Nu undrar ni väl vad jag håller på med men det ska jag strax berätta. En dag fick jag för mig att kasta en massa gamla tidningar som jag tänkt läsa någon gång men har dom legat där i 8-9 år lär dom väl aldrig bli lästa så nu skulle det röjas. Mitt bland tidningarna hittade jag ett häfte om Vättar.

Det fångade mitt intresse totalt och visade sig vara berättelser om vettar skrivna om trakterna runt omkring och människor som berättar om sina möten med vättar. 

Vad är nu en vätt? 

Det finns många berättelser om varför dom är osynliga för dom flesta och varför dom bor i en annan värld under vår.

Jo det säges att Adam hade en kvinna vid sin sida före Eva. Hon var fruktsam och födde barn varje år och förökade sitt släkte så kraftig att gud blev förtörnad och dömde henne och sin avkomma att ända till domens dag framleva sina liv under jorden i berg och bergskrevor osynliga för vanliga människor.

Nu för tiden har väl dom flesta vättar försvunnit eller är det så att vi har så bråttom så vi inte uppfattar dom längre. Farmor hade konstakt med vettarna och ropade alltid en varning när hon kastade ut hetvatten så hon inte skulle bränna någon som råkade vara i vägen.

Sedan hade vi vår underjordiska bäck dit vi alltid gick (och fortfarande går) varje midsommarafton. Där bodde vättarna och det är bra att vara vänner med dom så vi kastar pärlor och paljetter och blanka saker till dom som gåva och varför ska man sluta med det?  Det är ju så mycket vi inte vet fast vi tror att vi har koll på allt vi människor.

Jag lekte med en vätt när jag var liten och vid Kolbjännsjön finns det gott om dom, gjorde i alla fall. Jag har hört en jordnära och vardaglig man som inte tror på varken fan eller gud berätta om hur han såg ett tåg med kossor och små människor som gick på andra sidan tjärnen. Visst hade vi upplevt en del konstiga saker där borta också när vi bodde där i skogskojan när jag var ung.

En tant som bodde där berättade om tomten som bodde i ladugården och som hade en läkesten som jag har fått ärva efter henne.

Nå jag funderar bara över vad det är för skillnad på tomtar, alltså dom där små tomtarna som vaktade djuren och skötte om i ladugårdar,. Dom små tomtarna som tant Asta hade i sitt hus och på vättarna. Jag vet inte???? Är det någon som vet och kan berätta det för mig tro. 

Det var i alla fall väldigt spännande berättelser och bara som en varning så går ni i djupa skogen så varna om ni pinkar så ni inte pinkar på någon osynlig vätte för då kan det gå dig illa.

Nog om det för jag vet att dom flesta tror att man är helt galen men ok må så vara. Jag fortsätter nog att kasta pärlor i underjordiska bäcken i alla fall. Jag är gammal nog att skita i vad andra människor tänker om mig.

Idag snöar det som sjutton. Hela Kinabrors familj har kommit och det är fullt ös. Ljuset har i alla fall kommit också även om det inte ser speciellt vårlikt ut men det märks på blommorna som börjar se rätt fina ut till slut.

Jag ska på läkarkontroll idag vid tvåtiden och jag gruvar mig för jag känner mig rätt frisk och när jag känner mig frisk brukar det visa sig att jag inte alls är frisk och tvärt om. Inga pester har jag haft och inga stukade handleder eller skadade knän inte ens en förkylning eller magsjuka så vi får se vad som är fel. Alltid gruvsamt.

Sedan är det styrelsemöte på fiskevårdsföreningen så den här dagen lär väl dra iväg med en väldig fart. Fy så det snöar  och vägarna lär väl bli som sjutton innan jag kommit iväg. 

Dagens ord: Som pensionär tycker man att det är jäktigt om man har mer än en sak man måste göra.