Så är det lucia igen och det tänder inte bara ljus utan minnen. Jag minns inte hur det var i skolan. Någon lucia var jag i alla fall aldrig. Troligen gick jag väl dold och långt bak i luciatåget och var så blyg att jag inte ville synas. Sån var jag när jag var barn.

Jag tog igen den sedan när jag själv hade familj. Jag bjöd alltid på lussekatter och pepparkakor på säng och Sonen och jag vi gick runt i gårdarna i byn och lussade. Vi var inte många i byn då heller. Men farfars bror och hans fru, dom Gulliga Sven och Rut väst i Gålan och längst bort i byn Mustachens farbror. 

Alltid såg jag på tv klockan 7 men i år sov jag över. Saker och ting har inte lika stort värde längre men så kan man ju se repriser när man vill och vid 8-tiden tittade jag på luciafirandet.

I år var det nog det bästa jag sett. Det var från Gränna och så fint dom sjöng och så vackra dom var. Att dom kom med häst och att det var så många små söta barn med var ju rent härligt.

Alla dessa vackra människor med sådan glädje och skönhet. Vad ska de bli av dom. Vad väntar dom i livet? Ska en del av dom bli lika fula och tråkiga som jag. Vet inte Jag önskar dom lycka och må ni få sjunga och le i många år ännu.

Katten Morris ligger i mitt knä och snusar och sover. Jag dricker kaffe men inga lussekatter eller pepparkakor men dagen till ära har jag tagit fram tunnbröd och gjort mig en god macka till frukost. Tittar ut men det är så mörkt så man ser inte mycket.

Det är fortfarande mörkt ute men jag tror att det blir en fin dag. Det snöar inte och blåser inte och är bar 0-gradigt.

Så vet jag att det händer härliga saker snart. Min lillebror med fru kommer imorgon och dom ska bosätta sig här i byn så nu har vi samlat oss alla syskon. Tänk att alla kom tillbaka till slut efter att ha bott i Skåne lång tid. Alla är tillbaka igen och lillebror Broder B har ju bott i Skåne sedan han var bara några år men alltid varit hemma på ledigheter. Att Kinabror som varit i Kina också kom tillbaka är ju helt otroligt.

Sonen kommer till jul och när jag ser bilden på oss så kan jag nästan inte fatta att tiden gått så fort. Han är ju en gubbe på 43 år och jag är en kärring på över 70. Hur blev det så?

Dagens ord: Tiden bara försvinner men minnen finns kvar.