När man kommer hem sent på natten och vaknar tidigt på morgonen så kan man faktiskt skylla sig själv när man ligger här med sitt onda knä och krånglar sig ner för trappen som om man vore en gammal kärring (oj förlåt. jag glömde att jag faktiskt är det). 

Nåväl. idag ska det hända. Vi ska ha en träff för alla i hela byn och fast vi är två bofasta så har vi lyckats få ihop 30 personer till våra lilla fest och den yngsta är 5 månader och den äldsta är 90. Tala om bredd på befolkning även om det är tillfälliga Fisksjöbor.

Klart att jag stängt loppisen men det kom folk ändå och till och med köpte en gammal barnvagn som jag då inte skulle vilja ha någon unge i.

Så var det då tipsrundan som skulle fixas, min del i det hela. På linkande ben gick jag bort från badstranden och till Kinabrors hus och satte upp lappar.

Efter det var jag trött och bestämde mig för att för första gången i sommar lägga mig i strandstugan och sova en stund för att orka med kvällen. Tur var det.

Efter en stund vaknade jag av ett plask och skratt och skrik. Det var AMV:s barnbarn så där 4 och 5 år som hoppade i från bryggan med kläderna på. Det nådde till axlarna på dom och jag vågar inte ens tänka på vad som kunde hänt om dom ramlat omkull i vattnet. ej simkunniga som dom är. Änglavakt är ordet. Verkar som om barn har det.

Jag blev bjuden hem till dem på party i husvagnen där man fick ett band om armen och kex med nyplockade blåbär på. Dom här ungarna påminner starkt om sonen och AMV:s dotter Jennie. Dom hittade också på de mest hårresande grejor.

För sjutton nu kör vi.

Ner till badstranden gick jag i sällskap med Liam och AMV:s barnbarn.

Dom hann blöta ner sig innan resten av människorna kom vandrande. Så gick vi stigen efter sjön och mina frågor var inte så lätta som jag befarat och det var väl bra.

Framme vid Kinabrors hus samlades tipsrundelapparna in och man hade börjat mingla och prata och surra för fullt.

De ursöta flickorna kom också med. Framtidens pangbrudar minsann.

Så samlades vi "Väst i Gålan" där min nya kompis Anna och hennes man hade fixat grillning och städat i sin fina ladugård och fixat med bord och allt. Som ni vet så måste man alltid ha plan B och kan inte lite på att man kan sitta ute.

Nu var det ju uppehåll faktiskt men det är ändå bra att ha tak över huvudet.

Så trevligt vi hade, grannar i alla åldrar, barnen hade fullt upp med att leka utomhus, hoppa i studsmatta och spela olika spel. Tror att alla roade sig på sitt sätt och framför allt pratade vi med varandra och bekantades med varandra. 

Var och en har varit många på sin gård och inte umgåtts så mycket men det ska vi ändra på. När jag var barn så var det en väldig sammanhållning och vänskap mellan dom som bodde här och nu ska vi ha det så igen.

Vi ska till och med sätta upp en anslagstavla, varje by med självaktning borde ha en anslagstavla så så får det bli Så det så.

Nu var det så att det var prisutdelning. Ungarna hade faktiskt bra resultat. Av 10 rätt hade Liam och en liten söt flicka som jag glömt vad hon hette 7 rätt. Inte dåligt och verkligen värt en burk med karameller.

Överlägsen vinnare var AMV med 9 rätt men jag blir inte förvånad för frågorna handlade om Fisksjön och vad inte hon hört om det finns inte. Inte för inte har vi varit bästa vänner sedan 7-årsåldern och levt och varit i varandras hem.

Vilken dag, vilken kväll. Som jag sa så är jag nog en gammal kärring ändå så jag fick åka hem med AMV;s dotter vid 10-tiden för att lägga mig att sova med mitt slackiga knä. När dom andra kom hem vet jag då inte men befarar att det var väldigt sent.

Idag är det slött. Det regnar dessutom. Jag tänkte åka på auktion på kvällen men slöade ihop framför braskaminen som sonen tänt upp i.

