Nu börjar det kömma över mig, mitt luffareblod. När jag var liten drömde jag om att bli luffare men det var ju förstås bara en dröm efter att ha sett "Rasmus på luffen". Visst förstår jag att det var ett slitigt liv.

Den här tiden sköljer den över mig, längtan. Längtan till att vandra upp på bergen. Längtan till öppet vatten. Längtan till att känna doftande jord under fötterna. Längtan till Italien.

Dagarna med sol och lugn och gnistrande snö och promenader tog snabbt slut när gumman tö satt igång och tinade och vindarna började blåsa. Sparkföret tog slut och det är blött och vatten överallt men idag är det minusgrader.

Inte har jag lyckats ta några foton heller och något går i moll någonstans när jag tittar ut och ser blåsten riva i träden och de grå molnen vandra fort över himmelen.

Jag är hundvakt nu till Jack för Kinabror flög ner till Skåne för några dagar och jag har kastat ut katten så hunden ska få lugn och ro en stund och jag ska sitta här lite grann och skriva.

Kinabror tog upp 6 gäddor. Att torka gädda på ladväggen mot solen är ju ett kärt göra den här tiden. Hundar älskar torkad gädda.

Det var rom i gäddorna också och vi lärde oss för något år sedan att göra rom med rödlök och idag innan Kinabror for kom han med en ask till mig. Gyllengul och jättegod.

Så jag har rostat bröd och ätit rom på det. Vilken lyx en vanlig morgon.

När jag ser alla blommor och krokusar och vintergäck och såna små sötingar som ni från södern visar upp har jag inte ens en videkiss att visa er.

Jo då Jack och jag pulsade i snön härom dagen och blötte ner oss för att ta några men dom har inte ens slagit ut. Få se om dom slår ut när jag har dom inne.

Men..... så var det då det där med längtan. Den har alltid drabbat mig om våren. Alla tider då man suttit instängd  på något kontor och med längtan tittat ut på solen utanför och bergen och längtat efter att få vara ute.

Några dagar fick jag uppleva det i år för nu är jag ju "Fri som en fågel". I smått bestämmer jag själv vad jag ska göra men själv är väl värsta kritiker i alla fall. Det finns så mycket som är nödvändigt som faktiskt inte är nödvändigt.

Nu unnar jag mig att lägga allt så kallat nödvändigt åt sidan de första vårdagarna och bara sitter i solen och riktigt gosar in det man saknat.

Nåja de dagarna blev väl bara tre stycken men tre stycken är bättre än ingen alls. Det finns ju en tid som ligger framför oss då det händer mycket i naturen och jag är ju själv med i det. Snart sjunger fåglarna. Snart ska dom få nya holkar av mig.

Snart blir det barfläckar där solen värmer skönt och snart kan jag och AMV gå upp på bergen. Snart kan jag skrika vårskriken och spela på min trumma och vara precis den galna skogsnuva som jag egentligen är men som jag gömmer i en gammal trist kvinnas kropp hela vintertiden. Kanske kanske kommer kvällar med dans och musik också. Man vet aldrig. Sommaren bjuder alltid på överraskningar och trevliga sådana.Inte som vinterns hemska överraskningar. kyla och trasiga saker. Det är en väldig skillnad.

Dagens ord: Fri som en fågel vill jag vara och inte en klumpig gås utan en svala som fladdrar på vackra vingar.