Det är måndag och jag ligger i vinbärsbuskarna och klipper ner gamla torra grenar och det blåser och löven singlar ner och faller och singlar ner och faller. Katten Morris snor runt benen och vill ha sällskap.

Lördag morgon vaknar jag till ett strålande väder. Ingen vind som blåser, sjön ligger blank och solen skiner.

Kinabror och jag bestämmer ganska omgående att vi skulle till skogen och plocka lingon. Så då gjorde vi det. Solen gassade på bra. Det var länge sedan man kände solen så varm och det gick ganska bra att få till varsin hink med lingon. 

Hunden Jack snokade omkring och åt bär han också. Vi hade med kaffe och tunnbrödmackor för man måste ha kaffe när man är i skogen.

Vi rensade bären i min rensmaskin och Kinabror for hem till sig för att koka sylt så han kunde ta med till sina barn när han åker till Skåne.

Jag paketerade mina bär och frös in dom för att koka sylt senare. Jag plockade lite krusbär och  gjorde en krusbärspaj som vi åt till efterrätt. Jag skördade all dill. Såg att den började gulna och då är det dags att ta den innan den blir förstörd.

Söndagsmorgonen var det precis lika fint och sjön låg blank som en spegel. Vad ska det bli av en sådan dag då.

Jo Kinabror och jag åkte till Västanede på skördemarknad. Där var det minsann massor med folk och man sålde både det ena och det andra.

Det lite ovanliga var en fantastisk tårta som såg ut som en älg.

Häftig tycker jag.

Dessutom sålde man höns så jag ringde TuppOla och undrade om han inte skulle köpa nya nu när hans två gammelhönor totalt slutat värpa.

Jag handlade lite purjolök och ett kålhuvud. Vi fikade förstås och satt med Kinabrors skolkamrat och pratade.

Så skulle det komma folk och plocka svartvinbär och det kom tre stycken en liten kille och så kom det en till.

Jag tog med killen som är 4 år ner till stranden så han fick leka och så kom TuppOla och fjällan och hennes två barnbarn.

Tänk så roligt det är med barn. Dom blir bekanta med varandra på en gång fast dom aldrig sett varandra förut.

Dom tömde båten på vatten och stökade och hade kul.

Så bara flög den dagen iväg och jag åt middag borta hos Kinabror och sedan skulle han försöka fara ut och fiska så jag hade hunden Jack hos mig ett tag och sedan gick vi bort till Kinabrors stuga. På vägen dit hittade Jack ett ben efter ett rådjur och jag undrade vad det kom ifrån. Har någon skjutit det eller har något djur tagit det? Det såg rätt färskt ut så det måste ha hänt ganska nyligen.

Nu har älgjakten börjat men här börjar man inte förrän nästa vecka som tur är.

Vildbalsaminerna blommar för fullt och sprider sig överallt men va då dom ska väl leva dom också och dom är vackra i alla fall.

Tänkte i lördags på att det är ett år sedan Datafia och jag var till Tefteå på dans. Det var verkligen en upplevelse men iår har det blivit väldigt dåligt med dans, bara tre gånger. Det börjar bli sämre och sämre med de roliga sakerna men det är väl så när man blir gammal och utan pengar. Då får man hålla sig hemma och inte göra några roliga saker utan man får väl nöja sig med någon liten marknad och att träffa sina vänner.

Man får väl lulla på här i skogen och kasta pinnar till hunden nere vid sjön. Imorgon får jag i alla fall besök av en väninna som ska plocka svartvinbär och ikväll kommer AMV och Gubben.

Paltbröd och fläsk ska Kinabror och jag ha till middag så det är väl dags att jag börjar fixa till det.

Dagens ord: Man får försöka vara förnöjsam och vara glad för att solen äntligen skiner och att man slipper bo i stan.

Så skulle det bli av. Potatisen skulle upp ur jorden. Tidigare än någonsin men innan pärskrikorna dragit upp och hackat på varendaste en.

Igår var en mulen och tyst dag och jag packade korgen med tunnbrödmackor och kaffe och så tog vi med hinkar förstås och for bort till Mustacken där vi sätter potatis iår.

I backen blommar fortfarande lejongapen.

Jorden är sandig och mjuk och perfekt till potatis.

Mustachen kör med upptagaren och potatisen bara sprutar upp så det är enkelt och lätt att plocka upp den.

Tro det eller ej men den första potatis jag tar i ser ut som ett fint rosa hjärta. Det vimlar av hjärtan nu lite överallt både på träd i sanden och på svampar och nu på potatis. Den sorten heter Cherie och det passar ju bra det.

Potatisen är lagomstor, len och fin och helt utan skador och vilken fantastisk skörd.

Det går fort att plocka upp dom och det är bara ett nöje och vädret är så fint.

Så fikar vi.

Sitter på den gamla trädgårdsmöbeln som fanns redan då Mustachens farmor bodde i huset. Vi hade en likadan när jag var liten.

Så nöjda vi känner oss när vi sitter där och mår gott och bagaget är fullt med potatis.

Pärkätten full i källaren och nu ska vi väl ha potatis länge länge kanske hela vintern.Det känns gott i min samlarsjäl.

Det känns som om det är den dag då man tar farväl av sommaren.

Kinabror tar fram grillen och grillar för sista gången den här sommaren. Tar ner väggarna till paveljongen och stoppar ner dom i sin låda till nästa år.

När jag går strandstigen är det så tyst. Sjön ligger tyst och blank och genom molnen skymtar jag solljuset som reflekterar sig i vattnet.

Bäcken porlar inte längre den bara viskar försiktigt "sommaren slut, sommaren slut".

Framåt kvällen blir molnen fler och fler och precis när DansAnn och hennes man kommer för att plocka svartvinbär så börjar det regna. Vi stod där ute i regnet och plockade och pratade för det var länge sedan vi sågs. Så småningom blev vi genomblöta och Kinabror kokade kaffe och vi gick in för att värma oss. Nöjd med dagen men onödigt att det skulle sluta med regn.

Så september och här kommer månadsbilden. Björken börjar få lite gula löv nu som ramlar på gräsmattan. Hösten kan vara fin men nog blev sommaren alltför kort iår och alltför kall.

Idag ska vi väl ner till Hammarstrand och äta och handla och sedan har vi tänkt plocka lingon Kinabror och jag.

Dagens ord: När källaren är full med potatis och saft och sylt och inlagda röror och gele då kan man trots allt känna sig väldigt nöjd och belåten.