Lite folk har det varit idag på loppisen men annars har jag inte gjort många knop. Tycker jag bara strular på och det blir inte mycket gjort men varför ska det bli det alla dagar.

En av dom skånska loppiskunderna får stå för dagens ord

Dagens ord: Såna här dagar är gjorda för att supa och pippa och truna under en filt.

Får väl bli tryna under någon filt då för resten blir säkert inte av. Då skulle jag minsann blir riktigt riktigt förkvånad.

I dom jämtlänska storskogarna döljer sig inte bara hjortron och vilda djur. Nej, man kan stöta på de mest fantastiska  saker.

DansBritt och jag for på krokiga grusvägen längre och längre och längre in i skogen. Till slut är vi där på BJÖRNLOGEN. 

En gång mitt i sommaren är det dans där. Billigaste biljettpriset, godaste och billigaste mackorna, gladaste publiken och det mest suveräna dansgolv man kan tänka sig.

Allt detta ligger i en pytteby och all heder till dom innevånare som mäktar fixa detta varje år.

På biljetten kan man dessutom vinna en älg. Jo visst det är sant men den är alltså inte levade och står utanför och tuggar utan man får vänta till älgjakten. För det mesta brukar det vara någon jägare som vinner.

Vilken kväll. Vilket ös. Vilket jättebra dansband. King Edvards. Oj så " jängs" jag var. Kanske dags att översätta detta jämtländska uttryck fast det finns inget riktigt bra ord för det.

 Kanske kan man översätta det med populär eller nåt.

I alla fall betydde det att jag dansade och dansade och dansade så gott som varje dans. Jag dansade snoa, och schottis och hambo och vanlig styrdans.

Jag dansade med gamla jobbarkompisar.

Jag dansade med klasskamrater och främlingar. Oj så jag dansade.

Av svägerskan hade jag fått en ny fin blus och mina gamla buggskor höll fortfarande ihop.

Träffade mina vänner men det går inte att prata numera på dans för ljudnivån är så hög men i alla fall. Vilken höjdarkväll där mitt i djupa skogen. Trots att det blåste isvindar in genom dörrarna och regnet stundtals föll så kan man inte tänka sig roligare kväll. Glädjen sitter fortfarande kvar i kroppen som en stor varm klump.

För att försöka komma med något negativt (eftersom jag är sån) så kan man säga att mitt knä är helt kass idag och jag linkade som en gammelkärring nerför trappen i morse.

När jag kom hem lade jag mig i ett hett bad fast klockan var halv 3 på natten för att försöka tina uoo lite grann för man blev lite nerkyld när man slutade dansa.

Jag säger bara ett. Så här roligt har varken DansBritt eller jag haft på flera år. Helt underbart och all heder till de underbara människorna i Storåsen i djupa skogen som fixat den här härliga danskvällen. Så vi fnittrade och skrattade när vi åkte hem. 

Det börjar mörkna lite nu. Klockan var så där 2 på natten och det skymnde lite grann faktiskt. Högsommaren är här. Vi tittade på termometern och såg att det var 8 grader. Inget att skryta med men ifjol var det bara 3 grader när vi var där så det kanske var en förbättring i alla fall.

Egentligen var gårdagen en helt fantastiskt härlig dag.

Jag klev upp tidigt de två föregående mornarna för att plocka hjortron innan myggen,bromsen och knotten vaknade. 

Att gå på myrarna är en dubbelbottnad upplevelse. Jag både älskar och hatar det. Doften av varma hjortron, humlors surrande, mossan som skjunker under ens fötter. spåren efter björnen som tuggat sig fram och bara lämnat skaftet kvar på hjortronplantan. PÅ minussidan mygg knotten bromsen och att man blir svettig och kliver ner i hålor och blötdoss. 

I år är det massor med hjortron. Myrarna lyser röda och gula och det är ingen sak att få ihop en hink på en timme.

Att få gå hem och  sätta sig på altanen. Fylla en skål med mylta och hälla på kylskåpskall mjölk och sitta där i solen och njuta. Det ni mina vänner är livskvalitet.

