Det är som ett under. Fortfarande inte en enda frostnatt. Badvatten varje dag och solen härligt varm.

När man ligger här på sanden vid badstranden och ser molnen segla på den blå himlen är det fullständig lycka.

Ju mer man vistas utomhus ju mer skärps sinnena.

Här på badstranden finns en speciell doft. Kanske är det från myren bakom eller kanske är det multnande vass.

Lyssnar till de mjuka vågorna som smeker stranden och hör en hund skälla långt långt bort. Annars är det bara tyst.

Känner solen som värmer det nakna skinnet.

Tänk att ha en alldeles egen strand, att ha en långgrund badstrand där vattnet är hälrigt varmt fortfarande. Att få bada i mitten av september. Inte ens en broms eller mygga stör, bara någon enstaka fjäril och slända far förbi.

Inte har jag gjort mycket nytta den här veckan men jag har i alla fall städad ur en massa gamla telefoner och datagrejor och åkt på sopstationen med dom. Varför spar man på sånt kan man undra. Jag träffade två skolkamrater när jag var ner på Kälarne och det var kul.

Igår gick jag bort till Kinabrors hus för att klippa hans gräsmatta men jag fick inte igång gräsklipparen. Jag vet att jag inte har rätta knycken och jag drog och drog och svor och svor men till slut fick jag ge mig.

Gamla A kom en sväng och när han åkt började jag plocka ur loppisen men lessnade ganska snart.

Det underbara vädret måste man utnyttja så jag tog en promenad och träffade en granne "väst i gålan" och blev bjuden på kaffe och pratstund.

Sedan har jag bara latat mig och badat och solat och legat på magen nere på stranden och läst en bra bok. Nåja jag tog upp potatisen också föresten men det handlade inte om några stora mängder.

När solen står lågt blir det så vacker sken och jag har suttit på förstukvisen och sett solen gått ner.

Sitta barärmad på förstukvisten och dricka kaffe klockan 20 en septemberkväll tror jag inte jag upplevt här i Jämtland förut.

Njutardagar Kraftsamlingsdagar. En oväntad gåva av livet.

Dagens ord: Det finns faktiskt dagar då livet är lätt att leva.