Vi satt där på var sin sida om köksbordet, Kinabror och jag. I flera timmar satt vi där för att försöka komma fram på telefonen till vaccinationen för corona. Nästan 30 samtal tror jag att det var. "Telefonkön full. Var god försök senare".

AMV och Gubben talade om att dom lyckats komma fram och fått tid här i Kälarne.

En ny dag och vi fortsatt att ringa. Utan resultat. Kinabror hade lyckats komma fram och få en tid.

Jag försökte med 1177. Det verkade funka men när jag tryckte på slutliga knappen fick jag svaret. " Tekninskt fel. Var god gör om. Och jag gjorde om och fick samma svar. Tre gånger utan resultat.

Nu började jag bli less. Kinabror sa att man skulle ha tur och jag har ingen tur. En hel dag till av att ringa och ringa för nu hade jag gett upp på 1177. Vid fyratiden andra dagen kom jag fram men då var tiderna för den här veckan slut så till skillnad från mina vänner så får jag spara till nästa vecka. 

Annars har jag ingenting att berätta mer än att det snöar och snöar och om man ska säga något positivt så blåser det inte lika mycket.

Ser alla mina bloggvänner lägga ut bilder på blommor och gräs och jag vet ju att jag är född på rätt ställe men visst. Det kunde vara värre. När jag ser höghusen på tv och asfalten och bilarna så ska jag inte klaga. Tänk att sitta ensam i en dyr etta i stockholms ytterområden. Det om något skulle vara mycket värre.

Lika bra att sluta med den fina vallmon. Undrar om det någonsin blir sommar igen? Jag har satt lite frö av gurka och Mustackens fina tomater och lite rosmarin men inget annat. Jag har liksom tappat sugen för odling också. Det växer ju så dåligt här och vaxthuset som håller på att rasa och som står i skuggan ger inte heller någon inspiration.

Dagens ord: Inte ens en oläst bok har jag att trösta mig med.