I gryningen lämnade Kinabror och jag våren i Skåne. Medan han tog ut bilen ur garaget lyssnade jag till fåglarna. Först började Koltrasten med sin vackra sång och sedan stämde Pjoddarna in och andra småfåglar som jag inte känner igen kvittret på eftersom dom inte finns hemma i Jämtland.

Så började vi vår färd norrut och någonstans i småland gick solen upp som en lysande orange boll. Det var minusgrader och lite rimfrost här och där.

När vi kom upp till Vättern stannade vi vid Brahingehus för att äta våra medhavda mackor och dricka vårt kaffe.

Den gamla borgen är så mäktig och ligger så vackert. Jag önskar att jag skulle kunna se tiden då den var befolkad och i sin fulla glans.

Jag försöker göra något bra för någon varje dag och gav de frukosthungriga kajorna av min macka och dom smaskade och åt.

Det drog kallt från sjön så vi stannade inte länge utan drog iväg. Jag som är en stor fegis vad gäller bilkörning bara åkte med och brorsan fick köra. Dock tror jag att det skulle vara mer skräckande för honom om jag körde.

Så nådde vi det förfärliga Stockholm. Bilar i flera filen och dom kör som idioter och kastar sig mellan filerna som i ett flipperspel.

Försöker att titta åt sidorna och ser med fasa på dom hemska höghusen och hyreshusen och tänker att man måste känna sig väldigt instängda och fångade i sådana små lådor när man tvingas bo i sådana lägenheter. Tur att man slipper bo där. Inte undra på att man tappar kontakten med naturen och lever bara för att handla nya grejor hela tiden. Fast, bekvämt är det säkert och varmt men lever vi för att ha det så? Jag bara undrar? 

Nästa stopp var vid Tönnebro där vi stoppade i oss lite mat.

Efter Tönnebro börjar man se snöfläckar här och där och på en del sjöar lig   ger isen kvar. Vägarna börjar bli mer och mer håliga och trasiga. Man kan se att vi snart är hemma.

Ingenting har hänt sedan vi for hemma. Snön på vägen ligger kvar och is och lera och djupa spår. Lite av timret efter vägen har man hämtat och här skimrar ingen vår ännu i alla fall.

Nu finns en del att göra innan man fått ordning på tillvaron igen. 

Resan har i alla fall gjort mig gott. Jag är inte lika blek som när jag for. Hostan har blivit bättre och jag har gått upp två kilo av all god mat jag har fått. Roliga dagar har det varit och så kul att träffa alla släktingar och bekanta. Tack till alla som skött om mig så bra så att jag orkar ta itu med allt som ska göras här hemma. Lite av energin har kommit tillbaka men jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Ser ni bilden med fiskmåsarna. Är dom inte gulliga. Dom ser riktigt kära ut.

Dagens ord: Även den segaste snö och hårdaste is får ge upp till slut för solens värme. Även den suraste kärring (jag) blir lite gladare när hon blir ompysslad och matad.