Var så god. Smaka. Jag önskar att ni alla fick vara med om en sådan dag som jag hade igår för då var LIVET LÄTT ATT LEVA  igen.

Det var många trevliga människor som kom och hälsade på. En av mina väninnor upp från byn kom med sin fina långhåriga hund och den var lycklig för att få bada i sjön.

Jag sålde 4 gamla cyklar och så skönt att bli av med lite grejor.

Jag badade, sonen stekte hamburgare på grillen och vi satt på förstukvisten och åt och såg åskan och regnet rulla in över sjön. Låg i soffan en stund under hemvävda filten när vädret var som värst och njöt av livet och tillvaron och tyggade på en ölkorv.

Vad mer kan man säga. Nu mina vänner kom återbäringen efter vinterns alla vedermödor och idag ska vi ha Fisksjöträffen, en nupåfunnen fest som det ska bli spännande att se hur det går men det får ni veta imorgon.

Bara en sak till. Jag har beställt en fjärilsbok. Fisksjön är full av mörkbruna vackra fjärilar av en sort jag aldrig sett förut och som fladdrar så fort så jag inte hinner fånga dom på bild. Svalorna har ungar och jag räddade en fågel igår igen som kraschat i loppisen. Nu är det den trejde fågeln jag räddat på några dagar.

Dansarn, fågelräddaren, badaren, fjärilsskådaren och livsnjutaren, Det är jag det.

Dagens ord: Till slut kommer återbäringen på ett sätt eller annat. Tro på det. 

" Nu har jag en hayabusa i aslet" säger sonen när vi kör mellan Bispgården och Hammarstrand.

Ett ögonblick undrar jag om det är en insekt som kommit in på något olämpligt ställe och sitter där och stör men så hör jag  brummandet av en motorcykel som drar förbi och då kan man andas ut.

Strax innan mötte vi en motordriven sammetssoffa med tre vinkande glada människor i. Den gick som själva faaan. Jo då, det är sant och då hade vi precis kört om en vagn dragen av en fin häst (messmörsfärgad fjording) Vagnen och hästen var blomsterprydd och så vacker.

Nu väntar man bara på nästa märkliga grej för nu händer det saker hela tiden.

Efter att ha spytt ut inälvorna (kändes så) i förrgår kväll låg jag som en gammal urvriden trasa framför tvn hela dagen igår. Jag öppnade inte ens loppisen.

Sonen kom som en räddande ängel när jag låg där på golvet och skakade. Han var lite berusad och fick för sig att jag kanske fått en strok eller något.

Han skulle ha mig till att lyfta armarna, säga fåniga ramsor och peka ut åt vilket håll Kolbjännsjön låg. Så där låg jag och viftade och läste ramsor mitt i illamåendet. Han skulle ha mig att le också, tänka sig. 

Efter den påfrestande kvällen låg vi alltså som döa fiskar båda två och av olika skäl om man så säger.

Jag kan ändå säga att det känns fint att någon tar hand om en när man är sjuk och ligger på golvet och kräks.

Det är man varken van vid, varken att kräks eller få hjälp. Ensam är inte alltid stark faktiskt. 

Ute ven västanvinden och det var skitkallt så det var en lagom dag att ligga sjuk om det nu finns någon sån dag. Någon dans blev det alltså inte men det blir imorgon och på lördag så det blir nog bra ändå.

Mer fantastiska händelser slag i slag.

Det kom ett vykort från Portugal med den här adressen. Ser ni. Den kom fram till mig!

Jag kan inte annat än berömma postverkets personal. Oftast kommer posten fram faktiskt.

Inte nog kan jag berömma lantbrevbärarna. Dom som färdas i ur och skur i regn och storm och snö för att lämna vår post på oplogade vägar.

Dom som märker om någon inte hämtar posten och slår larm.

Något är i alla fall bättre på landet och det vare postens fina personal, tex ett sånt här kort vore det väl frestande att kasta i soporna istället för att göra ett detektivarbete.

