar det oväntade.

Eftersom min allergi var lite bättre och hennes förkylning började ge med sig beslutade vi att utforska två små tjärnar i närheten av Remmarna där hon bodde innan hon började skolan.  

En underlig plats. Mitt emellan tjärnarna löper en smal brant ås som slingrar sig fram. Kanske heter platsen remmarna just därför, en rem mellan två vatten.

Uppe på åsen finns det också tre stora runda hål. Kanske är det älggröpper, inte ved jag, men konstigt ser det verkligen ut.

Aldrig har vi sett så mycket hjortronblommor. Marken var vit överallt.

Det är så konstigt. Denna vår blommar alla blommor flera veckor tidigare än vanligt. Liljekonvaljerna har redan slagit ut och rätt som det är kommer vi till ett ställe med massor av guckusko nästan utslagna.

Det är midsommarens underbaraste blomma och den brukar slå ut lagom till midsommar i vanliga fall.

Något är mysko med åldern och tiden. Känns som om själen och kroppen inte hör ihop längre. Klart att vi är 17 år inne i skallen men kroppen? Den eländiga kroppen!

Förr tänkte man inte på hur långt man gick och hur lång vägen var eller hur branta backarna var, inte heller blev man svettig eller kände myggens bett.

Det pratade vi om medan vi gick ner till Fisksjön på baksidan av sjön för att svalka oss. Vägen som vi minns som en kort bit var mycket längre och myggen höll på att ta kål på oss.

Långt borta på andra sidan kan man skymta taket till mitt hus och det känns långt borta när man ser det så här.

'

Så gick vi tillbaka till bilen och rätt som det var så var vi hos " mitt ljus i mörkret" i Skekviken där vi fick fika och en trevlig stund och så hade timmarna bara rusat iväg och mer än halva dagen hade gått.

Så AMV som skulle städa sin stuga hade lekt bort några timmar  tillsammans med mig och det gjorde hon banne mig rätt i.

Vi åt matjesill och potatis och det var gott med något salt. Solen började komma fram på eftermiddagen och jag plockade sten nere vid sjön.

Så kom DansBritt och vi satt nere vid sjön och fikade och jag fick en fin kåsa av henne att ha i ryggsäcken.

Vilken fin fantastisk dag. Inget är som att gå på irrvägar med sin bästa barndomsvän. Jo nu ljuger jag. Bättre ändå är att dansa och kela med tjusiga Italienare men ack ack den tiden är kanske slut för evigt.

Så inatt vaknade jag av en förfärlig mardröm och ett förfärligt åskväder.

Imorse regnade det och det var bara 8 grader och en isande västvind drog över trädgården.

DataFia ringde och bjöd på lunch och vi åkte och köpte blomplant som skulle planteras på gravarna.

Glömde telefonen hemma och så såg jag att en kompis som jag inte sett på länge hade varit hit och hälsat på precis då jag varit borta . Synd synd.

Dagens ord: Så mycket man vill, så lite man hinner trots att nätterna är ljusa.