I går morse slog det till. Kylan. Varför är det alltid fel när det är vinter. Säger dom 10 grader minus på väderlekstjänsten så är det det dubbla här i Fisksjön.

Kinabror skulle skjutsa mig till Östersund till tandläkaren igår. Det var 21 grader när vi for och visst var det vackert. För första gången på länge kom solen upp. Den blir ju inte uppe länge men ger skimrande ljusfenomen i aprikosrosa och orange.  men...... i stan var det bara 10 grader kallt och väldigt fint.

Hem och elda och elda och elda.

Dubbla täcken i sängen och pyjamas i flanell och så katten. Jag har inget element i sovrummet som fungerar men det är väl ok. Katten sov hos mig hela natten minsann. Bättre än en varmvattenflaska.

Jag låg och tänkte på hur Holländarna hade i sitt risiga kalla hus.

Så en ny dag. Ved måste in. Fåglarna få mat. Eldas i båda spisar. 24 grader kallt. På nyheterna säger man "södra norrland 8-10 grader kallt, lokalt kallare upp till 15 garder. Ta dom i häcken. Alltid kallare. Men det har hänt att det varit över 30 grader kallt i en hel vecka förut så vem är jag att klaga. Det har varit värre.

Hämtar ved och släpar upp för backen. Kall om näsan.

Tänk så långt till sommaren. Tänk så långt till fågelsången.

Långt till blommorna.

Tänk att få ligga i hammocken med en bra bok och en skål med nyplockade jordgubbar eller varför inte ett strå med smultron. Ligga och höra på fåglarna och känna doften av blommor. Det vore något det.

Det vore grejor det. Hoppas bara att man får uppleva det igen. Nu med coronan så vet man man ju aldrig hur det blir.

Nu blir det inte mer att skriva om idag. Jag ska inte gå ut förrän framåt eftermiddagen då jag får bylta på mig och ta mig bort till Kinabror för att äta middag. 

Dagens ord: Bra att ha ved i kylan, det har hänt att jag inte ens haft det, så livet har blivit bättre.

Det har snöat i flera dagar. Allt är vitt oh nu måste jag inse att det blir månad på månad med det vita helvetet.

Snö på förstukvisten och trappa. Sopa Sopa.

Snö på skorna som smälter i förstugan och som blöter ner sockarna.

Snö på bilen. Sopa. Sopa. Skrapa. Skrapa.

Slut på att gå i skogen. Slut på att gå på gröna mossan. Snö halvvägs upp till knäna. 

Spårigt på vägen. 

På sjön är det blått och dålig is. 

Som tur är så är Kinabror här och kör med traktorn så jag behöver bara göra lite småskottning.

Nyårsafton träffades vi syskon hos TuppOla.

God mat och bingolotto. Inga raketer och med tre hundar är det tur att det inte smäller.

Så var det det där med nyårslöften. Det är ingen mening för det blir aldrig som jag har tänkt speciellt inte i pestens år som det var ifjol.

Önska kan man ju alltid och det är väl samma som vanligt. Först förstås att jag inte blir smittad och ingen av mina nära heller. Sedan att jag får träffa mina vänner igen som jag saknat. 

Att få dansa och skratta och umgås.

Att jag får lära mig något nytt. Allt har legat stilla nu och inget nytt har jag lärt mig.

Resa vill jag göra. Den enda resa som var i fjol var en dag till Tennforsen.

Att vattengympan kommer igång igen. Stel i kroppen är jag.

AMV och jag klättrade inte upp på "Gäckande Berget" och jag tror inte att det kommer att bli av.

I morse vaknade jag att katten Morris kröp ner hos mig i sängen och så somnade vi om båda två.

När jag klev upp såg jag att det hade slutat snöa och att det var 13 grader kallt.

Tände i vedspisen, matade katten och fåglarna.

Kokade kaffe och åt en skinkmacka.

Vattnade julgranen som inte barrar ett dugg ännu.

Precis sådana vardagliga saker man gör en kall morgon i januari. Inga planer för dagen utom att hämta ved. Kinabror har startat upp traktorn för att få bort snön. Hunden Jack tigger sista biten på macken och tvn är igång. Diskmaskinen mullrar och allt är som vanligt. Jag ska hålla mig inne så gott det går.

Dagens ord: Dom som gillar snöänglar kan gå ut och kasta sig i snön. Jag skulle hellre kasta mig i mjuk mossa.