Öppnade en burk med makrill i tomat och tappade den upp och ner på nytvättade mattan. Makrill i tomat är gott men luktar förfärligt. Nåja, händer det inte värre saker än så en sådan här dag så får man väl vara nöjd.

När man halkar sig ut till brevlådan och får ett jättefint hemgjort kort från en vän blir man så varm om hjärtat.

Det är inte samma sak med ett mail eller ett meddelande på facebook. Titta så fint. Det är så sällan det kommer ett kort eller brev i postlådan så man blir onekligen väldigt glad.

Torsdagen halkade jag iväg till Kälarne. På hotellet kom en lång man fram till mig och frågade om jag inte kände igen honom vilket jag inte gjorde. Men så kom vi på att han och hans två syskon härstammade från Håsjö och att vi träffats för länge sedan. Bla hade jag målat en dalahäst till kvinnan men det hade jag glömt. Vi satt där och pratade en lång stund och dittan och dattan och folk i byn. Trevligt.

Så for jag till äldreboendet för att hälsa på fd grannen. Där satt jag en stund i korridoren och pratade men en farbror som sa att han kände sig nervös. Hoppas han kände sig bättre sedan. Man kan ge av sin tid. Jag som inte har så mycket pengar kan åtminstone ge av min tid och prata med folk för det är ofta det man behöver, någon att sällskapa med.

Så blev det vattengympa och bastu med tanterna och sedan halvsov jag framför tvn trött och ren.

Fick en bok igår som jag faktiskt tänkt på länge. 

Det handlar om att kunna säga nej

"Om du är en person som alltid ställer upp och hjälper andra. Iblland så till den grad att det faller tillbkaka på dig själv på ett negativt sätt. Här får du lära dig den svåra konsten att säga nej."

Ska ha med den på meditationsgruppen för hur många är vi inte som bara ger och ger och så småningom tas det för givet. Ack ja, så många jag känner som är sådana. Nu pratar jag inte om mig själv men om många jag känner.

Igår morse ringde en av mina klasskamrater och undrade om vi skulle ses på hotellet för att äta lunch. Strax innan hade jag bestämt med en gammal jobbarkompis att vi skulle ses där och då blev vi ju tre. Dessutom träffade jag en av dom gulliga vedänglarna och så min första sambo och några andra gamla bekanta. Trevligt, trevligt. Man måste ut och träffa folk. Man kan inte bara halka omkring ute eller sitta och drägla över Sully på tvn.

Någon annan dag ska jag ta fram stygghumöret och göra ett ilsket inlägg om banker och om SCAhöjdare som får milijoner för att sluta när dom skämt ut sig medan anställda får det sämre och sämre men som sagt. Det tar vi inte på alla hjärtans dag. Nu ska vi vara snälla.

Därför tar jag fram min vänliga sida och skickar er alla en fin bukett med rosor och en jättekram.

Dagens ord: Ni som har någon att krama, krama på bara.