Jag sitter på förstukvisten, trött och mätt efter maten. Ser ett svart moln komma över sjön och hör hur åskan mullrar långt bort.

Sjön är blank, gräset lysande grönt. Tråden är mörkt gröna och inte ett enda gult blad. Det är augusti och allt mognar och blommar. Inget är visset och dött ännu. Inte ens jag .

Nog är man lite gammal och ankommen men än är det inte helt visset. Nog om det.

I förrgår var återigen en härlig dag. Glada Susanne kom och hälsade på. Luften var ljummen och skön och vi satt nere vid strandstugan och drack kaffe. Hon sa att det var så lugnt och härligt och bara vågornas brus som hörs. Jag min tok som gillar mest när det brusar och låter från alla håll.

Vi kom på att åka till Krångede och hälsa på Carin för Glada Susanne har aldrig varit dit. Det ångrade vi inte.

Här dukade Carin fram med fina blommiga sommarkoppar och servetter med blommor på och vi satt där i den ljumna luften och pratade och tiden gick så fort. som det gör när man har trevligt.

Så småningom for vi iväg och besökte kyrkogården i Pålgård. Där är min mamma begravd och dit hade inte Susanne varit förut. Utsikten därifrån är helt otroligt fin.

Berget och älven som flyter som skimrande silver nedanför. 

På hemvägen såg vi två älgar och sedan iväg till Kinabrors sommarstuga. Där grillade han kött och gjorde potatisgratäng till oss. Vilken härlig dag.

Dagens ord: Varmt och skönt och härligt är det nu.