Int har jag något spännande att berätta jämfört med många människor som far kors och tvärs och upplever massor av saker. Int har jag varit utanför kommungränsen på länge nu och inte har jag fått några nya intryck som gett mig energi.
När kylan gett med sig för den här gången och jag kunde ta bilen och ge mig iväg så kommer nästa hinder.
TIMMERBILARNA Trodde i min oskuld att storskogbolagen mejat ner all skog men visst hade dom lite kvar och då måste den ju ner och stora kalhyggen ska det vara så man kan få åt sig så mycket pengar som möjligt till storpamparna och aktsieägarna som redan har pengar så dom kan drössla med.
Så nu då kommer det massor med timmerbilar på smala vägen. Dåligt med mötesplatser är det också och smal är vägen.
Jag gav mig i alla fall iväg igår för att hjälpa Fd Grannen med räkningar och gå på vattengympa. Satt länge i bastun och gjorde mig ingen brådska efter gympan och sedan for jag till Storfiskarn som fyllde år. Där blev jag kvar länge i många timmar.
Min tanke med det var att det skulle vara bättre att möta lastbilarna i mörkret för då kunde jag se dom på långt håll och förhoppningsvis hann stanna på någon mötesplats för att backa lång i mörker med någon chaufför hånskrattar åt en är ju inte precis vad man vill uppleva.
Klart som korvspat att jag mötte en men tur nog ganska nära mötesplats och sedan körde jag som jag hade elden i ändan för att hinna in på gården innan nästa kom med dunkande hjärta och kallsvett i pannan.
Nu ska jag stanna hemma i flera dagar instängd i mitt lilla obetydliga paradis.
Vad har jag att berätta.
Obetydligheter som att jag plockade undan lite julgrejor (inte julgranen)matad fåglarna och allt gick sakta och energilöst.
Såg på "farmen" igår och såg den sura kärringen som var bitter och grinig och tänkte: "Må jag inte bli så där men sjutton vet om jag inte redan är det. Risken finns åtminstone på vintern. Sommartid är jag väl ganska glad men någon optimist lär jag nog aldrig bli.
Skulle behöva ha något kul att se fram emot men det mesta känns bara jobbigt.
Skulle väl kalla mina meditationstjejer hit men jag kan ju inte lura iväg dom på den här vägen med dom här lastbilarna. Skulle inte förlåta mig själv om något skulle hända.
Stekte upp lite pannkaka och åt lite hjortron. Upplevde andras äventyr i "Tillbaka till Aidensfeld" och det var väl dagens äventyr i min pyttevärld. Katten bara sover efter jobbiga veckan med hundbråk så tydligen är han också energilös just nu.
Solen går ner lite senare nu och strösslar lite guldstrålar över sjön. Hi hi där fick ni. En ganska positiv kommentar va.
Dagens ord: Även en ynklig liten värld som min har små pyttsmå äventyr som att riskera bli påkörd av timmerbilar.
Anneli
29 januari 2016 22:01
Jag har inget spännande att berätta på min blogg. Jag delar med mig av min tråkiga vardag. Sen har jag mina barnbarn o min hund som jag skriver om. Jag älskar att fota, men det har inte blivit alls mycket sista tiden.
Dina bilder är underbara o din blogg är fin.
Trevlig helg kramar ♥
http://mittnyaliv66.bloggplatsen.se
Bamse–31
30 januari 2016 02:03
Har längtat efter att få en liten berättelse från dig. Jag slår upp min iPad varje morgon å letar efter något som du skrivit. Sen tittar jag på kvällen igen, som nu, då jag fann din senaste berättelse - va glad jag blev. Du behöver inte ha så stora saker att berätta, det räcker att berätta hur du upplever vardagen.
Skönt för Morris att kunna slappna av utan att behöva vara vaksam på hunden. Inte undra på att han nu sover ut. Å så kom du iväg till vattengympa..det skulle jag också behöva göra, men jag kommer mig inte för. Det är så mycket jag skulle vilja göra, men jag kommer mig inte för. Går här i lägenheten å drar, har ingen att prata med efter att hemtjästen gått, dagern är grå å jag ser dåligt å det gör mig deppig. Därför är dina inlägg glädjestunder för mig för jag kan i tankarna ägna mig åt dina upplevelser. Så fortsätt skriva om det du inte tycker är värt att skriva om.
Kramen
TantGlad
30 januari 2016 06:52
Hej vännen!
Tycker din blogg är helt underbar. precis som Tezz, så kikar även jag in här för att se om du har skrivet nåt. Det är väl det vardagliga, och det som man känner igen sig som är kul att läsa om.
FORTSÄTT skriv du på ditt härliga vis.
" Tillbaka till aidensfeld" älskar jag åxo att titta på. Ja ALLA såna filmer är mysiga. Herrskap och tjänstefolk liksom.
Ha en fin dag Anita. Kram från mig!
http://tantglad.bloggo.nu
Yvonne
30 januari 2016 08:57
Att möta de stora lastbilarna på en smal väg är inget kul alls Man har hjärtat i halsgropen och blundar och tänker hoppas att det går bra:-)
http://skåningen.woedpress.com
Barbro
30 januari 2016 10:04
Ja men du ser... rätt som det var hittade du nåt ljust att glädjas åt. Guldstrålar ... hm... inte många som upptäcker såna. Kämpa på Anita, snart är våren här på riktigt och då kan jag riktigt se hur du spritter till och blir gladare på en sekund än många blir på ett helt liv. Så det så...
Ingrid
30 januari 2016 11:50
Jag ser ju också Aidenfield ibland och igår saknade jag Greengrass. Vart har han tagit vägen?
Hoppas att du trots vinterdeppet får en skön helg!
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Äppelblom
1 februari 2016 22:00
Hej fina bloggvännen!
Jag har tyvärr inte gett bloggvärlden så mycket tid ganska länge nu.
Men, du ska veta att så fort det är oväder i dina trakter, så tänker jag på dig och undrar hur du har det.
Här är det som hos dig - bara vardag - och man får väl vara glad så länge det är så.
Här har vi haft både snö och kyla hela januari ända tills slutet på januari, då det regnade och var plusgrader dygnet runt och all snö försvann kvickt. Men, i eftermiddag började det snöa ymnigt och nu har vi fått en decimeter. Gör inte så mycket för imorgon ska det regna bort.
En fråga till dig från min gubbe. Han är så förtjust i ditt lilla bastubygge och undrar om du har några bilder på hur bastun ser ut inuti? Vi har ju en bastu här hemma i källaren och han använder den ett par gånger i veckan, men nu skulle han vilja göra något litet bygge nere vid bäcken i torpet.
Ha det nu fint - våren är snart här ska du se och fortsätt att skriva om din vardag.
Idag hörde jag talgoxens vårläte för första gången i år!!!
Kram Inga
http://skogsvandring.blogspot.com
Anki
2 februari 2016 09:16
Inte kul med timmerbilar på smal vinterväg... har dem här på vår väg från byn också just nu...
Trist att alla skogar kalhuggs - snart finns bara skogsplantage med raka rader av granar i samma ålder - och hur kul är det!?!
Viken helt fantastisk bild... såå otroligt vackert med solen som ger guldljus!
http://ankistankar.blogspot.se