Igår föll snön i stora blöta flingor men nu skiner solen och jag skulle tro att det mesta tinar bort under dagen-

Kinabror står på sin bro och skakar mattor.

hunden Jack har varit in och fått en bit korv.

Katten Morris har gått ut en liten stund och snart ska jag också gå ut. Först ska jag plocka undan lite grann inomhus.

Ni alla som sitter inne och är i karantän och inte har något att göra mer än se på tv kan ju få några råd att göra.

Jag tog mig till att planta om småplantor så varför inte sätta lite frö. Det finns väl ändå hopp om att det kommer en tid då saker och ting kommer att växa.

Hos Kinabror har vi satt olika sorters chili och dom börjar behöva större krukor nu.

Hos honom trivs pelargonerna och flera av dom är redan i full blom.

Så gick jag hem till mitt lilla hus och där uppe i sovrummet ligger solen på om dagarna och jag har ju satt tomatplant.

Mustachen kom med ryska plantor till mig ifjol och det var de underligaste tomater jag sett. Dom här ser ut som citroner och några andra var nästan som persikor. Jag sparade frö från dom och dom har kommit upp och nu plantade jag om dom.

Så har jag satt frö till gurka. Jag har alltid misslyckats med gurka men nu har jag ju gjort ett litet tält på söderväggen där solen ligger på. Mitt växthus har för mycket skugga nu för tiden. Björkarna har vuxit upp och solen kommer inte till förrän eftermiddagen. Nåja det är alltid spännande att se. Man måste ju försöka och försöka igen om man misslyckats.

På tal om misslyckas. För några år sedan försökte jag baka farmors hastbullar och dom blev bara platta som pannkakor men nu hittade jag ett recept och försökte igen. Ännu värre. Dom blev höga och råa inuti och stenhårda på ytan. Ja ja det där att baka lyckas ju inget vidare men man måste ju försöka. Försök! du lyckas säkert bättre än jag.

Så kan ni göra en maträtt som jag gjorde igår som blev jättegod. Sjömansbiff. Bryn köttbitar och en massa lök. Skiva potatis och varva i en gryta häll på buljong och mörkt öl, kryddor förstås och låt stå och småkoka en timme. Enkelt inga många ingredienser och jättegott och mättande.

Det har hänt lite tråkigheter i min omgivning. StockholmsKarin 96 år har dött. Jag skulle kunna skriva en hel roman om henne, Härliga tuffa Karin som till och med riktigt gammal beärttade fräckisar och drack sprit och älskade fest.

Som körde sin gamla saab i många år innan hon tog körkort och sjöng i stämmar med sin tvillingsyster. Ja hon bar en härlig människa.

Nu borta och snart är alla av den gamla sorten borta härifrån. Min morbror dog också i veckan 90 år gammal. Nu är det bara faster G kvar av dom gamla och det känns väldigt konstigt. Snart är jag den äldsta från byn. Det känns väldigt konstigt för jag tycker ändå att jag är rätt ung. Skit samma. Vad ska man göra.

Vårljuset om kvällen är i alla fall vackert och har en blåfärg som bara finns den här tiden. I skymningen ropar pärlugglan sitt ho ho ho och det är också vår.

Nu låter jag bli att se alla program om smittan för det gör en bara orolig och nerstämd.

Dagens ord: Allt går över i sinom tid både ont och gott.