När jag klev upp igår morse var det ganska lugnt på sjön för första gången på minst en vecka så jag anade faaan.

Man har varnat för storm och efter lugn kommer storm, det har man ju lärt sig.

Skyndade mig ut för att rädda det som räddas kan. Det var spöklikt tyst, inte ens en fågel kvittrade. Det duggregnade lite men heller regn än blåst.

Jag gick ner till sjön och plockade in alla möbler i strandstugan. Att sitta på bryggan och mysa är det slut på nu.

Tog in blomkrukor och allt löst jag kunde hitta.

Så började det blåsa mer och mer och mer och mer.

Så gick strömmen men jag hann koka mig en kanna med kaffe.

Så funkade inte mobilteckningen.

När jag tittade ut såg jag att fågelbordet och blommorna som hängde på Kinabrors förstutrapp var borta liksom alla hinkar och dynor som legat på min farstukvist.

Tog fram pannlampa och tände ljus överallt. Katten Morris gick och gömde sig. Han gillar inte heller blåst. Jag som tänkte titta på "bonde köper fru" Inte funkade datorn heller. Alltså helt borta från världen. Funderade över om det låg tärd över vägen för jag hörde på radion att det trillade träd som plockepinn överallt.

Framåt kvällen lindrades det lite och jag bestämde mig för att gå ut och kolla på fåren. Till min fasa fick jag se att vinden tagit en del av ladugårdstaket.

Fåren däremot låg under storgranen och mumsade, lugna och fina som vanligt.

Vid 20-tiden kom Eon-bilen och for in på gården och ner mot sjön, sedan vidare "väst i gålan" och snart kom strömmen tillbaka. Till slut kom mobilkooplingen tillbaka.

Hörde att TuppOla råkat värre ut. Hans största gran hade ramlat och rakt över en bil. Jag HATAR blåst. Jag hatar SNÖ. 

Mina solrosor har brutits av och jag har tagit in den enda som slagit ut.

Nu är en ny dag och det blåser fortfarande men inte värre än att jag kan gå ut och kolla skadorna och plocka reda på allt som blåst omkring. Så kära vänner ha en bra dag och må det slut blåsa snart.

Dagens ord: Höstvinden är en väldigt ondsint och ettrig en.