Ibland när höstkvällen är mörk som sot kan jag tänka tillbaka. 

Visst vet jag att man ska leva i nuet men i alla fall undrar jag vart alla drömmar tog vägen.

Ung. vacker och full av drömmar. Drömmar om att vara keramiker. konstnär eller trädgårdsmästare. Drömmar om att jobba på en fäbovall eller vara luffare och så förstås att hitta den stora kärleken. Inte begrep jag att jag var fin heller. Trodde att jag var mager skranglig och ful.

På den tiden blev man inte arbetslös när man gick ut skolan så dagen efter att skolan slutade började jag jobba på försäkringskassan. Redan då var det ett tråkigt jobb. Man hade inget val för jobba måste man för att försörja sig. Så blev det med den drömmen.

Jag cyklade de 15 km på grusvägar till jobbet och hem igen. Inte undra på att man blev slank. Ibland åkte jag rälsbuss för då fungerade SJ alldeles utmärkt. Liftade hem gjorde man ibland och nu vågar ingen lifta. Inte allt har blivit bättre med tiden.

När resten av familjen flyttade till Skåne stannade jag kvar i huset i skogen. Kanske gjorde jag fel val. Ibland tänker jag att mitt liv är en räcka av felaktiga val.

Samma sak med kärleken. En del kärlekar lyser som pärlor men dom flesta fick så småningom svarta kanter. När tiden går så kommer vardagen och så småningom lär man känna olika sidor som svartsjuka, kontrollbehov, spelberoende och alkoholism.

Alla pocketböcker man läste om den eviga kärleken gjorde kanske att jag hade för stora krav och så var det den stora känslan hos mig. Känslan av frihet. Att ingen bestämmer över en.

Bytte jobb efter 20 år och jobbade på en lastbilscentral men även där var jag instängd hela dagarna inom väggar. 40 år av mitt liv inne på kontor. Nääää det blev inte bra.

Inte allt var illa. Jag åkte många gånger utomlands och så har jag haft många fina vänner som jag fortfarande har kvar. Jag har ju trots allt gjort en del roliga saker i mitt liv.

Växtfärgat och haft kurser i det. Jag kan koka salvor. Luffarslöjd. Keramikkurser. Målat tavlor och tovat ull. Haft meditationskurser och kuckelimuckgrupper. Jag har tillverkat trummor och fixat barnteater så lite roligt har jag haft och så till sist DANSEN Gud så jag har dansat. Så mycket lycka det finns i dansen. Den har verkligen förgyllt mitt liv.

Nu har den största delen av mitt liv gått och kanske har det svåraste varit valen. Valen som alltid finns och rädslan för att det ska bli fel.

Nu är mitt svart hår vitt av ålderdom och jag har mest träningsoverall och stövlar och finns i skogen och nere vid sjön men jag har i alla fall äntligen friheten. Ingen styr och ställer med mig. Jag gör precis som jag vill och det är skönt.

Jag tar min kvällspromenad på badstrandsrundan och svanarna ropar i skekviken annars är det tyst men oj så mörkt det är ute. I mörkret kommer så många tankar.

Dagens ord: Det svåraste är att välja för man vet sällan om man valt rätt.

 

Skatan

9 september 2016 23:52

Vad du skriver sant ❤️ Ja.vart tog alla drömmar vägen kan man tänka och undra när mörkret gör dagarna kortare igen och tiden rusar fortare och fortare tycks det. Och dessa val. Jag har alltid varit en som kastat mig ut utan större betänkligheter och naturligtvis valt fel ibland men ändå ångrar jag ingenting även om jag kan drömma ibland och fundera hur det skulle blivit om ... om jag tagit den där andra vägen som också lockade. Men det är skönt också att ha kommit dithän att man står stark där man ör (även om jag inte vet om jag gör det egentligen) och vet bättre att ta vara på livets guldkanter än förr och veta att det inte är hela världen om man väljer fel.. Kram

http://skatanstankar.com

 

Korpunge

10 september 2016 21:52

Ja du, var tar drömmarna som fanns vägen så säg.. inget blev sig likt här heller men så där är det.. det är det som kallas livet. Vi tror att vi är med och bestämmer men med facit i hand så blev det krokiga vägar.. eller val.. eller om det var andra som satt käppar i ens väg.. livet är inte lätt eller förutsägbart över huvud taget. Nu står vi här med livserfarenheter som heter duga i stället och det är inte fy skam det heller. Det är stort! och vacker är vi fortfarande tycker jag, det visar visdom :)
Ha en fin fortsättning på helgen
Kram

http://korpunge.bloggo.nu

 

