Int har jag något spännande att berätta jämfört med många människor som far kors och tvärs och upplever massor av saker. Int har jag varit utanför kommungränsen på länge nu och inte har jag fått några nya intryck som gett mig energi.

När kylan gett med sig för den här gången och jag kunde ta bilen och ge mig iväg så kommer nästa hinder.

TIMMERBILARNA Trodde i min oskuld att storskogbolagen mejat ner all skog men visst hade dom lite kvar och då måste den ju ner och stora kalhyggen ska det vara så man kan få åt sig så mycket pengar som möjligt till storpamparna och aktsieägarna som redan har pengar så dom kan drössla med.

Så nu då kommer det massor med timmerbilar på smala vägen. Dåligt med mötesplatser är det också och smal är vägen.

Jag gav mig i alla fall iväg igår för att hjälpa Fd Grannen med räkningar och gå på vattengympa. Satt länge i bastun och gjorde mig ingen brådska efter gympan och sedan for jag till Storfiskarn som fyllde år. Där blev jag kvar länge i många timmar.

Min tanke med det var att det skulle vara bättre att möta lastbilarna i mörkret för då kunde jag se dom på långt håll och förhoppningsvis hann stanna på någon mötesplats för att backa lång i mörker med någon chaufför hånskrattar åt en är ju inte precis vad man vill uppleva.

Klart som korvspat att jag mötte en men tur nog ganska nära mötesplats och sedan körde jag som jag hade elden i ändan för att hinna in på gården innan nästa kom med dunkande hjärta och kallsvett i pannan.

Nu ska jag stanna hemma i flera dagar instängd i mitt lilla obetydliga paradis.

Vad har jag att berätta.

Obetydligheter som att jag plockade undan lite julgrejor (inte julgranen)matad fåglarna och allt gick sakta och energilöst.

Såg på "farmen" igår och såg den sura kärringen som var bitter och grinig och tänkte: "Må jag inte bli så där men sjutton vet om jag inte redan är det. Risken finns åtminstone på vintern. Sommartid är jag väl ganska glad men någon optimist lär jag nog aldrig bli.

Skulle behöva ha något kul att se fram emot men det mesta känns bara jobbigt.

Skulle väl kalla mina meditationstjejer hit men jag kan ju inte lura iväg dom på den här vägen med dom här lastbilarna. Skulle inte förlåta mig själv om något skulle hända.

Stekte upp lite pannkaka och åt lite hjortron. Upplevde andras äventyr i "Tillbaka till Aidensfeld"  och det var väl dagens äventyr i min pyttevärld. Katten bara sover efter jobbiga veckan med hundbråk så tydligen är han också energilös just nu.

Solen går ner lite senare nu och strösslar lite guldstrålar över sjön. Hi hi där fick ni. En ganska positiv kommentar va.

Dagens ord: Även en ynklig liten värld som min har små pyttsmå äventyr som att riskera bli påkörd av timmerbilar.