Jag trodde aldrig vintern skulle ta slut men det blev vår med buller och bång. Igår gick sjön upp och det är rekordtidigt.

Efter en hel vecka med sol och värme så är nästan all snö borta.

Lite ledbruten är jag allt efter att ha krattat löv och städat i trädgården i flera dagar så igår bestämde jag mig för att ta det lite lugnt. Gick en runda bort till Kinabrors sommarstuga.

Vid Stedesbacken blommade blåsipporna för fullt där det för ett par dagar sedan låg snö.

Bäcken porlade och den sista strimman av is låg längst ut på sjön. Storspoven skrek och sjön var full med diverse sjöfåglar.

Utsikten från Sundsvallsbrorna var fin och solen sken. Humlorna surrade i sälgbuskarna och min näsa och ögon rann av pollen.

När jag kom hem fick jag besök av en tant och vi satt på verandan och fikade.

Sedan gick jag ner till badstranden och vattnet hade stigit men en liten bit av stranden var framme. Satt mig och lutade mig mot en sten. 

Tog av mig skorna och borrade ner fötterna i sanden som var mjuk och len. Det var så stilla. Två svanar och två canadagäss låg i vattnet och flöt omkring helt stilla. Tog av mig byxorna och satt i bara trosorna och riktigt njöt av solen och varma sanden och lugnet. Hörde isflaket ute gnissla, vårbäcken porla, gäddorna plaska vid ån och sädesärlorna hoppa omkring på stranden under gulligt kvitter. Nu är det en njutning att leva.

Gick hem och åt lite och så kom DansBritt. Vi skulle åka ner till byn och se på majbrasan.

Det blev ingen majbrasa men det blev fika på Håsjögården och kören dök upp och det var en jättevarm och fin vårkväll.

Singsjön hade också gått upp och något märkligt hände.

När kören började sjunga började fåglarna också kvittra för fullt och tro det eller ej. Det kom en flock svalor som också stämde in. Svalorna brukar inte komma förrän i mitten av maj men nu var dom här så tidigt. Dessutom kom två  tranor och hojtade till och flög över sjön.  Myggen började komma också och det är väl tur för svalorna. 

Det var ganska mycket folk trots att man inte vågade tända brasan. När jag kom hem var all is borta och sjön låg blank och fin precis som det ska vara och jag gick in.

För att avsluta för idag så vill jag visa er att min 42-åriga boganvilla blommar så fint i fönstret nu. 

Dagens ord: Naturen är ett under som vi människor inte rår på. Den gör som den vill och tur är väl det.