När jag satt med Kinabror och TuppOla borta hos Kinabror och smörde i mig älgstek med kantarellsås, våra egenodlade potatisar och lingonsylt från skogen så råkade vi se ett tvprogram om fladdermöss och då kom jag på att jag inte sett en enda fladdermus på hela sommaren och hösten.

På vinden i mitt hus brukade dom hänga som små grå säckar och krypa ut genom springorna och flyga omkring runt i månskenet. Det hände också att dom kröp ner i spismuren och kom ut i mitt sovrum genom öppen-spisen vilket var mindre kul när dom drogs till mitt vita hår. Inte kul med fladdermusvingar i håret. Jag vet. 

Undrar vad dom tagit vägen tro.

Genom fönstret tittar månen fram, ibland delvis täckt av skyar och här i tystnaden i mitt mörka hus i skogen är det enda ljud som hörs är kattens spinnande där han ligger på min arm.

Höften värker så det är svårt att sova. Det är lätt att börja tänka på kyla och mörker och förtretlighet som det brukar bli när vintern snart är här.

Önskar att jag hade lite mer av förnöjsamhet. Förnöjsamhet. Är inte det ett vackert ord så säg? Precis som fladdermössen och igelkottarna försvunnit så träffar man sällan någon som är förnöjd nu för tiden.

Jag pratade med min morbror när vi var på begravning härom dagen. Pratade om min mormor som blev 98 år hade fött 8 barn och nog inte hade haft det så lätt utan slitit i hela sitt liv. Helt frisk och utan några mediciner.Alltid lika glad och förnöjsam.

AMV:s mamma var också en så förnöjsam kvinna och även min farmor. Sådana som aldrig klagade och alltid hade ett vänligt ord för alla och ett skratt som gjorde att man måste le. 

Man kan önska att man vore sådan men tyvärr. Känns som om allt försvinner och blir sämre och sämre undan för undan. Såna tankar kommer en svart natt i höstens tid.

Ser hur alla omkring mig, liksom jag, blir gamla och förfallna, både hus och människor. Hur åkermarker växer igen med sly och människorna blir fulla med ondska. Ser hur krigen bara breder ut sig och missmodet och människor vilja att hjälpa blir mindre och mindre och man tänker bara på pengar och på att man själv ska roffa åt sig så mycket man kan.

De rikaste kommuner i landet är snålast och ohjälpsammaste och vill inte dela med sig ett dugg.

Nej nu är vi inne i en hemsk tid. Känner mig rädd och orolig för hur det ska bli framöver.

Nu gäller det att ta en dag i taget och verkligen försöka glädja sig åt de små sakerna. en krukväxt som oväntat börjar blomma, en kaffestund med vänner, en brasa i spisen och att kunna sova så länge man vill efter en sådan här sömnlös natt när bara onda ting snurrar runt ens huvud. Det är till och med bättre att ha fladdermöss snurrande runt en huvud än tankar och rädslor.

Dagens ord: Att vara född med glatt humör och förnöjsamhet är nog den största gåvan man kan få.