Nog har jag hört hur man ska göra. Gå så man blir svettig och anfådd i en halv timme varje dag. Helst ska man ha stavar att fäkta med och en del går med hörlurar så dom ska slippa höra naturen ljud och slippa höra hjärtat och andetagen.

men jag, jag spankulerar. I sakta mak glider jag fram, ibland en timmer eller mer. Jag ser hur naturen ändras dag efter dag, kastar snöbollar till hunden Jack och lyssnar på ljuden.

Idag är en härlig dag. Snön smälter så man nästan hör det och det luktar tö.Det droppar från taken, dripp dropp.

Sätter mig en stund på strandstugeverandan och blundar mot solen och hör takdroppet.

Nu har fåglarna fått en annan ton. liksom gladare. Att ha hörlurar och missa den fina fågelsången är ingenting för mig.

Nej jag spankulerar. jag lyssnar och ser.

Jag och Hunden Jack gick bort till Kinabrors sommarstuga och tittade på hans barnbarn som lekte i snön.

Under glada skratt och skrik åkte dom pulka nerför backen.

Ramlade skrattande i en stor hög och jag tänker på hur roligt barn har. Vart tog barndomsskratten vägen och var kom surtiderna ifrån.

Troligen kommer jag att leva kortare för att jag inte går mig anfådd och svettig men vem vet?

Kanske blir man mer till freds med att spankulera en timme om dan än att plåga sig en halv timme. Jag är till och med så lat att jag ibland tar sparken och susar nerför backen, inte under vilda skrik, men kanske med ett småskratt som ingen hör.

Nu försvinner snön fort och bastun har nästan tinat fram. Kanske (om jag ids elda) blir det ett bad ikväll.

Om jag nu bor på ett ställe där naturen är nära så varför ska jag gå så svetten lackar och andningen susar i öronen när jag kan lyssna till naturens fridsamma ljud och sakta vandra omkring och må gott.

Dagens ord: Bättre att lyssna till fågelsången än att höra hårdrock i hörlurar.