Ibland händer så oväntade saker så det nästan liknar en askungesaga.

I Amerika dök en gatusångare, lite medfaren och härjad av livet, upp på Jills veranda. Dom flesta har väl sett programmet på tv skulle jag tro. Snabbt blev han en kändis och fick följa med till Sverige och vilken härlig röst och vilken härlig människa. Nu åkte han land och rike runt med sin gitarr och spelade in skivor. Doug Seegers.

På underliga och outgrundliga vägar hamnade han i Bräcke där AMV och Gubben bor.

Så fyllde AMV år. Dom sitter på sin veranda i solen och dricker kaffe. Gubben ser en bil  stanna och en man med cowboyhatt kliva ur och greppa en gitarr..

Vilken födelsedag. Den dagen glömmer AMV nog aldrig.

Där sitter han Doug Seegers och spelar och sjunger för henne, dricker kaffe och pratar och som han sjunger sedan. Så hela vägen från Jills veranda till AMVs veranda. Sånt kan väl nästan inte hända. Om det hade hänt mig tror jag att jag skulle vara helt upp i orra i flera dagar.

Så oväntat livet kan vara ibland.

Så över till den bistra verkligenheten. Nog är det bistert alltid när det blev lördag. Fredag natt hade det regnat hela natten och blött ner stigar och vägar.

Här i Fisksjön händer det inte så mycket den här tiden mellan semestertid och älgjakt. En svacka liksom.

Nu ni skulle cykelloppet "100 miles" gå förbi på vägen. 16 mil på stigar och småvägar.

Inte nog med regnet. Det började storma som sjutton.

Halv sju på morgonen stod vi ute och väntade på att dom skulle komma och det gjorde dom.

Det var ca 100 stycken och dom kom i klungor. Bakom dom började träden falla och Kinabror tog motorsågen och sågade sig hem. Ett av sportstugorna hade fått en björk över taket.

Det var meningen att Kinabror, DansBritt och jag skulle åka till Selet på marknad men eftersom vädret var så förfärligt så frågade jag Kinabror om vi skulle strunta i det och stanna hemma. Han lät sig minsann inte hindras av nerfallen skog utan han tog med motorsågen och så for vi.

Mobiltelefonerna hade redan slutat fungera och så gick strömmen förstås.

Vi for till Selet och det var rätt mycket folk trots vädret. Vi åt kolbullar och dom har de allra godaste kolbullar som man kan få faktiskt och satt man i lä mot huset så frös man inte.

Jag handlade honung och ölkorv och så drog vi vidare mot Kul i backen för att titta på när åkarna kom i mål.

Nog var dom leriga alltid och såg trötta ut. Vilken hemsk tur. Hur kan folk utsätta sig för något sådant frivilligt.

Massor med backar och motvind och lerigt. Vilken pina.

Tala om leriga cyklar.

Så for vi hem och AMV och Gubben och deras kompisar kom och så småningom TuppOla också. Killarna spelade biljard och vi andra eldade i braskaminen och satt och pratade. Det gick ju inte att gå ut utan det var bara att sitta inne i mörkret och lyssna till vindens tjut. Vid 8-tiden kom strömmen tillbaka men mobiler och datorer kom först igår kväll.

Min rygg värker fortfarande och jag får nog försöka att ta det lugnt resten av veckan om jag ska hinna bli bra till helgen då Datafia och jag ska åka till Tefteå och dansa. Inte vill man missa sommarens sista dans minsann.

Igår gick jag omkring och rättade till och räddade det som kunde räddas efter stormen och så kom Datafia och mannen och Kinabror och TuppOla och vi fikade.

Kinabror och TuppOla for ut och fiskade och jag lade mig i soffan på spikmattan för att vila ryggen och sedan blev det abborrmiddag hos Kinabror och så var den veckan slut.

Idag är det kyligt men blåser inte och himlen är blå så det blir nog fint väder. Borde klippa gräs och bära in veden men vet inte om jag vågar med ondryggen.

Dagens ord: Livets vägar är outgrundliga