Har ni tänkt på att det finns små bagateller som retar gallfeber på en men att man bara finner sig och inte ser någon ändring.

Man bara fortsätter att reta sig och svära.

Ni vet den gröna sladden som man har till motorvärmaren på bilen. Den ska stickas in i bilen och det går aldrig bra. Man vrider och vänder och ligger på marken och fryser om fingrarna och svär. 

Sonen kom in i julhelgen och skulle ha en tuschpenna som var svart. Han gjorde en rand som skulle vara uppåt på grejen man stoppar i bilen och helt plötsligt var det problemet löst. Bara att se till att randen är uppåt och så funkar det hur bra som helst. Varför har jag inte kommit på det förut. Jag nästan skäms.och undrar hur många andra grejor som det troligen finns enkla lösningar på som jag inte kommit på.

Från det ena till det andra

Kallt och varmt om vart annat och blåsigt. Häftiga skymningar.

I natt har det blåst så jag har inte kunnat sova. Jag var tvungen att gå ner och ligga i soffan. Det blåser så hemskt på övervåningen. Jag hade en del planer för dagen men det går inte att gå ut. Får väl sätta mig och göra bokslutet för Vägföreningen och det ska ju också göras.

I förrgår kväll när jag skulle lägga mig hittade jag en svart anteckningsbok i en byrålådan. Det var berättelsen jag skrev när AMV och jag var till Cattolica i Italien för första gången. Två tjejer från landet i ett främmande och helt underbart land. Resan var ju omständig med tåg till Skåne och färja över till Köpenhamn och Kastrup innan vi satt oss på flyget. Det var min första flygresa och vi var tonåringar.

Jag kunde inte tro mina ögon. Folket på hotellet sjöng arior i köket. Det doftade av hav och fina blommor. Staden var full av nattklubbar och de italienska pojkarna med sammetsbruna ögon som kallade oss för Bella Bella.

Dans uppe under stjärnorna på berget Gabitche Monte. Den goda maten och eldflugorna i träden.

Den fina musiken som gjorde hjärtat mjukt och varmt. Det var då min kärlek till Italien tändes.

Det var som en saga och så annorlunda mot hemma. Det var gladare och mjukare och vackrare. Glömmer det aldrig och när jag läser i den gamla boken minns jag sådant jag glömt.

Jag läste och mindes och log. Tänk minnet av att vara åtråvärd och beundrad. I ungdomen hade man så mycket känslor. 

Nu är man minsann varken beundrad eller en sedd. 

Visst finns det fördelar med att var pensionär, åtminstone en. Det är att slippa jobba men annars är det mest skit men det ska vi inte prata om ens för listan är lång.

Det är bara att trampa på, se på ÅsaNisse Farmen och Mandelmans Gård och ta dagarna som dom kommer, men visst var det härligt att vara ung.

Dagens ord: Det var bättre förr.