Alla inlägg den 16 maj 2014

Av Anita - 16 maj 2014 08:20

Så började jag klyva ved, inte roligt men nödvändigt.

Så började det blåsa och framåt kvällen hade både sågspån, pollen och annat skit fastnad i min kropp. Ingensvullna ögon, rinnande näsa och en igensvullen hals. Jajamen. Ved och blåst. Livets elände.


Nå, det var bara att hålla sig inomhus och knapra allergitabletter i en dag. Fanns ju att göra inomhus. Koka hallonslynt och lingonsylst och göra citrondricka. Ligga i soffan och hosta. Skam den som ger sig.


 


Igår när jag låg framför drivbänken och funderade om jag skulle sätta frö eller vänta så hörde jag det glada kvittret av vårens första svala. Där kom hon en hel vecka för tidigt. Inte lika tam som svalan Iris som landade på min arm varje vår hon kom men ändå så gjorde den här en tät sväng över mitt huvud och gjorde en akrobatkonst som för att säga hej. Det blir något med hjärtat när svalan kommer. Något varmt och mjukt.


 

När svalan kommer är det dags att sätta frö.

Då är det bara att ta fram runan Odal och börja sätta.


Hela dagen gick åt. Det blev dill och persilja och kinesisk kål och rädisor.

Det blev ringblommor i min nya rabatt.

I ringen runt ställningen blev det ärtor och vallmo. I växhuset frodas krasse och solrosor och luktärter och säkert lite annat också. Blåste gjorde det.


Jag har väl sagt förut att man alltid måste ha en plan B och kanske en C också när man bor i dette landet med det här klimatet.


Vi skulle alltså skrika vårt vårskrik. Något måste ju göras för att det ska hända någonting men precis när jag packat ryggsäcken och satt mig i bilen började det smådugga och jag började snabbt tänka på hur vi skulle göra.


1. Gå till Kolbjännsjön och skrika på vättarnas berg som vanligt och bli genomblöta.

2. Stå på min källarkulle och skrika och gå in och tända i braskaminen och sitta i värmen.

3. Gå till Getgrottan och stå uppe på någon sten och skrika.


Eftersom vi är tuffa brudar knatade vi på upp till Kolbjännsjön.

 

Konstaterade att vägen blir brantare och brantare för varje år. Tjohopp vad det gick lätt att gå uppför backarna för några år sedan. Att man är görtäppt i både nösa och hals gör det ju inte lättare men det slutade i alla fall att regna.

 

Precis när man går upp är det en tomte på stenen för att berätta att nu är ni på vättarnas och tomtarnas revir.


Kaffe och macka och choklad måste man ha för att få kraften att ropa in våren, en händelse som vi tar på största allvar faktiskt. I år var vi helt ensamma här, bara småfolket och fåglarna. Ifjol skrämde vi iväg några fiskare.



  Så där ja. Lika bra att ta det en gång till för säkerhets skull.


  Nu har vi gjort vårt för att få våren att komma igång och vi hann precis ner till bilarna innan det började regna igen. 


Dagens ord: Man kan bara göra så gott man kan.

Presentation

DET SKA VARA LÄTT ATT LEVA...

Fråga mig

56 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards