Sofie Propp och jag gjorde ett nytt försök idag. Försök att komma upp på berget.

Vi packade våra ryggsäckar och började vandringen uppåt och uppåt. På hala stigar, med mossiga stenar och små forsande bäckar och de skiraste och vackraste gröna blåbärsris med rosa klockor på.

Ni har väl hört att när man gjorde om torget i Östersund så trivdes inte vättarna som bodde under torget längre och vart ska dom flytta om inte till Vättaberget och när man lyssnar riktiigt noga hör man dom mumla och fnittra i berget.

Jag hade med mig en liten bergkristall som gåva för dom gillar blanka saker.

Jag måste erkänna att jag har sämre kondition än Sofie Propp och fick vila lite på de brantaste ställena där det var halt bland stenar och lera.

Det växer de mäktigaste aspar efter vägen och klart att man måste krama en sådan ståtlig en.

Så kom vi då upp högst på elefantens huvud med hela bygden under oss.

Det var varmt och skönt och kändes verkligen att vi var närmare himlen.

Ett svart moln var på väg mot oss på himlen och det kom några regndroppar men inte så det störde.

Så gott med fika och sitta där och mysa i solen.

Det är bara 2,5 km upp för berget men som sagt, det är brant på sina ställen.

När vi gick neråt igen upplevde jag att det nog var försommar trots allt. Hjärtat liksom blev varmt. De ljusgröna grönskan, doften och fågelsången och solen som värmde och känslan av mystik. Det har inte varit många ögonblick av lycka i år. Inte heller har jag levt upp till bloggnamnen "Det ska vara lätt att leva" men just därför kändes det så idag.

Vet inte varför jag alltid längtar efter att komma upp på berg, kanske vill jag som den jorbundna varelse jag är komma närmare himlen då och då.

Hemma blåste det som vanligt men det torkade upp lite av blåsten så Kinabror harvade potatislandet och så åt vi spagetti  och köttfärsås och så var den här dagen slut och nu sitter jag här och har träningsvärk i låren men det var det värt.

Dagens ord: Även en jordnära människa vill komma närmare himlen ibland.

Gårdagen slutade med sol och lugnt vatten för första gången på väldigt länge. Dock var det en kort glädje men vi börjar väl från början.

Det var så att Pappersbedas dotter tog studenten igår så Pappersbeda, hennes sambo och jag åkte till Östersund för att fira.

Lite regn och mycket kallblåst men inne på skolgården var det lite lä och mycket trängsel. Söta som små smycken var alla tjejer med vita spetsklänningar och bara ben. Förnuftigt nog ser jag ingen som har högklackade skor.

Det skulle ju åkas lastbil förstås och spelas hög musik och skrikas och dansas och drickas sprit.

När vi stod där och väntade på att lastbilen skulle åka och  och frös i kallblåsten från Storsjön så undrade man hur dom lättklädda flickorna stod ut. Jag hade till och med vantarna med mig.

Många lastbilar minsann. Texter som "Ikväll redlös imorgon arbetslös" och "Det är inte korven man blir tjock av utan såsen". Så roliga man kan vara då.

Tre timmar for dom runt i staden och massor av bilar var det och det spelades och sjöngs och gatorna var fulla med människor som tittade på. Trodde inte att det fanns så många i stan och ljudnivån var så hög att man inte kunde prata med varandra.

Tänk så unga och vackra och ha livet framför sig men jag tror inte att jag ville byta med dom. Det är ingen dans på rosor att vara ung nu för tiden med all arbetslöshet och dyrt boende.

Vi åt tårta på eftermiddagen och frampå kvällskvisten sken det upp och vinden mojnade och det blev riktigt behagligt ute, bättre än på flera veckor.

Vi åt middag på en restaurang uppe på vattentornet med en jättefin utsikt över storsjön och fjällen och sedan åkte vi hem. När jag kom hem gick jag ner till AMV och Gubben i husvagnen. Kinabror var också där och dom sa att jag varit borta i 14 timmar. Tänka sig. Fin kväll och jag hade förhoppningar om dagen som idag är.

Det skulle bli uppehåll så imorse gjorde jag iordningen en rejäl matsäck för SofiePropp och jag hade planerat att vi skulle klättra upp på huvudet av elefantberget för hon har aldrig varit där.

Det var ju lite mulet men jag trodde ju på väderlekstjänsten men pytt skit i pannkakan. Det började regna och fortsatt att regna så gott som hela dagen så vi fick ställa in.

Att klättra uppför berg i regn går ju bara inte och Kinabror och jag fick sitta i köket och äta upp matsäcken och dricka upp termoskaffet.

Det är väl själva faaaan.

Det var Kälarnedagen också och en massa marknadsfolk och underhållning och jag betvivlar att det var mycket folk. Tänk att förbereda och lägga ner massor av tid för olika evenemang och så regnar och blåser det bort. Så mycket möda.

Det är ett jävla Sverigeklimat och hjälper inte ett dugg att det är Svenska flaggans dag. Blöta flaggornas dag kanske man kunde döpa om det till.

Ja, så har man suttit inomhus och glott på styggvädret. AMV och Gubben lessnade också och for hem.

Få se om det blir bättre imorgon så Sofie och jag kan ge oss upp på berget men....man börjar tapp tron på värme och sol. Less är bara förnamnet.

Dagens ord.  Bakom molnen lyser solen alltid men vilken glädje har man av det om man inte har vingar och kan flyga över molnen och det har inte jag. Jag lättar inte det minsta hur jag än flaxar.

I förrgår var en dag av solstunder och titt som tätt häftiga regnskurar. 

Jag hann i alla fall en hel del innan den värsta stormen kom.

Jobba, hälsa på PappersBeda och handla.

När jag kom hem satt Kinabror och Mustachen i köket och fikade. Så är det hos mig. Alla vet var nyckeln och kaffeburken finns. Så skulle det nog vara på flera ställen än här. Inte låsa ut alla.

På eftermiddagen tog jag en promenad bort till Kinabror för vi var bjudna till prästerna på fika. Vi gick dit innan regnet kom.

På tillbakavägen efter en trevlig fikastund började det blåsa mer och om och vinden ven och skrek och fick håret att stå rakt ut underfär som när Carola stod i vindmaskinen fast kanske inte lika tjusigt.

Hemma läg plaststolar.kuddar och vattenkannor utspridda överallt och jag gick in och stängde dörren. Strömavbrott en stund blev det också. Ingen ide att sova på övervåningen så jag låg nere. Det viner inte lika mycket där.

Igår hade det lugnat ner sig och vinden hade torkat upp gräset. Jag tog fram gräsklipparen för första gången iår och som den pessimistiska och negativa kärring jag är så räknade jag kallt med att det skulle krångla men under över alla under. Den gick igång på första knycken.. Härligt. Första gången man klipper kan det till ocvh med kännas lite kul och så luktar det gott. Visserligen är jag tvärtäppt i näsan av allergi men nässpray finns ju att ta till. Det är värre med handen som visserligen är bättre men dålig kraft fortfarande.

Fika med Kinabror och AMV:s Gubbe och när solen sken kunde jag ta av jackan en liten stund. Fortsatt rensa rabatter och åt middag hos Kinabror.

Trots kylan har harsyran slagit ut i skogen och breder ut sina fina mattor under granarna och gott smakar det också, lite syrligt och läskande.

Ormbunkarna i min trädgård har börjat att så sakta veckla ut sig. Jag har blöt jord lite överallt i trädgården och då trivs omrbunkar och det finns olika sorter och alla har dom en lysande grön färg.

Så jag gillar dom och alla blommor som har enorm växtkraft. Det behövs verkligen om dom ska hinna bli med den här kylan och korta somrarna . Tyvärr har vi inte fått ner potatisen ännu för det är så blött. En hel dag med uppehåll har vi inte upplevt på länge nu. men ........imorse hörde jag göken för första gång.

Dagens ord: Östergök är tröstergök minsann.