Ibland när höstkvällen är mörk som sot kan jag tänka tillbaka. 

Visst vet jag att man ska leva i nuet men i alla fall undrar jag vart alla drömmar tog vägen.

Ung. vacker och full av drömmar. Drömmar om att vara keramiker. konstnär eller trädgårdsmästare. Drömmar om att jobba på en fäbovall eller vara luffare och så förstås att hitta den stora kärleken. Inte begrep jag att jag var fin heller. Trodde att jag var mager skranglig och ful.

På den tiden blev man inte arbetslös när man gick ut skolan så dagen efter att skolan slutade började jag jobba på försäkringskassan. Redan då var det ett tråkigt jobb. Man hade inget val för jobba måste man för att försörja sig. Så blev det med den drömmen.

Jag cyklade de 15 km på grusvägar till jobbet och hem igen. Inte undra på att man blev slank. Ibland åkte jag rälsbuss för då fungerade SJ alldeles utmärkt. Liftade hem gjorde man ibland och nu vågar ingen lifta. Inte allt har blivit bättre med tiden.

När resten av familjen flyttade till Skåne stannade jag kvar i huset i skogen. Kanske gjorde jag fel val. Ibland tänker jag att mitt liv är en räcka av felaktiga val.

Samma sak med kärleken. En del kärlekar lyser som pärlor men dom flesta fick så småningom svarta kanter. När tiden går så kommer vardagen och så småningom lär man känna olika sidor som svartsjuka, kontrollbehov, spelberoende och alkoholism.

Alla pocketböcker man läste om den eviga kärleken gjorde kanske att jag hade för stora krav och så var det den stora känslan hos mig. Känslan av frihet. Att ingen bestämmer över en.

Bytte jobb efter 20 år och jobbade på en lastbilscentral men även där var jag instängd hela dagarna inom väggar. 40 år av mitt liv inne på kontor. Nääää det blev inte bra.

Inte allt var illa. Jag åkte många gånger utomlands och så har jag haft många fina vänner som jag fortfarande har kvar. Jag har ju trots allt gjort en del roliga saker i mitt liv.

Växtfärgat och haft kurser i det. Jag kan koka salvor. Luffarslöjd. Keramikkurser. Målat tavlor och tovat ull. Haft meditationskurser och kuckelimuckgrupper. Jag har tillverkat trummor och fixat barnteater så lite roligt har jag haft och så till sist DANSEN Gud så jag har dansat. Så mycket lycka det finns i dansen. Den har verkligen förgyllt mitt liv.

Nu har den största delen av mitt liv gått och kanske har det svåraste varit valen. Valen som alltid finns och rädslan för att det ska bli fel.

Nu är mitt svart hår vitt av ålderdom och jag har mest träningsoverall och stövlar och finns i skogen och nere vid sjön men jag har i alla fall äntligen friheten. Ingen styr och ställer med mig. Jag gör precis som jag vill och det är skönt.

Jag tar min kvällspromenad på badstrandsrundan och svanarna ropar i skekviken annars är det tyst men oj så mörkt det är ute. I mörkret kommer så många tankar.

Dagens ord: Det svåraste är att välja för man vet sällan om man valt rätt.