Göran

11 september 2016 11:21

När jag läser ditt slutord tänker jag att... Det är ju som jag själv brukar säga ibland; Det där med valfrihet är överskattat!
Jag menar den som inte har nåt val kan ju inte välja fel! Eller...?

http://singelfarsan.bloggplatsen.se

 

Soldansare

11 september 2016 12:07

Jag känner också så där när jag tittar på gamla kort av mig själv: Jag var ju smal och snygg! Men när det begav sig kände jag mig bara stor och klumpig och ful. Tokiga val gör vi nog alla och visst skulle jag ha gjort annorlunda i många fall om jag hamnade i samma situationer nu, som jag hamnade i när jag var till exempel 18. Men att jag valde som jag valde då berodde ju på att jag var just 18, ung och dum och inte hade den kunskap om livet och mig själv som jag har nu, så jag försöker att inte tänka så mycket på det. Nu är jag ju ganska nöjd med mitt liv som det blivit förstås...

Lite av trädgårdsmästare tycker jag allt att du är ändå. Som du vet är jag mycket förtjust i din underbara trädgård.

Ps. När jag var ung fanns det en tidning som hette Mitt livs novell och den kan jag säga var direkt förödande för uppfattningen om vad kärleksrelationer var för något.

Varmaste kramar till dig vackra Skogsnuva.

http://soldansarenssida.blogspot.com

 

Ingrid

11 september 2016 15:17

Herre Gud, ta mig till brud
så jag slipper bönderna tjäna.

Så skaldade vi när jag var barn och hur blev livet? Inte blev jag lärare som jag alltid drömt om, utan jag gick sta och gifte mig med en bonde. Ett bra val visade det sig, men inte alls i enlighet med barn- och ungdomsdrömmarna.

Jag tror att det inte varit några större fel på dina val heller, för jag har en känsla av att du levt ett rikt liv.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

flurig

12 september 2016 15:32

Ja, nu när kvällarna mörknar mer och mer , och man själv blir äldre, kommer väl de här tankarna. Varför valde jag (för man har alltid ett val;att göra något eller inget) SI eller så?
Många av mina val i livet borde nog varit annorlunda, men hade jag inte gjort just de valen hade mitt liv i dag säkerligen varit sämre, så jag tror goda och dåliga val tar ut varandra i längden.
Det enda jag verkligen önskar ha varit "ogjort" är att cancer och annan allvarlig sjukdom ibland hindrat mig rent fysiskt.

(till Ingrid:jag ville bli bonde, men blev lärare- så kan det gå!)

 

höstfärg!

18 september 2016 19:22

Men även en lite äldre kan piffa upp sig. Man kan tona håret, fixa och trixa med kläder, behöver inte bli dyrt. När man är ung testar man allt möjligt och är mer osäker då. Den där tjusiga tjejen bor ju i dig. Försök locka fram henne.. man måste inte bara ha gummistövlar. Men trivs man i stövlar så ska man väl inte ändra på det heller. Alla åldrar är fina...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Denna långa förbannade vinter som aldrig verkar ta slut. Så jag frusit och frusit och som jag längtat och saknat sol och värme. i söndags kväll åkte jag på bio och såg Möte i Rom med bl Lassgård. Jag gillar honom och han kan spela så många oli...

      Det blir bara värre och värre. Visst har jag haft 4 skrivare och visst har dom krånglat men nu går skam på torra land. Vi köpte en nya skrivare för att nu är det dags att ha vägföreningsmöte med allt det innebär. Det ska skrivas kallelse...

  Jag skrev ett långt blogginlägg om hur det är att vara pensionär och lite annat men datorn åt upp alltsammans och lika bra var det för det var bara gnäll. Snö snö snö. Kallt kallt kallt. Halt. Kinabrors hund Jack har brutit några klor i en f...

  Skärtorsdagen var det skapligt väder ändå men jag lät häxan Hanna åka i mitt ställe till Blåkulla.   Så började snön vräka ner.    Att åka till Lillsjön på pimpeltävling blev inte av för någon av oss. Jag började laga mat istället.  ...

  Det har snöat sedan i måndags och just imorse satt jag och tittade ut på snön och gräddade rullrån. Dom ska jag ha på påskafton till efterrätt med glass och nykokt hjortronsylt och kaffe förstås. Nog om det.   Igår var en märklig dag. Jag kl...