Så kommer solen och värmen och snön smälter och det börjar blomma. Äntligen kan jag gå i skogen och känna barmark under fötterna. Så fort det gick. Som genom ett under.

När jag var en liten tös fick jag följa med farmor bort till Stedesbacken och titta om blåsipporna slagit ut. Vid ängens kant vid stora myrstacken blommade blåsipporna, blå som himlen och med hjärtformade blad.

Tänk att dom fortfarande blommar på precis samma ställe fast det är mer än 60 år sedan.

Så fantastiskt fina och spröda och vackra.

Stora snöhögen på gården som var lika hög som jag är lång och låg precis över rabatten, den är nästan borta och till och med krokusen har kommit upp. Visst är det märkligt att det kan gå så fort bara för några dagar av värme.

Igår kom AMV och Gubben och hans kompis. Medan gubbarna drog upp vägpinnarna så for AMV och jag på konstutställning i Övsjö.

Inte bara blåsippor är blå som himlen. Tavlorna var också blå och fantastiskt fina med mycket känsla i.

AMV som gillar kossor fastnade speciellt för fjällkotavlan och visst är kon  fin med sina lessna ögon.

Så for vi hem och nere vid husvagnen hade Gubben tänt grillen och solen värmde och vi satt med bara armar och åt hamburgare. Det ni är väl vår det.

Nu är en ny dag och jag stökar i trädgården och får besök av en av mina vattengympakompisar. Vi sitter på verandan och dricker kaffe och pratar.

Synd nog har det börjat blåsa jättehårt så att räfsa löv kan man glömma. 

Dagens ord: Nu väntar jag bara på att sjön ska gå upp utan att förstöra bryggor och strandhus.