Postverket i sig själv sitter just nu och försöker dra in brevbäringen i glesbygden och det tycker jag verkligen är en skam för vårt land.

men.....ett stort hurra för postens personal som säkert inte får så mycket beröm som dom borde. Dom leve hurra hurra.

Ett jättetack till tjejen Anna som gjort sig besvär med att skriva ett rart kort till mig fast vi inte känner varandra och fast hon bara läst min blogg. 

Jag undrar hur det är att vara i Portugal ett land jag aldrig besökt faktsiskt. Kram till Anna.

Om du undrar vart jag varit idag kan jag berätta att jag varit till Jula på handlarfrossa med sonen och hans kompis. Jag köpte ett par lila snickarbyxor med massor av fickor till prylar och en kratta som jag glömde kvar.

Oj vad mycket tok som händer idag.

Dagens ord: Bättre en näbbmus på gårdsplanen än en hayabusa i arslet. 

Ena dagen är det ljummet och härligt och man kan bada och sitta i solen. Så blir det västanvindar och iskallt så man måste ha jacka och tröja på sig.

Det har varit en del sista dagarna och jag orkar nästan inte berätta men jag kan säga som så. Sonen kör fyrhjuling och skiner som en sol.

Lille gullige Liam han badar och så har han fått en ny cykel som är det absolut finaste man sett. Här har han badkappan på sig efter bad i sjön men visst kan man cykla med den på.

Loppis är något underligt ska ni tro.

Roligt och mycket trevligt folk och dom handlar de mest mystiska saker.

Gamla konserveringsburkar används till spagetti och gryner nu när det finns öppna hyllor och jag som tänkte slänga allihopa. Tur att jag inte gjorde det.

Grytlappar köper man förmodar jag av ren nostalgi för dom går bara att använda till prydnad.

Märkligast av allt. Utlänningar köper gamla blomkrukor som är gjorda av glasspinnar, jo jo men.

Det som inte går att sälja är kaffekoppar. trägrejor och näversaker. Det jag tycker är fint blir kvar och det som är fult vill folk ha. Så märligt.

I förrgår kom en kille från ett annat land och köpte en blockflöjt och satt sig och spelade på den så otroligt vackert. Annars har man ju sammankopplat blockflöjt med skolan och det första instrument man spelade men det här var något helt annat.

Ja vad mer. 

Svalorna har sin andra kull och känner sig lite störd av alla människor som springer nere i uthusen.

Igår kväll var vi på 90-årskalas till StockholmsKarin. Vi fick god thailänds mat men tyvärr blev jag dålig och gick hem. Huvudvärk och sedan var det bara att kräkas mitt på golvet. Kände mig jättedålig men sonen kom in och tog hand om mig som tur var. Känner mig lite bättre idag men utanför blåser västanvinden och det är jättekallt.

Tror jag kryper ner i soffan och sätter på tvn en stund och försöker få i mig lite joughurt.

Dagens ord: Livet är lite som en berg och dalbana. Än är det upp och än är det ner. Idag känns det som ner. 

Nu är det verkligen LÄTT ATT LEVA.

Jag är väl kanske som en gammal vallhund. Jag vill ha alla omkring mig och nu börjar det dra ihop sig till att ha hela flocken samlad.

Jag hämtade sonen vid flyget igår kväll.

Brorsdottern J och lille gullige Liam kom och till och med katten var med. 

När jag hämtat sonen vid flyget och kom hem var det strömavbrott och hela gänget satt nere hos AMV i stugan. Dom har ju ingen ström och märker ingen skillnad. Där var det som ett riktigt läger. Husbil, husvagn och en massa bilar. Köket var knökfullt med folk men inte värre än att jag kunde knö mig ner och få en kopp kaffe.

Min brorsdotter hade med sig mat och fika så inte ens det behövde jag bry mig om igår. Loppiskunder var det inte många men jag kom underfund med att gamla konserveringsburkar i glas var väldigt populära.

Sonen kastade sig på sin fyrhjuling när han kom hem. Han hann inte ens dricka en kopp kaffe innan han skulle ut och prova sitt nya åkdon.

Inatt kom broder B med familj men jag har inte träffat dom ännu för dom sover nog.

Kinabror och AMV och gänget har farit på auktion och sonen han är ute och kör fyrhjuling så just nu är det bara jag och katten som finns i huset.

Det blåser kallt ute men solen skiner så det blir nog bättre framöver dagen. Jag ska ta och öppna loppisen och sedan ska jag få min brorsdotter att klippa lite av mitt hår som börjar täcka för ögonen nu och det känns inte vidare praktiskt.

Har ni tänkt på stenar. Det har jag. Dom står verkligen för tryggheten. Dom stått på samma plats i oändliga år. Dom är varma långt efter att solen slutat lysa. Om allt runt omkring rasar så finns stenarna där, orubbliga och trygga. Tänk på det. Om man känner sig stressad och slut. Sätt dig på din älsklingssten och känn hur modet och tryggheten kommer tillbaka till dig.

Dagens ord: När alla nära och kära finns runt en är livet lätt att leva.

Nu sitter jag här i soffan och gnider in mitt onda knä med liniment. Äntligen blev det årets första sommardans och roligt var det trots att inte dansgänget var där. Som tur var så var Gamsvägerskan med man där så jag fick någon att fika med på pausen.

Så roligt det var, dansade med flera gamla danskavaljerer som var där precis som förr om åren och Kindbergs spelade så bra och dansvänligt och jag blev inte årets panelhöna i år heller som jag befarade.

Visserligen började knät krångla så jag åkte hem en halvtimme innan det var slut men det får man väl leva med. Bättre att få ont när man dansat än när man klipper gräs.

Inte höll jag på att komma iväg heller för jag hade tappat bort mina glasögon och jag har inte hittat dom ännu. Visserligen har jag några gamla men innan jag hittat dom så tog det en stund. Min plan var absolut inte att köpa nya glasögon för loppispengarna. Planen var att kanske få ihop till ett par nya sandaler men vi får väl se. Kanske någon hittar glasögonen i någon av bilarna jag kört under helgen.

Annars är det loppis som gäller hela dagarna. Det har varit riktigt roligt och det har kommit klasskamrater och gamla bekanta och helt okända människor.

Idag kom DansAnn med familj och två av mina kompisar. Dessutom kom en av mina gamla klasskamrater och det var roligt att träffa dom. Gamle A dök förstås upp och DataFia med man. Det var en ström av människor precis som det ska vara om sommaren. Solen tittade fram en stund faktiskt men annars var det mest mulet och grått.

I förrgår var det ju oväder och som vanligt blev det en jättelok på infarten till gården. Som tur var så var AMV:s man här och fixade vid deras stuga och han makade runt lite med en maskin och lyckades få bort hålet åtminstone för ett tag. 

Jag frossar i blommor dessa dagar. Nya fina buketter på borden nästan varje dag. Det är så mysigt att gå omkring bland blommorna och njuta och rensa lite här och där. Trädgården börjar se riktigt fin ut nu efter att jag plockat runt lite grann.

Nu väntar jag bara på att Lille gullige Liam och mamman Jennie ska komma och sedan ska jag åka till Sundsvall och hämta Sonen vid flyget. Det ska bli så mysigt när han kommer. Då ska det minsann grillas och göras friterad fet och onyttig mat.

Framöver lördag kommer broder B med familj så nu börjar Fisksjön vara riktigt välbefolkad. Snart folk i alla tomma hus och det känns verkligen bra. Det är så det ska va.

Ja, vad annars. Jo jag har försökt kämpa mig igenom Ranelids bok "Tyst i klassen". Ibland kan det gå halva boken innan det blir bra så jag kämpar på men inte tycker jag att den är så bra inte. Kanske skulle man behöva bo i Malmö för att uppskatta den. Jag tycker att Ranelid är en kaxig och skrytig karl men jag tänkte att han kanske kunde visa en annan sida i boken men nej. Det är så med vissa män som pratar mycket och talar om hur bra dom är. Det är mest bara käften och bakbena som man säger här.

