Grått har det varit ute nu i flera dagar och alla blommor hänger slokande och halvdöda. Inga buketter på mitt bord men man kan väl göra något annat fint då tex detta av nypon som jag fick ide av när jag var på resa härom dagen. Det är det som är så bra med att fara ut. Man får nya ideer.

För mig är det svårt att skriva lagomt mycket. Som nu när jag skulle vilja skriva om Stedesbacken, om historien, minnen och drömmar men det får bli ett eget helt inlägg en dag när jag har det trist och inte kan hitta på att skriva om något annat.

Nu har det varit fullt ös. Torsdagen var rutorna på bilen fulla av is och det var 5 grader kallt och jag kände mig lite låg och på dåligt humör då jag stod där och skrapade och frös om fingrarna. 

Jag åkte till jobbet en sväng och när jag kom hem kom en gammal barndomsvän och plöjde upp Stedesbacken åt mig.

Vad det ska bli ska ni få höra någon dag. Stora planer finns.

Så tände jag i braskaminen, tände ljus, tog fram lite frukt, nötter och godis och en en en kom dom, mina meditationstjejer. Kram. Kram- Så roligt att ses igen efter sommaruppehållet. Så mycket att prata om. Så mycket att skratta åt. Visst mediterade vi också men myset och glädjen var det viktigaste.

DansBritt stannade kvar över natten. Jag behöver hennes hjälp nu, en stark kvinna med hårda nypor. Precis vad som behövs för dagens uppdrag.

Vi vaknade och tog en härlig långfrukost med mycket gott bröd och en hel del kaffe.

I badkaret låg ett trumskinn i blöt. Min gamla trolltrumma har lagt av vill inte längre hur jag än försöker så nu är det dags att göra en ny. En lite mindre ska det bli och med det gamla trumskinnet . Så då sitter vi på golvet och hjälps åt att spänna skinnet och det ska göras hårt hårt.

När vi gjord det åkte vi bort till "mitt ljus i mörkret" och hälsar på honom och hans jättegulliga hund Gösta. Vi tar med dom till hotellet och äter lunch. Nåja, Gösta får allt vänta i bilen.

Så fort dagen gick och så bra trumman blev. Nu återstår utsmyckningen och det får komma lite eftersom lusten faller på. Det är inget man ska skynda på för det kräver tid. Dagen gick fort som det gör när man har kul.

Söndag en ny dag och jag ska på barndop. Det är Datafias barnbarn, lille Melvin som ska döpas. Jag tycker att det är alldeles nyss jag var med på hans pappas dop men inser att det är mer än 20 år sedan.

Klart han ska döpas i vår gamla fina bykyrka.Mycket folk var det,ca 40 stycker tror jag.

Den här lilla killen ser precis ut som hans pappa gjorde i samma ålder, dom är rent löjligt lika.

Efteråt var det middag på Håsjögården.Trevligt var det och lille Melvin han bara log och var glad hela dagen och annars sova han snällt i sin vagn.

Trevligt och god mat och jag satt bredvid prästen som är en lättsam och social människa som det är roligt att prata med fast hon är präst.

Ännu en dag som rusade iväg med jättefart och en gråmulen söndagsmorgon sitter jag här och funderar över vad som ska bli idag. Dags att tömma båtar från vatten igen och ta in dynor från hammock och trädgårdsmöbler och åkta och handla tills imorgon när Datafia och jag ska göra köttbullar och biff av 5 kg köttfärs så vi har framöver hösten. Annars tycker jag om söndagar och det känns ganska skönt ska ni veta att jag får göra precis som jag vill. Ingen bestämmer längre över mig. Jag är min egen chef och kan göra precis som jag vill. Jobba så svetten slinger eller vara lat och bara ligga som ett mähä i soffan. Att det skulle kunna bli på dette viset.

Dagens ord: Det är skönt att inte vara tvungen.