Vad mera. Inget mera. Det är så mycket man kan göra under den här tiden men eftersom jag har öppet på loppisen kan jag inte åka någonstans på hela dagarna och det känns ju lite bundet men jag hoppas få slut på grejor så snart som möjligt så jag kan åka på marknader, auktioner och andra begivenheter som det vimlar av den här tiden.

Dagens ord: Om man vill jobba med något meningsfullt ska man inte klippa gräs eller skotta snö.

Så öppnade jag laoppisen en solig varm måndag.

Så här står jag då med min första kund och det droppade in folk hela dagen fast det var måndag. 

Nu måste jag hålla mig hemma mellan 11-19 men det känns inte svårt just nu.

Nu har jag tid att gå runt och rensa i trädgården och lukta på blommorna. Jag har inte hunnit med min trädgård nu när all kraft gått till loppisstöket.

Om ni visste hur många gånger under sista veckorna som jag ångrat att jag började med detta och tänkt kasta allt i soporna men nu är jag i alla framme vid ett delmål och lyckats få till det rätt ok.

Så mellan kunderna går jag och luktar på mina rosor.

Här uppe i norr är det inte många rosor som trivs men dom som finns doftar rent underbart.

Den här lilla rosen hittade jag på en igenvuxen fäbovall och när den fick jord och gödning spred den sig otroligt och finns nu lite varstans i trädgården. Jag hade fått för mig att den heter nejlikeros men nu fick jag reda på att den heter kanelros. Man lär sig något varje dag minsann.

Den här enkla vita rosen ser inte mycket ut men akta er så underbart den doftar.

Frampå kvällen när jag stängt min loppis kom gamsvägerskan med make och det var dags att bada. 22 grader i vattnet, helt underbart. Jag ville inte kliva upp och för första gången på länge så simmade jag omkring länge länge och vattnet var som en smekning. Ifjol blev det inte ett enda bad och iår har jag bara doppat mig som hastigast men det här var vad jag kallar ett bad.

Jag åkte med gamsvägeskan ner till byn och gick och vattnade på gravarna. Sedan promenaderade jag hemöver efter Fisksjövägen.

Plötsligt kände jag att det var så otroligt lätt att gå, allergin var borta och luften var lätt att andas, frisk men ändå ljummen. Energin var tillbaka. Jag var inte det minsta trött. Om det inte vore för myggen skulle det varit rent paradisiskt men även i paradiset ska det finnas ormar. Det är väl det som är balans.

Som det blommar i dikena efter vägen. Fullständigt översållat med "jungfrumarienycklar" och blåklockor. Iår är det mer blåklockor än någonsin och dom är så fina där dom står det och nickar med sina genomskinligt himmelsblå klockor.

En ny dag. Lite mer mulet.

Det droppar in folk hela dagen. Min kusin med dotter och hund dök upp. Mina gamla klasskamrater.

Min tremänning från Stockholm kom med sin gulliga hund och hon stannade hela dagen. Vi brukar alltdi träffas på sommaren en sväng och vi som har så olika bakgrund, olika samhällställning och olika liv vi trivs så otroligt bra tillsammans och hon är så härlig. Det är alltid en lycka att få träffa henne. Kinabror lagade mat till oss och när det var dags att äta kom hans son hit också. Han är på resa från skåne och stannar bara över natten.

Mera folk, grannar från grannbyn och okända människor.

Så kom regnet och åskan och DataFia dök upp. Vi satt inne och kurade och drack kaffe. Så kom hennes svärmor med man. Hon hade plockat ihop lite grejor som jag skulle få till loppisen. Oj vilken dag!

Dessutom har jag klippt gräs, rensat rabatter och tvättat kläder. Hade tänkt måla i sonens rum men orkade inte riktigt med det.

Kinabror och sonen for ut på sjön för att fiska och åskan och regnet drog iväg. Jag kryper ner i min nybäddade säng där lakanen doftar sommar efter att få torka på stecket utanför. Känner att jag faktiskt har lite ont i mina ben och att åderbråcken känns ömma. Sakta sakta somnar jag in till koltrastens underbar kvitter utanför.

Dagens ord: Man kan få leva bra fast man har fula åderbråck.